Norway. Olav V (1957-1991). 70-årsdagen 2 juli 1973.

Medalj hedrande Norges konung Olav V på sin 70-årsdag 2 juli 1973.

Modellerad av skulptör, medaljkonstnär Axel Wallenberg (1898-1996), signerad "WALLENBERG" på båda sidor. Brons 50 mm. Vikt 58,6 gram.

OLAV V (1957-1991)
Olav V, född 2 juli 1903 på Appleton House nära Sandringham i Norfolk, Storbritannien, död 17 januari 1991 i Holmenkollen utanför Oslo, var född prins av Danmark, men genom faderns trontillträde som norsk kung 1905 förlorade han sin danska titel, för att i stället växa upp som Norges kronprins. Han tillträdde som Norges kung den 21 september 1957.

I sin ungdom var Olav V seglare på elitnivå. I samband med den tyska ockupationen av Norge under andra världskriget lämnade kungafamiljen landet, men kom att spela en betydande roll för det norska folkets motståndsvilja. Inte minst den dåvarande kronprins Olav intog en viktig roll i motståndet och under en tid var kronprinsen Norges försvarschef. När ockupationsmakten kapitulerat var kronprinsen den första medlemmen av kungahuset som återvände till Norge.

Olav var gift med sin kusin och syssling prinsessan Märtha av Sverige, med vilken han fick tre barn. Hans insatser under krigsåren och prinsessan Märthas tidiga bortgång var två viktiga faktorer för den respekt och det förtroende som Olav V åtnjöt hos det norska folket. Han avled den 17 januari 1991 och efterträddes som norsk kung 1991 av sin ende son, Harald V.

AXEL WALLENBERG (1898-1996)
Axel Gereon Wallenberg, född 22 maj 1898 i Nässjö, död 14 januari 1996 i Danderyd, var en svensk skulptör, medaljkonstnär och tecknare. Han var från 1930 gift med Britta Winge. Paret fick dottern Birgitta (född 1931).

Axel Wallenbergs föräldrar var dekorationsmålaren Bernhard Wallenberg och hans hustru Mathilda Ströberg. Familjen flyttade ett par år efter Axels födelse först till Katrineholm, och sedan till Södertälje. Han började utbilda sig i bokföring vid Borgarskolan i Stockholm, men övergick till konststudier först med kvällskurser på Tekniska skolan och senare på Althins målarskola samt Edward Berggrens och Gottfrid Larssons Konstskola samtidigt som han livnärde sig som kontorist.

Vid den senare skolan studerade han huvudsakligen skulptur för Gottfrid Larsson. Han fortsatte därefter sina skulpturstudier för Carl Milles vid Kungliga konsthögskolan 1922–1927. Under sitt sista studieår belönades han med den hertigliga medaljen. Därefter följde studieresor till Danmark, Tyskland, Rom och Florens 1928 samt en resa till Paris 1938.

Han arbetade i de flesta skulpturmaterialen och medverkade från 1926 i ett flertal tävlingar i utsmyckningsuppdrag. Wallenberg utförde även medaljer och minnespenningar bland annat över den svenska undsättningsexpeditionen till Spetsbergen 1928, Stockholmsutställningen 1930 och riksdagens 500-årsjubileum 1935 samt medaljer för Milles 70-årsdag och Gustav V:s 90-årsdag. Ett av Wallenbergs sista uppdrag var jubileumsmedaljen över Sverige och USAs 200-åriga vänskap nationerna emellan 1976.

Han var representerad i en utställning med medaljkonst som visades i Köpenhamn 1953 och i Stockholm 1956. Carl Milles och Wallenberg blev nära vänner och samarbetade med varandra och delade under flera år ateljé. Efter Milles död 1955 tog Wallenberg över Millesgården som intendent fram till sin pensionering 1983.