Fyra mil söder om den kungliga huvudstaden ligger det socialdemokratiska Södertälje, även känd som kringelstaden. Under stadens glansdagar, på sextio och sjuttiotalet, då hjulen snurrade och suget efter arbetskraft var stort, såg man staden som en stor kringla, en oändlig källa till näring. Livet tycktes enkelt och ingen behövde fundera på hur sanningen
egentligen löd. Men i herrens år 2002 finns det inte mycket i Södertälje som får en att tänka på kringlor förutom köpcentrat Kringlan.

Nuförtiden är Södertälje känt för industrier som Scania och AstraZeneca och kanske också för sitt ishockeylag som en gång i tiden var riktigt bra men som nu mest harvar runt i division 1. De gamla säger att staden inte varit sig lik sedan Södertelge Wattenkurinrättnings AB lade ner någon gång på åttiotalet efter nästan hundra år av verksamhet och folket har på de senaste tjugo åren haft en kraftig sinnesomställning. De har svängt från framtidshopp till smygfascism och medan hundskallen ekar genom natten sprayar vilsna ungdomar hakkors på fasaderna i ett desperat sökande efter sanningen och som en missriktad protest mot samhället.

Livet är inte riktigt som det en gång varit och trots att färre och färre nu vågar beträda gatorna under nattetid, väntar ändå somliga på ljusare tider. De väntar på att den näste, som skall komma med tider av kärlek och respekt. Ack, om de visste att de väntar förgäves.

Äventyret är sannolikt komplett, men frånsäger mig ändå skyldighet om något mot förmodan skulle fattas.