Författarskapet

Under åren 1943-1944 hade Hellsing fått barnverser tryckta i tidskriften Vi och han debuterade år 1945 med diktsamlingen Akvarium och utkom samma år med barnboken Katten blåser i silverhorn. Hellsings författarskap karaktäriserades ända från början av språklig experimentlusta, där han lekte med ord och tänjde på språket. Ett bra exempel är Sjörövarbok (1965), där Hellsing använder praktiskt taget alla rörelseverb som finns i svenska språket. I den sista boken, Skor (2014), är det adjektiven som står i fokus.

Med boken Krakel Spektakel och Kusin Vitamin (1952) inledde Lennart Hellsing ett samarbete med tecknaren Poul Ströyer. Krakel Spektakel förekommer sedan i ett antal av Hellsings böcker och 1959 kom Krakel Spektakelboken, som innehåller både sagor, berättelser och verser. Bananbok är en hel bok med verser om bananer som lever i bananernas land. Den är illustrerad av Tommy Östmar och senare har verserna tonsatts av Georg Riedel. En annan som tonsatt verser av Hellsing är kompositören och pianisten Knut Brodin. Brodin tonsatte bland annat visorna "Här dansar herr Gurka", "Krakel spektakel" och "Det var så roligt jag måste skratta". Kungliga Operan i Stockholm engagerade Lennart Hellsing som librettist till Mästerkatten i stövlar 1997.

Hellsing erhöll Gulliverpriset 1971 och har tidigare suttit i Svenska barnboksakademin. 1989 utnämndes han till filosofie hedersdoktor vid Stockholms universitet. Hellsing var också finalist för sitt livsverk som barnboksförfattare till H.C. Andersen-medaljen både 2010 och 2012.