253 sidor
Första upplagan 1968
Utgivna av Vilhelm Ekelunds Samfundet

Ekelund debuterade i den lundensiska studentkalendern I skilda färger år 1900, tillsammans med Mauritz Krook, Alfred Fjelner och Nils P. Svensson. Ett par månader senare samma år utkom han med sin egen första diktsamling, Vårbris. I dessa tidiga verk mottogs han som en arvtagare till skånska poeter som A.U. Bååth, Emil Kléen och Ola Hansson. De följande åren fram till 1909 utkom han med flera diktsamlingar innan han lämnade poesin för gott och med essäsamlingen Antikt ideal positionerade sig som en betydande essä- och aforismförfattare. Han bodde i Berlin från 1908 och levde där i "landsflykt" efter att ha dömts till en månads fängelsestraff för att ha varit i slagsmål med en länsman i Göteborg. Mellan åren 1912 och 1921 bodde han i Danmark. 1921 återvände han till Sverige.

Ekelund var poetiskt inspirerad av Ola Hansson som han ansåg vara den mest betydelsefulla poeten i Sverige sedan Erik Johan Stagnelius. Ekelund tillhörde, precis som Ola Hansson, en symbolistisk riktning inom lyriken. I Swedenborgs anda lät han själstillstånd och attityder speglas av växter. Detta gällde främst hans hemtrakter i Skåne, Ringsjöbygden, ur vilken han hämtade mycket inspiration. I städerna fängslades Ekelund däremot av det ideellt mänskliga som han där uppfattade i kontrast till socialt elände. Upplevelsen av stadsliv förde Ekelund i riktning mot det personligt tragiska och målet i hans litterära produktion blev att gestalta "det mänskliga". Ekelunds första diktsamling, Vårbris, är skriven i bunden vers. Syner präglas dock av formell förnyelse. Rent allmänt brukar man säga att hans poesi kännetecknas av ett "förtätat" språk.

De första essä- och aforismsamlingarna Antikt ideal (1909), Böcker och vandringar (1910) och Båge och lyra (1912) beredde vägen för Ekelunds polemiska och musikaliska poesi samt en kulturkritik och personlighetsfilosofi. Inledningsvis utgjorde Friedrich Nietzsche en inspirationskälla, och senare persisk mystik och Daodejing översatt av Eric Hermelin.

Ekelunds senare böcker, från och med Elpidi (1939), utgavs av Vilhelm Ekelundsamfundet i Helsingborg, som bildats av några av Ekelunds vänner så att författaren skulle kunna verka friare från dagsmarknad och kritikers värderingar. Samfundet består än idag och har sitt säte i Lund med Jonas Ellerström som dess ordförande. Till tidigare medlemmar i samfundet räknas bland många andra Pär Lagerkvist, Harry Martinson, Johannes Edfelt och Gösta Oswald.

Ekelund var också sporadiskt verksam som översättare och översatte bland annat antika grekiska lyriker, Giacomo Leopardi, Francesco Petrarca och Georg Christoph Lichtenberg. Han finns själv översatt bland annat till engelska, tyska, franska och danska. Elmer Diktonius tonsatte dikter av Ekelund.

Ekelund tilldelades Frödingstipendiet 1926 och utsågs 1937 till filosofie hedersdoktor vid Lunds universitet.

Vilhelm Ekelund var gift med danskan Anne Margrethe Ekelund. Tillsammans hade de dottern Anne-Marie Ekelund (senare Hedlund).

Ekelund är begravd på Skogsö kyrkogård i Saltsjöbaden. Hans efterlämnade papper finns på Universitetsbiblioteket, Lunds universitet.