Prins Carl (1861-1951). Svenska Röda Korsets ordförande, 1921.

Medaljen präglad för Prins Carl's förtjänstfulla ordförandeskap i Svenska Röda Korset.

År 1906 åtog prinsen sig ordförandeskapet i Svenska Röda korsets överstyrelse, Han blev 1917 medicine hedersdoktor och 1921 hedersledamot av Svenska Läkarsällskapet.

Graverad år 1921 av Eric Rafael-Rådberg (1881-1961). Koppar 45 mm. Vikt 40 gram.

Åtsida:
Porträtt, vänster, av Prins Carl.
PRINS CARL ORDFÖRANDE I SVENSKA RÖDA KORSET 1921.

Frånsida:.
Tre män, en av dem är sjuk och hålls upp av en annan man så att den tredje mannen med mantel med ett kors på, kan hjälpa honom att dricka ur en skål. Alla tre i klassicistisk stil och nakna, utom den man som ska hjälpa, då han har manteln med korset. Gravörens namn ERIC RAFAEL RÅDBERG -21 med liten text.

PRINS CARL (1861-1951)

Oscar Carl Wilhelm, född 27 februari 1861 på Arvfurstens palats i Stockholm, död 24 oktober 1951 i Stockholm, var prins av Sverige och Norge (från 1905 prins av Sverige) och hertig av Västergötland, son till kung Oscar II och drottning Sofia och bror till Gustaf V.

Prins Carl gifte sig 1897 med sin kusindotter Ingeborg av Danmark. Familjen bodde på Parkudden, Djurgården i Stockholm 1899–1908, senare i Byströms villa på Djurgården (även senare kallad Prins Carls palats, sedan 1928 Spaniens ambassad) till 1922, och därefter i en våning på Hovslagargatan på Blasieholmen. Dessutom innehade prinsen från cirka 1909 egendomen Fridhem nära Bråviken utanför Norrköping som sommarresidens.

Carl var yrkesmilitär inom kavalleriet (därav kom hans tillnamn "Blå prinsen") och avancerade till general 1908. Åren 1898–1912 var han inspektör för kavalleriet. Den 10 maj 1882 invaldes han som förste hedersledamot av Kungliga Vetenskapsakademien. Han var ordförande i svenska Röda Korsets överstyrelse 1906–1945 och ledare för organisationens humanitära insatser. Han var även hedersledamot vid Västgöta nation vid Uppsala universitet, samt ordenssällskapet Götiska Förbundets stormästare.
Prins Carl fick tidigt svåra hörselproblem. Han avled av akut hjärtsvikt i sitt hem på Hovslagargatan klockan 00.05 den 24 oktober 1951 och begravdes på Kungliga begravningsplatsen.

ERIC RAFAEL-RÅDBERG (1881-1961)
Eric Rafael-Rådberg, ursprungligen Erik Rafael Rådberg, född 21 september 1881 i Kristinehamn, död 12 maj 1961 i sitt hem Österviks kapell i Kristinehamn, var en svensk skulptör och inredningsarkitekt.

Eric Rafael-Rådberg var son till fotografen Erik Gustaf Rådberg, född 1853 i Alster, Värmland, och Laura, född Nordenberg 1857 i Karlstad. Han var yngst av nio syskon.

Han var elev till Christian Eriksson, och bland Erik Rafael-Rådbergs många arbeten märks den graciösa, sittande bronsstatyn av Jenny Lind på Framnäs udde på Djurgården i Stockholm från 1924, Gustaf Fröding (1921, Djurgården Stockholm), byst av amiralen Fredrik Henrik af Chapman (invigd 9 september 1921 i Gamla Varvsparken, Göteborg) och en byst av Dan Broström i samma park den 14 juli 1933 samt porträttbyster bland annat av Tor Hedberg (Dramatiska teatern, Stockholm) Frans G. Bengtsson (Frans G. Bengtssons minnesbibliotek i Gullspång), Einar Nerman (Värmlands museum), Johan Victor Svenson och Gustaf VI Adolf. Daphne (Rådhusparken i Kristinehamn), "Laxfångsten" (1939, fontän, Karlstad). Han är representerad på Moderna museet och Nationalmuseum i Stockholm.

En målande beskrivning av Rafael-Rådberg finns i Sven Stolpes bok "Mitt Värmland". Stolpe skriver bland annat att han bodde i Österviks kapell i Värmland och sov i en likkista uppe på ett loft dit han klättrade på lina. Idag används mejeribyggnaden bredvid kapellet som utställningslokal för Rafael-Rådbergs skulpturer.