Kristian II "Tyrann" (1520-1521) tar makten i Sverige. Stockholms blodbad 1520.

Kunglig medalj av Ernst Nordin, porträtterande Kristian II "Tyrann", och hur han efter att ha tagit makten över Sverige rensar ut sina motståndare i Stockholms blodbad 1520.

Modellerad av skulptör Ernst Nordin (1934-) 1976, signerad på frånsidan. Brons, 40 mm. 41 gram. Mycket bra skick!

Åtsida: Kung Kristian II.

Frånsida: Avhugget biskopshuvud på kullerstenar, symboliserande Stockholms blodbad 8 nov 1520.

Direkt efter Kristian II:s kröningsfest på slottet fängslades festdeltagarna och nästa dag, med kyrkligt stöd (kanonisk rätt), dömdes, de enligt Kristian II illasinnade, för kätteri. Uppemot 100 personer avrättades, många inom aristokratin som hade givit sitt stöd åt Sturepartiet under de föregående åren. Påven fick sin hämnd och Kristian II blev av med sina värsta motståndare. Avrättningarna kom att gå till historien som Stockholms blodbad, varefter Kristian II fick öknamnet "Tyrann".

KRISTIAN II (1520-1521)
Kristian II, i Sverige omtalad som Kristian Tyrann, född 1 juli 1481 på Nyborgs slott, Danmark, död 25 jan 1559 på Kalundborgs slott, var kung av Danmark och Norge 1513–1523 samt kung av Sverige 1520–1521. Han var son till kung Hans, och sonson till Kristian I.

Bakgrund till Kristian II:s maktövertagande
I bakgrunden fanns en ekonomisk maktkamp om gruv- och metallindustrin i Bergslagen som tillförde större ekonomiska resurser till militär kapacitet. Hansan hade i praktiken handelsmonopol i Sverige och Bergslagen, lierad med Sten Sture den yngre.

Kristian II invaderar och tar makten i Sverige 1520
Både 1517 och 1518 misslyckades Kristian II att invadera Sverige och uppgav att han ville förhandla med Sten Sture d.y om fred och bad honom att komma ombord på hans skepp. Sten ville inte ta den risken, då meddelade Kristian att han istället skulle komma till Stockholm. Men som en säkerhet ville han ha sex framstående svenska män som gisslan ombord på den danska flottan. Svenskarna gick med på Kristians önskan (vanlig praxis vid sådana förhandlingar). Men när Kristian väl hade dem ombord på sitt skepp tog han dem som fångar och seglade tillbaka till Danmark. Bland fångarna fanns bl.a Gustav Eriksson Vasa.

Kristian var fast besluten att besegra Sverige, han gjorde omfattande rustningar och samlade in pengar från olika håll. Han ansträngde Danmarks krafter till det yttersta, så att en seger närmast skulle vara garanterad. Dessutom hade Kristian påvens stöd att straffa Sverige p.g.a Sten Sture d.y:s tidigare handlingar mot påvestaten.

Den danska invasionen skedde i januari 1520, man gick landvägen in i Västergötland, där Sten Sture ställt upp 10.000 man vid sjön Åsunden, och 19 januari möttes härarna i Slaget på Åsundens is vid Bogesund. Tidigt i slaget sårade ett kanonskott Sten Sture svårt, det ena knäet krossades (och han dog någon vecka senare i sviterna). Förvirring utbröt och den svenska armén flydde.

Efter en tid samlade de sig åter i Tivedens skogar, fienden trängde fram även här och besegrades de svenska trupperna. Från Tiveden öppnades vägen till Stockholm genom de bördiga slätterna där danskarna enkelt kunde skaffa försörjning.

Kristian II:s kröning och Stockholms blodbad
Redan vid Sten Sture d.y:s död 5 feb var Kristian i själva verket herre över Sverige. Den 4 nov 1520 kröntes Kristian II av återinsatte ärkebiskop Gustav Trolle till Sveriges konung.

Ingen var sedan förberedd på händelseförloppet som följde på slottet efter kröningsfesten, där festdeltagarna blev fängslade och nästa dag, 8 nov, med kyrkligt stöd (kanonisk rätt) dömda för kätteri. Uppemot 100 personer avrättades, många inom aristokratin som hade givit sitt stöd åt Sturepartiet under de föregående åren. Påven fick sin hämnd och Kristian II blev av med sina värsta motståndare. Avrättningarna kom att gå till historien som Stockholms Blodbad, varefter Kristian II fick öknamnet "Tyrann".

Under hemresan genom Sverige, samt via utskickade personer i de olika landsorterna, lät han utföra nya regionala blodbad och utrensningar av personer som motsatt sig honom.

Motgångar
Redan i februari 1521 försiggick en resning i Sverige mot Kristian, till vilken även Lübeckarna anslutit sig, och i augusti blev Gustav Vasa, som ställt sig i spetsen för motståndsrörelsen, vald till riksföreståndare. Kristian måste därför snart uppge hoppet att återvinna sitt välde.

ERNST NORDIN (1934-)
Ernst Erik Axel Nordin, född 11 mars 1934 i Silje i Selånger, är en svensk skulptör och akvarellist.

Studerade fyra år kvällstid hos sundsvallskonstnären Gustav Walles medan han gick på läroverket. Åren 1962–1967 studerade han skulptur vid Konsthögskolan i Stockholm. Hösten 1967 återvände Nordin till Konstfackskolan, nu som lärare fram till 1993, därefter fem år som förste perfekt vid institutionen Färg och form.

Efter tiden vid Konstfackskolan blev han universitetslektor i formlära på Kungliga Tekniska Högskolan, en tjänst han innehade fram till pensioneringen 1999.

I början av sin karriär var skulpturerna ofta stora, närmast kolossala i samband med arkitektur, men efterhand gick det över till mer personliga skulpturer för att särskilt under slutet av yrkeslivet inriktas på porträtt- och medaljskulpturer.

Myntgravör
Ernst Nordin har formgivit 1-kronan 2001 och porträttsidan av 10-kronan. År 2012 vann han Sveriges riksbanks tävling om nya mynt från 2016 (1, 2 och 5 kr). Hans tävlingsförslag hade temat Sol, vind och vatten efter Ted Gärdestads sång, och i utformningen har solstrålar, vindpust och vågor avbildats på mynten.

Han har också modellerat ett flertal medaljer och jubileumsmynt och hade från 1997 uppdraget att utforma kungliga minnes- och belöningsmedaljer samt medaljer för Kungliga Vetenskapsakademin.