Albert Bonniers

Bonnierpocket 1997 (första utgåva 1996)
Hft 517 s.

Omslaget bär spår av hantering, inlagan helt ok

På bokens sista, tomma, sida, eftersättsbladet, står en ovidkommande, låt vara intresseväckande anteckning (med bläck).

Omslagsfotot visar Göran Rosenbergs klass i Tel Aviv 1964

Gedigna saker säger vi på landet

I en essä i Expressen den 4 april skriver Göran Rosenberg:

"För många år sedan nu (1996) skrev jag en bok med titeln ”Det förlorade landet”. Jag ville där utforska och förstå de idéer och krafter som hade skapat staten Israel. Jag ville också berätta en personlig historia om staten Israels roll i mitt eget liv. Under några tidiga tonår i början av 1960-talet levde jag i Israel, rotade mig i Israel, slukade dess drömmar och löften, och när jag efter dryga två år, 15 år gammal, återvände med min mor och syster till Sverige, var jag fast besluten att snarast möjligt återta min pionjärplats i det israeliska statsbygget.

Vad som sedan hände är en lång historia, som det brukar heta. Det är också en bitvis smärtsam historia om svåra omprövningar, brustna illusioner och ett djupnande främlingskap inför det land som jag nyss hade sett som mitt. I boken skrev jag: ”Tätt, tätt under det land som jag en gång hade rotat mig i och älskat, låg ett land fyllt av våld, oförrätter och hat. Och däremellan ett växande lager av lögner, historieförfalskningar och nedplöjda husgrunder.”

Det land som hade gått förlorat, åtminstone för mig, var dock inte staten Israel i sig, bara Israel som det hade blivit, och som var ett annat Israel än det land som jag som ung pionjär hade fostrats till att se. Eller som jag uttryckte saken i ”Det förlorade landet”: ”En gång hade jag fotvandrat kors och tvärs genom Israel utan att lägga märke till de övervuxna stengrunderna, de halvt raserade gravmonumenten som ibland stack upp i åkerkanterna, de spridda resterna av husväggar och stenmurar. Nu såg jag stenarna överallt. Och vände på varenda en av dem. Jag blev besatt av att spåra namnen på de byar som nu låg begravda under husen och stenarna och lundarna och fälten i det nya Israels kibbutzer och moshaver.”