Dahlberg, Elsie (1916-2005), skulptör. Hedvig Charlotta Nordenflycht (1718-1763).

Konstmedalj av skulptör Elsie Dahlberg (1916-2005), porträtterande författaren Hedvig Charlotta Nordenflycht, Sveriges första feminist och en av 1700-talets främsta svenska poeter.

Modellerad av Elsie Dahlberg 1978, signerad "E, DAHLBERG" på frånsidan. Brons 40 mm. Vikt 48,1 gram. Mycket bra skick!

Åtsida: Portrrätt av Hedvig Charlotta Nordenflycht, skrivandes med en fjäderpenna i en bok. Till vänster på en kvist en turturduva. (Turturduvan anspeglar på hennes första diktsamling "Den sörgande turtur-dufwan" (1743) som författades i sorgen efter makens död).

Frånsida: Motiv fårn Nordenflychts torp på Lidingö (dit hon flyttade efter att ha blivit änka).

HEDVIG CHARLOTTA NORDENFLYCHT (1718-1763)
Hedvig Charlotta Nordenflycht, född 28 nov 1718 i Stockholm, död 29 juni 1763 i Skoklosters församling, var en svensk författarinna. Hon var dotter till kamreren i Kammarkollegium Anders Andersson Nordbohm (adlad under namnet Nordenflycht) och Christina Rosin. Hon anses ibland ha varit Sveriges första feminist och betraktas som en av 1700-talets främsta svenska poeter. Hon är också unik i det att hon var en av de första svenska kvinnorna som kunde försörja sig själv på sitt skrivande.

Uppväxt och giftermål
Nordenflycht växte upp i Stockholm, men flyttade 1731 till familjens bruksegendom Viby i Harbo socken i Uppsala län. Efter ett löfte på faderns dödsbädd 1734 förlovade hon sig med sin lärare Johan Tideman, som dock avled 1737 innan giftermålet blev av.

Något år efter Tidemans död mötte hon prästen Jacob Fabricius och gifte sig med honom 1741. Deras äktenskap skulle visa sig bli kort men också lyckligt. Maken insjuknade och avled endast nio månader efter parets giftermål. Som en följd av detta flyttade Nordenflycht från Karlskrona, dit paret flyttat då Fabricius fått arbete som amiralitetspredikant, till ett litet torp på Lidingö. Hennes tillvaro präglades av sorg och hon har beskrivit sin boning med orden "Hela rummet med sorgliga målningar beklätt, vittnade om min saknad, och en cymbal med några fåglar voro här de endaste glädjetecknen...".

Författarskap
Nordenflycht vann berömmelse med diktsamlingen Den sörgande turtur-dufwan (1743) som författades i sorgen efter makens död.

1744–1750 gav hon ut fyra volymer som hon kallade Qwinligit Tankespel. Hon följde på ett engagerat sätt sin samtids debatter och många av hennes verk har karaktären av debattinlägg i politiska, filosofiska och religiösa frågor, samt i frågor om kvinnans fri- och rättigheter.

Av hennes verk kan särskilt Fruentimrets försvar (1761) framhållas, i vilken Nordenflycht efter ett långt och indignerat förord försvarar det kvinnliga könet som Rousseau klandrar för teaterns fall, samt Fruentimbers Plikt at upöfwa deras Wett, 1741, där hon angriper kvinnoförtrycket och hävdar kvinnans rätt till boklig bildning.

Nordenflychts mest lästa dikt, Öfver en Hyacint, 1762 är en kärleksförklaring till en yngre man vid namn Johan Fischerström, fysiokrat och ekonom, som kom att bli hennes sista kärlek. De senare dikterna handlar om triangeldramat mellan dessa två och grevinnan (f.d hovfröken) Catharina Charlotte De la Gardie som utspelade sig vintern 1762–63.

Självmordslegenden
Legenden om slutet av hennes liv säger att "Öfvergifven af denne, hvars genkärlek hon trodde sig äga, kastade hon sig i den förbi hennes boning flytande bäcken. Hon upptogs väl med lifvet men afled tre dagar därefter, 44 år gammal". Ryktet kan vederläggas med bestämdhet endast när det gäller dödsorsaken, som var en långvarig invärtes sjukdom, troligen cancer.

Nordenflycht som kvinnlig författare
Nordenflycht var en kvinnlig författare som skrev för kvinnor. Detta var ovanligt på 1700-talet, även i Sverige. Nordenflycht överskred alla satta gränser för det kvinnliga könet under sin tid och axlade en ‘manlig’ roll bara genom att vara en författare som syntes i offentligheten. Kvinnans ställning under 1700-talet kunde se olika ut berodde på klass, civilstånd, och ålder. I och med att Nordenflycht var överklass, fick hon mer möjligheter till utbildning och hade pengar att röra sig med. Kvinnliga författare måste under denna tid hoppas på att en man i deras närhet skulle försörja deras skrivande och författarskap, låta henne skriva. Nordenflycht var även änka och hade därmed rätt att rå om sin egen ekonomi. Hon hade alltså större förutsättningar att komma ut med sina texter, att överhuvudtaget att leva på egna villkor, än många andra kvinnor.

ELSIE DAHLBERG (1916-2005)
Elsie Margareta Dahlberg-Sundberg, född 8 december 1916 i S:t Johannes församling i Stockholm, död 27 januari 2005 i Österåker-Östra Ryds församling,[1] var en svensk tecknare och skulptör.

Elsie Dahlberg-Sundberg utbildade sig 1938–1940 på Tekniska skolan i Stockholm och 1941–1946 på Kungliga konsthögskolan i Stockholm.