Frieberg, Gunnel (1919-2010), skulptör. Porträtt över poeten Hjalmar Gullberg.

Konstmedalj av skulptör Gunnel Frieberg (1919-2010), porträtterande författaren (huvudsakligen poet) Hjalmar Gullberg med en utslagen ros på frånsidan, symboliserande hans dikt "Och den fågel" med strofen "och vem vill säga Förbi!, till en ros, till en sång?".

Modellerad av Gunnel Frieberg 1979, signerad "Gunnel Frieberg -79" på frånsidan. Brons 40 mm. Vikt 45,5 gram. Mycket bra skick!

HJALMAR GULLBERG (1898-1961)
Hjalmar Robert Gullberg, född 30 maj 1898 i Malmö, död 19 juli 1961 i Holmeja i Skåne, var en svensk författare (huvudsakligen poet) och översättare. Han var chef för Radioteatern 1936–1950 och fungerade även som programdirektör under sina sista år 1949–1950, samt ledamot av Svenska Akademien 1940–1961.

Uppväxt och tidig karriär
Hjalmar Gullberg föddes utomäktenskapligt och lämnades till fosterföräldrarna Bengt och Elsa Gullberg där han växte upp. Den biologiska modern Hilda Jonsson var kontorist på barnafadern Robert Brands kontor.

Gullberg, som studerade latin, grekiska och litteraturhistoria, blev filosofie licentiat i Lund 1927, var redaktör för tidningen Lundagård, blev filosofie hedersdoktor vid Lunds universitet 1944 och översatte grekiska dramer, fransk 1600-talslitteratur och spanskspråkig lyrik. Hans avhandling handlade om Ola Hansson. Som poet fick han sitt genombrott under 1930-talet hos både kritik och publik; hans dikter förenade det vardagliga och ofta ironiska med ämnen som hörde hemma inom den traditionella lyriken men som kunde förefalla omöjliga att hitta ett samtida litterärt språk för: kärlek, andlighet, frihet, sorg.

Han medverkade även som artikelförfattare i Svensk uppslagsbok. Innan han hade fått sitt litterära genombrott skrev han tillsammans med Bengt Hjelmqvist texten till Skånska slott och herresäten, känd genom Edvard Perssons insjungning. Under studietiden blev han vän med Ivar Harrie. Han tillbringade många somrar i Falsterbo tillsammans med Anders Österling.

1940- och 1950-talet
Under andra världskriget blev han en av landets mest lästa och älskade poeter, en ledande gestalt i den så kallade beredskapspoesin, och gjorde samtidigt mycket för att sprida lyrik och teater via radion. Gullberg var en drivande kraft bakom radioprogrammet Dagens dikt även om han inte startat programserien och valde ofta själv vad som skulle läsas upp. Han anses till exempel ha gjort valet av Tegnérs Det eviga den 9 april 1940, några timmar efter beskedet om den tyska invasionen i Danmark och Norge.

Gullbergs förankring i traditionell metrik och ovilja mot mera formella experiment gjorde att han under de sista krigsåren av de tongivande modernistiska kritikerna och poeterna ansågs vara i otakt med sin samtid: med den mera radikalt desillusionerade och experimentella 1940-talistgenerationen försvann skalderna i gammal stil, samtidigt som religiös diktning blev mer problematisk än tidigare. Gullberg föll för delar av de nya modernistiska idealen: i Dödsmask och lustgård (1952) är de metafysiska anspråken nedskruvade, den kristne guden detroniserad och många av de ironiska vitsarna borta. Formen har gått från bunden till fri vers, men tonen i dikter som Dödsmask och Åt halvgudarna är mer högtidlig, öppen och passionerad än någonsin tidigare. Hans dikt "Till en Näktergal i Malmö" tolkades av Östen Warnerbring på albumet Skåne.

De sista åren
Gullberg led mot slutet av sitt liv av nervsjukdomen myasthenia gravis, som gjorde att han en period var tvungen att ligga i respirator. Han tog sitt liv genom att dränka sig i sjön Yddingen vid stranden till Bökebergs slott. Han var vid tillfället gäst hos sin trolovade, grevinnan Greta Thott på Bökeberg.

GUNNEL FRIEBERG (1919-2010)
Esther Gunnel Margareta Frieberg, född 16 september 1919 i Malmö, död 19 juli 2010 i Skarpnäck, var en svensk skulptör, grafiker och tecknare. Hon var dotter till läkaren Torsten Frieberg och Ester Bruce samt syster till tecknaren Gunnar Frieberg. Åren 1944 till 1946 var hon gift med konstnären Felix Hatz. Hennes konst består av teckningar, grafik, skulpturer och mosaikarbeten.

Frieberg utbildade sig vid Zadigs Skulpturskola i Malmö 1936–1937 och vid Otte Skölds målarskola i Stockholm 1937 hon tilldelades Leander Engström stipendiet 1938 och studerade etsning för Emil Johanson-Thor och Harald Sallberg vid Kungliga Konsthögskolan. Hon studerade för Henry Luckow-Nielsen vid Frederiksbergs Teknisk Skole i Köpenhamn 1939 samt skulptur för Nils Sjögren vid konsthögskolans skulpturskola 1940, därefter fortsatte hon sina studier vid Konsthögskolan i Stockholm, Grafiska Skolan samt Mosaikskolan Ravenna.

Hon debuterade i en separatutställning med teckningar och grafik i Malmö 1939 och 1952 ställde hon ut på Gummesons konsthall. Tillsammans med Felix Hatz ställde hon ut teckningar och grafik i Göteborg 1942 och tillsammans med Beth Zeeh ställde hon ut skulpturer och teckningar i Norrköping 1945 samt tillsammans med Lars Norrman ställde hon ut skulpturer i Uppsala 1946.

Hon medverkade tillsammans med Gerry Eckhardt, Tore Hultcrantz, Georg Källkvist, Bengt Lissegårdh, Carl Palme, Kurt Ullberger i en utställning med färgträsnitt på Lorensbergs konstsalong 1956[8]. Hon medverkade i samlingsutställningen Bumerangen på Liljevalchs konsthall 1945 och 1957 samt var under flera år medverkande i Nationalmuseums utställning Unga tecknare och i ett flertal tillfällen med Sveriges allmänna konstförening och Skånes konstförening.

Hon är representerad på Moderna Museet med terrakottaskulpturen Brita funderar samt Malmö museum, Göteborgs konstmuseum, Norrköpings konstmuseum, Värmlands Museum[, och Helsingborgs museum.