Julie Parsons - Mary Mary

En orolig mamma anmäler sin dotter som försvunnen. Men att en ung kvinna försvinner en dag eller två är inget alarmerande enligt Dublinpolisen, inte ens om hon hör hemma i Nya Zeeland och bara är på besök i Irland. Först när Mary hittas våldtagen och mördad inser polisen allvaret i situationen. Kriminalinspektör McLoughlin får i uppdrag att leda utredningen men är han verkligen rätt man för uppdraget? Och vad är det för hemligheter den dödas mor döljer?

Inledningen till trots är Julie Parsons debutroman Mary Mary från 1999 inte en deckare i egentlig mening. Ett mord sker visserligen. En mordutredning startar. Men mördarjakten är inte bokens huvudsyfte och i själva verket ganska snabbt avklarad.

I stället fokuserar Parsons fokuserar på några av berättelsens nyckelpersoner. Mördaren. Den mördade kvinnans mamma, Margaret. Polisen som utreder mordet. Parsons vänder ut och in på deras tankar och känslor, redogör för hemligheterna i deras förflutna och hur de hanterar nuet.

Det fungerar inte. Visst. Beskrivningen av mördaren är otäck. Margarets livsöde åtminstone halvintressant. Men när mördaren är bakom lås och bom och berättelsen om Margaret samtidigt tar en osannolik vändning börjar jag tappa intresset. Jag blir uttråkad. Dessutom irriterar jag mig på kriminalinspektör McLoughlins trassliga privatliv, hans alkoholism och hans misslyckade äktenskap. Och jovisst. McLoughlins oförmåga att hålla sig borta från flaskan får konsekvenser för mordutredningen. Men när väl detta är klarlagt blir beskrivningen av hans katastrofartade tillvaro bara trist.

Inte heller orkar jag intressera mig för det budskap Parsons tycks vilja förmedla. Det är uppenbart att hon har åsikter om den irländska polisen och domstolsväsendet och att hon känner ett behov av att framföra dem. Men som debattinlägg tycker jag boken är misslyckad. Debatten drunknar i den röriga intrigen och frossandet i det förflutnas hemligheter.

Kanske är jag orättvis. För det ska erkännas. När det gäller deckare är min smak traditionell. Jag vill ha ett mysterium att bita i. En mordgåta med ledtrådar, misstänkta, överraskningar. En deckare som inte uppfyller de kriterierna får vara välskriven för att jag ska hålla intresset uppe. Och i händerna på en mer driven författare hade det här kunnat bli en spännande och tänkvärd bok. Men Julie Parsons räcker inte ända fram. Hennes personteckning är för stereotyp, hennes språk för platt och ointressant, intrigen för osammanhängande. Jag har ingen önskan att läsa något mer av henne.

Pocketupplagan av Mary Mary har utgått ur handeln. Det är antikvariat och bibliotek som gäller.

Fint skick

Titta igenom mina andra auktioner också