Palmcrantz, Helge (1842-1880). Uppfinnare, industriman. Till minne, 1948.

Till minnet av Helge Palmcrantz och hans vetenskapliga gärningar, för konstruktionsarbeten inom vapenindustrin, främst för sin "Nordenfelt 25,4 millimeters kanon".

Graverad av Erik Lindberg 1948 (signerad under armavskärningen). Utgiven av Ingenjörsvetenskapsakademin 1948. Brons 45 mm. Vikt 38,2 gram.

HELGE PALMCRANTZ (1842-1880)
Carl Helge Julius Palmcrantz, född 7 juli 1842 i Ede i Hammerdals socken i Jämtland, död 22 november 1880 i Stockholm, var en svensk uppfinnare och industriman.

Helge Palmcrantz tillhörde adliga ätten nr 1241 och var son till kaptenen vid Jämtlands fältjägarregemente, Per Gustaf Palmcrantz (1806–1905) och Lovisa Ulrika Nordenmark. Efter läroverksstudier i Östersund blev han 1859 elev vid en mekanisk verkstad i Stockholm och studerade 1861–1864 Teknologiska institutets avdelning för väg- och vattenbyggnad. Han lär för övrigt där ha varit initiativtagaren till tidningen Blandaren som fortlever än idag.

1864–1866 utförde han konstruktioner och ingenjörsarbeten i Jämtlands län, innan han 1867 flyttade till Stockholm. Här sysslade han med konstruktionsarbeten, särskilt inom vapenområdet. Samtidigt var han konstruktör åt vapenkommittén, och 1868 påbörjade han experiment med en ny kulspruta. Efter en resa till USA återvände Helge Palmcrantz med nya erfarenheter av teknisk industrialism. Han startade först i liten skala på Wollmar Yxkullsgatan, senare Döbelnsgatan och till slut, som Sveriges då största tekniska industri, på Hantverkargatan 17 på Kungsholmen. Produktionen bestod till stor del av kulsprutor och slåttermaskiner, förbättrade konstruktioner av amerikanska uppfinningar.

År 1875 blev Helge Palmcrantz kontaktad av den i England verksamme svenske uppfinnaren och industrimannen Thorsten Nordenfelt, som blev Palmcrantz engelske generalagent och sålde kulsprutan genom bolaget Nordenfelt Guns and Ammunition Company. Thorsten Nordenfelt övertalade Palmcrantz att öka kalibern på kulsprutan till en tum, vilket gjorde den effektiv som kanon mot torpedbåtar för marint bruk (Nordenfelt 25,4 millimeters kanon). Något liknande fanns ännu inte. Gatling och Gardner, de två betydande konkurrerande konstruktionerna, var inte lämpade för den kalibern.

Kulsprutan blev en internationell exportsuccé. Detta gjorde att Helge Palmcrantz skapade en för tiden ansenlig förmögenhet. Thorsten Nordenfelt fortsatte att utveckla Palmcrantz kulspruta i England efter dennes död.

Bland övriga produkter och uppfinningar märks en förbättrad gevärsmodell, en avancerad räknemaskin och en ur energisynpunkt effektivare cykel.

År 1874 gifte han sig med Susanna Josefina Winborg och blev svåger med Theodor Winborg, grundaren av Winborgs Ättiksfabrik i Stockholm. Efter en middag på Operakällaren 1880 insjuknade Palmcrantz plötsligt i blödande magsår och avled efter några dagar. Theodor Winborg hade tidigare hjälpt Helge Palmcrantz att etablera en fabrik på Kungsholmem och det blev nu han som drev firman vidare. Helge Palmcrantz hade tidigt förstått att en god levnadsstandard för de anställda är viktig i ett framgångsrikt företag och Winborg drev företaget i samma anda. Fabriken hade till exempel 8 timmars arbetsdag, halvtid på lördagar, övertidsersättning och sjuklön, något helt unikt på den tiden. Palmcrantz hade även inrättat en yrkesskola i fabriken.

Per Anders Fogelström beskriver i Mina drömmars stad den höga standarden på Palmcrantzfabrikens arbetarbostäder med bland annat egna trädgårdstäppor.

Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien gav 1948 ut en medalj över Helge Palmcrantz av konstnären Erik Lindberg. År 1976 utgavs i Sverige frimärkshäftet Tekniska nydanare med bland andra Helge Palmcrantz. Gymnasiet Palmcrantzskolan i Östersund var namngivet efter Helge Palmcrantz.

NORDENFELT 25,4 MM KANON (se bild)
Nordenfelt 25,4 millimeters kanon (203 kg) var en snabbavfyrande finkalibrig lätt kanon, vilken var avsedd att försvara större krigsfartyg mot små snabbgående torpedbåtar under sent 1870-tal och in på 1890-talet.

Kanonen var en uppskalad version av den framgångsrika handmanövrerade nordenfeltkulspruta som hade konstruerats av Helge Palmcrantz i syfte att kombinera kulsprutans höga eldhastighet med kraften av en projektil som kunde sänka en anfallande torpedbåt. Kanonen sköt projektiler av gediget stål med en spets av brons. I enlighet med villkoren i 1868 års Sankt Petersburgsdeklaration var inte explosiv ammunition med mindre vikt än 400 gram tillåten att användas i stridshandlingar mellan signatärmakterna.

Kanonskyttar i brittiska flottan med en fyrapipors modell. Kanonchefen, till vänster, sköter sidoratten.

Kanonen användes i versioner med en, två eller fyra pipor. Ammunitionen laddades med tyngdkraft från en fördelare ovanför bakdelen, delad i separata rännor för varje pipa. Kanonjären laddade och avfyrade ammunition i flera pipor genom att flytta en spak på högra sidan av kanonen framåt och bakåt. Genom att flytta spaken bakåt togs de avfyrade hylsorna ut och genom att flytta spaken framåt laddades piporna med nya patroner. Fördes spaken ytterligare framåt avfyrades skotten i alla piporna, det ena efter det andra i snabb följd. Den avfyrade således skott i skurar, att jämföra med den samtida gatlingkulsprutan och de sanna kulsprutor som blev dessa vapens efterföljare och, i likhet med maximkulsprutan sköt sina skott i en stadig, kontinuerlig ström. Utgångshastigheten var 446 meter/sekund.

Kanonjären var sysselsatt med att manuellt sköta ladd- och avfyringsspaken, medan kanonbefälhavaren siktade in kanonen och skötte höjd- och sidorattarna.