Rönnmark, Bertil (1905-1967), apotekare, sportskytt. OS-guld, 4 st VM-guld. Till minne, 1969.

Till minnet av den nyligen bortgångne sportskytten, olympiske mästaren, världsmästaren, Bertil Rönnmark (1906-1967). Under åren 1931-1935 vann han ett OS-guld och fyra VM-guld och satte två världsrekord i olika gevärsgrenar.

Graverad år 1969 av skulptör David Wretling (1901-1986), signerad "DAVID WRETLING -69" i halsavskärningen. Ingående i Svenska Dagbladets personmedaljserie för framstående personer inom tidningssfären/svenskt sportskytte. Utdelad av Svenska Dagbladet i samband med Riksskyttetävlingen 1969. Brons 40 mm. Vikt 35,5 gram.

BERTIL RÖNNMARK (1905-1967)
Bertil Vilhelm Rönnmark, född 24 december 1905 i Jämshög, död 1 juli 1967 i Enskede, var en svensk apotekare och sportskytt. Under åren 1931-1935 vann han ett OS-guld och fyra VM-guld och satte två världsrekord i olika gevärsgrenar.

Bertil Rönnmark var son till apotekaren Peter Rönnmark. Han tog studentexamen i Kristianstad 1924 och blev farmacie kandidat i Stockholm 1928 och apotekare 1931. Rönnmark studerade i USA, Storbritannien och Schweiz. 1937–1943 tjänstgjorde han vid Apotekens kontrollaboratorium. Från 1949 innehade han apoteket Bävern i Stockholm. Han var 1943–1946 ordförande i centralstyrelsen för Sveriges farmacevtförbund.

Rönnmark gjorde tidigt känd som en framstående skytt, och var från början av 1930-talet en av världens främsta. Vid VM i Lwów 1931 segrade han i skjutning med miniatyrgevär, liggande, varvid han samtidigt blev världsrekordinnehavare med 395 poäng. I knästående med samma vapen vann han andra pris på världsrekordresultatet 387 poäng, samma poängsumma som segraren.
Vid Olympiska spelen i Los Angeles 1932 vann han guld i miniatyrgevärsskjutning, och vid VM i Granada 1933 blev han världsmästare, dels med armégevär, dels i skjutning med fritt gevär i knästående, där han uppnådde världsrekord med 381 poäng.

I VM i Rom segrade han i liggande med fritt gevär. Han blev dessutom ett flertal gånger svensk mästare på olika vapen, liggande, knästående och med sammanlagt resultat. Rönnmark var 1940–1945 ledamot av Skytteförbundets överstyrelse.

DAVID WRETLING (1901-1986)
David Otto Wretling, född 18 december 1901 i Umeå, död 14 januari 1986 i Stockholm, var en svensk skulptör.

Efter avslutad skolgång vid Umeå tekniska aftonskola och arbete vid faderns verkstad studerade han skulptur för Carl Milles vid Konstakademien 1922–1925 och kompletterade därefter sin utbildning vid Académie Scandinave i Paris 1930. Han bedrev självstudier under resor till Italien 1925 och 1927 samt Frankrike 1929 och 1932.

Han arbetade i trä, sten, terrakotta, brons och marmor i en realistisk stil med genrestudier, religiösa och profana monumentalskulpturer, porträtt, reliefer, plaketter och medaljer.

SVENSKA SKARPSKYTTERÖRELSEN 1860-1890 (en civil frivillig försvarsrörelse)
...som ledde fram till ALLMÄN VÄRNPLIKT 1901 och till dagens SPORTSKYTTEKLUBBAR.

Initiativtagare till den svenska skarpskytterörelsen var några kända publicister – Viktor Rydberg och Sven Adolf Hedlund i Göteborg, samt August Blanche och Lars Johan Hierta i Stockholm. Det var samma män som stred för representationsreformen, för allmän rösträtt, för folkhögskolorna och för allmän värnplikt.

Sveriges försvar ansågs av initiativtagarna vara för svagt, och försvarsviljan upplevdes som dålig. Istället för den gamla indelta yrkesarmén ville man ha allmän värnplikt och en frivillig folkbeväpning efter samma mönster som i Schweiz.

För vissa myndigheter tedde sig denna folkbeväpning som nära nog samhällsfarlig. Konservativa tidningar spådde att "vid tillfällen av politisk agitation dessa beväpnade corpser skulle kunna utöva terrorism mot andre samhällsmedlemmar", och att vi skulle "få till oss överflyttade de amerikanska scener, där revolvern utgör det mest begagnade argumentet mot olika tänkande".

Efter något besinnande beslutade sig dock regeringen för att hälsa den frivilliga nationalbeväpningen välkommen. Det skedde genom en kungörelse av den 8 mars 1861. Skarpskytterörelsen växte sedan lavinartat. Det blev en verklig folkrörelse, några lokala eldsjälar tog ledningen, och skytteintresserade män från alla samhällsklasser anslöt sig. Med myndigheternas stöd anlades skjutbanor och övningsplatser. Redan 1864 fanns det 239 föreningar med över 33 500 medlemmar. Föreningarna hade ofta även en egen musikkår och manskör.

Efterhand började hänförelsen för skarpskytterörelsen att svalna, och många skyttar tröttnade på de militära formerna samt ville se en friare idrott. Vid slutet av 1800-talet omvandlades skarpskytteföreningarna till civila skytteförbund.

STOCKHOLMS-TIDNINGENS / SVENSKA DAGBLADETS RIKSSKYTTETÄVLING (1923-)
Stockholms-Tidningens riksskyttetävling på hemortens banor arrangerades första gången 1923 och blev Sveriges mest omfattande skyttetävling och har haft en mycket stor betydelse för höjande av skjutskickligheten.

Anledningen till tävlingens instiftande var en omröstning bland Stockholms-Tidningens läsare om den förnämsta idrotten, där skyttet fick högsta röstetalet. Tävlingen utformades av bl.a R. Törnebohm, H. Kjeller, M. Johansson (Fritzing) och Mauritz Eriksson. Den skulle vara en ren precisionsskjutning.

När Stockholms-Tidningen gick i konkurs 1966 tog Svenska Dagladet över initiativet, vilka ända fram till idag har arrangerat tävlingen. År 2022 arrangerades tävlingen för 100:de gången.