Sigismund (1592-1599). Sveriges Konung.

Utgiven 1993, Brons 40 mm. Vikt 47,1 gram.

SIGISMUND (1592-1599)
Sigismund, född 20 juni 1566, död 30 april 1632, var som Sigismund III Vasa kung av Polen samt storfurste av Litauen 1587–1632 och även kung Sigismund av Sverige 1592–1599. Sigismund var son till Johan III och Katarina Jagellonica,

Efter fadern Johan III:s död 17 nov 1592 fick Sigismund (då kung av Polen) med viss svårighet den polska riksdagens tillstånd att besöka Sverige. Han anlände till Stockholm med sitt följe 30 sept 1593 för att förhandla med hertig Karl och de svenska ständerna hur han skulle förhålla sig för att bli kung över Sverige.

Sigismunds löften till ständerna
Han förmådde inte genomdriva sitt krav att katolikerna skulle tillerkännas religionsfrihet och han måste före kröningen i Uppsala domkyrka 19 feb 1594 avge försäkran att fasthålla vid Uppsala mötes beslut att den protestantiskt-lutherska läran som Sveriges enda tillåtna statsreligion ska gälla.

Samtidigt nedlade han en hemlig protest mot dessa avtvungna medgivanden. Protesten (som idag förvaras i det påvliga arkivet i Rom) förklarade kungen att han till följd av sina undersåtars sammansvärjning och sina krigsmäns fåtalighet tvingats medge vad som var rakt motsatt hans syften. Han lovade också att när han väl fått makten över Sverige skulle han införa katolsk gudstjänst i landet. Detta var hans förklaring och hans löfte gentemot påven för att deras förbund inte skulle rasa samman.

Löftena bryts direkt efter kröningen i Uppsala 19 feb 1994
Sigismund bröt omedelbart sina löften när han från kröningen i Uppsala återkom till Stockholm. Återigen lät han hålla katolsk gudstjänst, och den lutherska gudstjänsten stördes ofta genom att katoliker högljutt gick av och an under predikan i kyrkorna.

Sigismund stod utan verkliga maktmedel
Före sin avresa från Sverige i juli 1594 försökte han splittra den svenska regeringsmyndigheten mellan hertig Karl, riksrådet och de kungliga ståthållarna för att stärka sin egen makt, men detta misslyckades. De polska ständerna stödde diplomatiskt hans rätt och anspråk genom en stor beskickning till Sverige 1596. Slutligen samlade han sig till en verklig kraftansträngning 1998 och beslutade sig för en väpnad expedition till Sverige.

Sigismund avsätts 24 juli 1599
Sedan Sigismunds armada satt sig i besittning av Kalmar började förhandlingarna mellan Sigismunds sändebud och hertig Karl. Tvisten måste dock lösas med maktspråk. Sigismund led ett avgörande nederlag i slaget vid Stångebro 25 sept 1598. Genom fördraget i Linköping samma år gav Sigismund efter för hertigens fordringar för att få fortsätta regera Sverige.

Sigismund bröt omedelbart fördraget och avseglade istället till Danzig och påbörjade planer på handelsblockad mot Sverige och rustade återigen för att 1599 undsätta sitt fäste i Kalmar. Men Kalmar föll dessförinnan i hertig Karls våld, och före årets slut var samtliga Sigismunds fästen kuvade. På riksdagen 24 juli 1599 i Stockholmi blev Sigismund avsatt.