Trolle, Henrik af (1730-1784). Generalamiral. Till minne, 1784.

Till minne av generalamiral Henrik af Trolle (1730-1784) för förtjänstfulla insatser inom sjökrigsföring, som befälhavare över svenska flottan, och den som reformerade svenska flottan under 1770-talet. Utdelad som minne till meniga vid en ceremoni i Karlskrona 1784.

Graverad år 1784 av Carl Gustaf Fehrman (1746-1798), signerad "C. F. " i halsavskärningen. Präglad på uppdrag av Carl August Ehrensvärd (af Trolles efterträdare som generalamiral). Utdelad till officerare (i silver) och till meniga (i koppar) vid en ceremoni i Karlskrona 1784. Koppar 27 mm. Vikt 16,1 gram. Trevligt utförande! [Referens: Hy I:285].

Åtsida: Porträtt av Henrik af Trolle. Under hakan svärdsordens kommendörsstjärna. Nedtill texten "TROLLE". Ytterst längs kanten en pärlrand. I halsavskärningen gravörens signatur "C. F." (Carl Gustaf Fehrman).

Frånsida: Motiv med två delfiner, och däremellan en antik styråra. Årtalet "1780" upptill. Ytterst längs kanten en pärlrand. (Årtalet 1780 syftar på det året som af Trolle utnämndes till generalamiral för svenska flottan).

Rand: Försänkt randskrift "AF AMIRALITETET GIFVEN 1784".

HENRIK AF TROLLE (1730-1784)
Henrik af Trolle, född 24 november 1730 i Stockholm, död 12 mars 1784 i Karlskrona, var en svensk sjömilitär (generalamiral). Han var son till Georg Herman af Trolle.

Henrik af Trolle blev 1740, vid tio års ålder, skeppsgosse, 1748 lärstyrman och 1751 medelstyrman. Under en resa från Holland till Sydamerika 1751–52 med en preussisk handelsfregatt råkade man i en fyra timmar lång strid med fyra spanska fartyg. Trolle och den övriga besättningen blev tillfångatagna och förda till Cartagena i Colombia. Först efter fyra månader blev de frigivna. 1754 utnämndes af Trolle till överstyrman och följande år till löjtnant vid Amiralitetet.

I pommerska kriget
af Trolle tjänstgjorde i pommerska kriget som konstituerad kaptenlöjtnant. Som chef på galären Carlscrona ombesörjde han 1758 belägringsbehovens transporterande till Peenemünde samt deltog i denna skans erövring och i affären vid Anklamer-Fehr, då han med två galärer bortjagade två preussiska krigsfartyg.

Han deltog 1759 som Axel von Fersens stabsadjutant vid erövringen av Usedom och Wollin samt i sjöträffningen i Frisches haff. 1760 förde af Trolle befälet över Svenska eskadern i samma farvatten samt över de trupper som skulle ovannämnda öarna. Följande år blev han kapten vid arméns flotta, och, trots överadjutant hos général-en-chef i Pommern, fortsatte han att föra befälet över eskadern i nyss nämnda farvatten. Han ansvarade då för att upprätthålla förbindelsen mellan de i Hinterpommern stående ryska trupperna och svenskarna förmedelst det på Wollin förlagda infanteriet, som han även kommenderade. Därjämte höll han den preussiska flottiljen, bestående av två fregatter om arton kanoner och fyra mindre bevärade fartyg, inspärrad i Oderströmmen.

Upprustning av flottan
Redan på Karl XII:s tid hade man börjat inse, att 60- till 70-kanon-skepp i Östersjön gjorde mera nytta än 110-kanonskepp. Till denna åsikt hade även af Chapman och af Trolle kommit. De ville därför, att örlogsflottan skulle bestå dels av linjeskepp av denna cert, dels av en lätt fregatteskader. Örlogsflottan skulle därigenom lättare kunna samverka med arméns flotta och lanthären, vilket aldrig kunde ske, om man lade an på att ha flera skepp av 110 kanoner.

Trolle ådalade "genom ojäfaktiga kalkyler, att riket inom sju år med blott 18 tunnor guld 300,000 riksdaler specie årligt statsanslag, d.ä. 126 tunnor guld", skulle ha till sin disposition 21 linjeskepp av 60 £ 80 kanoner samt 15 svåra och 6 lätta fregatter, detta huvudsakligen genom nybyggnader. Han visade dessutom, att de gamla flytande sjökastellen, eller 110-kanonskeppen, fordrat större besättningar, än som var fördelaktigt för ett så folkfattigt land som Sverige. För en flotta av sådana fartyg fattades 2,000 man, då hela båtsmanshållet var uppbådat; efter af Trolles förslag skulle endast 900 man fattas. Han ansåg att flottan borde reformeras. Medlemmarna i certkommissionen var av olika meningar om detta förslag, som dock slutligen tillstyrktes.

Generalamiralen
Några veckor senare, den 8 juni 1780, utnämndes af Trolle till generalamiral. Med detta ämbete, som inte varit tillsatt sedan Hans Wachtmeisters död (1714), följde högsta ledningen av örlogsflottan, om än hertig Karl var storamiral. Trolle fortsatte dock att vara chef även för arméns flotta. Han skrev själv det förslag till en instruktion för generalamiralen, som kungen i huvudsak stadfäste. Den innehöll huvudsakligen, att han ensam skulle vara ansvarig inför Kunglig Majestät vad gäller både flottans utrustning och utbildning , både vad gäller material och personal samt hushållningen i fred och under krig. Endast dockbyggnaden och kadettkåren blev för undantagna hans överbefäl. Vidare skulle överste af Chapman assistera honom. Trolle hade åtagit sig att på sju år bygga 16 nya 60-kanonskepp samt 12 svåra och fyra lätta fregatter efter det förslag, som certkommissionen framställt. Han hann visserligen aldrig fullgöra denna plan i hela dess omfång, men att Gustav III ändå fick en stark flotta var huvudsakligen Trolles och Chapmans förtjänst.

------------------------
Fraktalternativ: Postnord frimärkt, alternativt Schenker spårbart/försäkrat. Samfraktar alltid.