En misericorde (från det franska ordet miséricorde 'barmhärtighet') var en lång, smal kniv, som användes från högmedeltiden för att utdela dödsslaget (barmhärtighetsslaget , därav namnet på klingan, som härstammar från latinets misericordia, "barmhärtighetshandling") till en allvarligt sårad riddare. Bladet var tillräckligt tunt för att kunna tränga igenom springorna mellan pansarplåtarna. Detta vapen användes för att avliva riddare som hade fått dödliga sår, som inte alltid var snabbt dödliga i en tid av bladstrid; Det kan också användas som ett sätt att döda en aktiv motståndare, som under en brottningskamp. Bladet kunde tryckas genom visiret eller ögonhålen i rodret i syfte att genomborra hjärnan, eller stickas genom hål eller svaga punkter i plåtpansaret, till exempel under armen, i syfte att genomborra hjärtat. Vapnet var känt från 1100-talet och har dykt upp i Tysklands, Persiens och Englands vapenarsenaler. Den användes också av polska riddare och/eller prinsar från åtminstone 1300-talet.