Margareta (1380-1412). Nordens regent och grundare av Kalmarunionen 1397.

Kunglig medalj över Drottning Margareta (1380-1412), regent över hela Norden och grundare av Kalmarunionen (undertecknat på unionsmötet på Kalmar slott år 1397).

Kalmarunionens (1397-1523) syfte var att skapa en kraftfull militär och ekonomisk motvikt mot gemensamma fiender och dämma upp den tyska expansionen mot norr under 1300-talet. När de utrikespolitiska hoten, Hansan, Tyska orden och nordtyska furstar, bortföll på 1500-talet försvagades också unionstanken.

Graverad av Kari Rolfsen (1938-2020) 1976, signerad på båda sidor. Brons 40 mm. Vikt 41,1 gram. Mycket bra skick!

Åtsida: Drottning Margareta.

Frånsida: Kalmar Slott, platsen för grundandet av Kalmarunionen år 1397.

DROTTNING MARGARETA (1353-1412)
Margareta Valdemarsdotter, född 1353, död den 28 oktober 1412 i pesten, var regerande drottning av Danmark och Norge 1387–1412 och av Sverige 1389–1412. Eftersom Finland var en del av Sverige och Island, Färöarna och Grönland var delar av Norge så regerade hon över hela Norden. Hon var dotter till Valdemar Atterdag och Helvig av Slesvig och gift med den svensk-norske kungen Håkan Magnusson. Hon var motståndare och motregent till kung Albrekt.

Unga år
Gift 1359 med den norske kungen Håkan Magnusson, som 1362 blev kung i Sverige och samtidigt medregent med sin far kung Magnus Eriksson av Sverige. År 1370 föddes det enda barnet, Olof, som i maj 1376 valdes till kung i Danmark efter sin morfar, Valdemar Atterdag.

Maktutvidgning
I maj 1380 dog kung Håkan. Den blott tioårige Olof ärvde då utan motstånd kungamakten i Norge varmed Margareta ensam fick styra riket i Olofs namn. Hon gjorde detta med sådan skicklighet och kraft att hon, sedan sonen Olof ha dött i ung ålder 3 augusti 1387, utsågs till regent över både Danmark och Norge.

Margareta, knöt i mars 1388 förbindelse med de missnöjda svenska stormännen, som på Dalaborgs fästning lovade anta henne som regent även i Sverige, med utvidgad makt och myndighet, om hon befriade dem från kung Albrekts och hans tyska styrkor.

Nordens drottning
Den 24 februari 1389 vann Margareta en avgörande seger i slaget vid Åsle, nära Falköping. Albrekt och hans son togs till fånga, och Margareta lyckades slutligen genom hansestädernas medling och förlikningen på Lindholmen 1395 mot Albrekts frigivande komma i besittning av Stockholm 1398.

Då Margareta var utan arvingar blev det aktuellt att ta systern Ingeborgs familj i beaktande för att ärva en kungakrona. Ingeborgs dotterson, som fick byta namn från Bogislav till Erik av Pommern, kom 1389 till Danmark. Han valdes till kung i alla rikena (i Norge 1389, i Danmark och Sverige 1396) samt kröntes i Kalmar 17 juni 1397, varefter en unionsakt, daterad till 20 juli 1397 (Margaretas namnsdag), uppsattes (se Kalmarunionen).

Margaretas politik
Den nordiska enhetsstaten blev det största riket i Europa på den tiden. Men i rikets storlek låg också dess svaghet. Den enda kraften som höll ihop det var härskarens person. Endast där han eller hon befann sig för tillfället kunde regeringsmakten utövas med tillräcklig styrka, bara där kunde problem åtgärdas och fogdarnas förvaltning övervakas. Det ambulatoriska regeringssätt var praktiskt omöjligt, därför valde hon att skapa en stark konungamakt stödd på Danmark (det då rikaste landet av de skandinaviska länderna).

Margareta tillsatte danskar och tyskar som fogdar och befälhavare på de viktigaste svenska slotten, även när det kom till biskopsposterna gav hon gärna danskarna företräde.

Död och begravning
Hon styrde de tre rikena till sin död, hon avled i pesten 28 oktober 1412. Hon begravdes först i Sorø, men 1413 fördes hennes kropp till Roskilde domkyrka, där en praktfull begravning ägde rum.

KALMARUNIONEN (1397-1523)
Kalmarunionen var en skandinavisk union mellan kungarikena Danmark, Norge och Sverige som bildades 1397 och varade till 6 juni 1523. Unionen innefattade därmed även områden som Finland, Island, Grönland, Färöarna, Orkneyöarna och Shetlandsöarna, och omfattade det största politiska samlade området i Nordens historia. Efter att Sverige lämnade unionen förblev Danmark och Norge i union fram till 1814.

Unionen grundades vid ett möte i Kalmar 1397, där aristokratin från de tre länderna samlades för att kröna Erik av Pommern till kung över de tre länderna (med drottning Margareta som inledande samregent).

Syftet var att skapa en kraftfull militär och ekonomisk motvikt mot gemensamma fiender och dämma upp den tyska expansionen mot norr under 1300-talet. När de utrikespolitiska hoten, Hansan, Tyska orden och nordtyska furstar, bortföll på 1500-talet försvagades också unionstanken.

KARI ROLFSEN (1938-2020)
Kari Rolfsen, född 12 oktober 1938 i Oslo, död 8 december 2020 i Oslo, var en norsk skulptör och illustratör.

Rolfsen föddes i Oslo, dotter till Aase Espetvedt och Rolf Rolfsen, och var gift med Karl Erik Harr. Hon studerade vid Norges Kunstindustriakademi och vidare vid Norges Kunstakademi under ledning av Per Palle Storm, vidare vid Accademia di Belle Arti di Firenze i Firenze och vid Det Kongelige Danske Kunstakademi under ledning av Mogens Bøggild.

Bland hennes skulpturala verk kan nämnas På vei til bingo? (1975), Gammel kone med veske (1978; Gjøvik) och staty av Kristin Lavransdatter (1972), byst av Gisle Straume, reliefer av Andreas Mørch, Sigrid Undset och Cecilie Thoresen, samt monument av Theodor Kittelsen. Hon illustrerade böcker, bland annat Constance Ring av Amalie Skram, omslag till folkmusikalbum, skapade serieserien Jensen i den feministiska tidskriften Sirene och modellerade en del vackert utförda medaljer.