Elisabeth So¨derstro¨m (?), Hugo Hasslo och Sverker Olow (Traviatas gala)

59 visningar

90 kr

  • Frakt
    PostNord 18 kr
    Avhämtning: Kista
    Mer info
  • Skick
    Begagnat
  • Betalning
    • Banköverföring
    Betalningsvillkor
  • Lagerstatus
    1 st
  • Om säljaren

Beskrivning

Storlek (fotokort): 24 x 30 cm

Har mycket bra skick utan slitna kanterna.

OBS! Färgen vid kanten finns inte i originalet. Det har uppstått vid scanning då maskinen färglade kanten som var böjd.

Text på baksidan: Hugo Hasslo, Kaptan S. Olov (maka till Elisabeth Söderström). Nya fyndet i Traviata.

Elisabeth Söderström, folkbokförd som Anna Elisabeth Olow, född 7 maj 1927 i Stockholm,[1] död där 19 november 2009, var en svensk operasångerska (sopran) som blev hovsångerska 1959 och fick professors namn 1996.
Söderström började studera sång privat för Andrejeva von Skilondz och fortsatte sina studier 1947–1949 vid Stockholms musikkonservatorium. Enligt egen uppgift hade hon tänkt sig en framtid som talskådespelare, men efter att ha blivit kuggad i antagningen till Dramatens elevskola ett par gånger sökte hon sig till operan istället och antogs. Hon debuterade 1947 på Drottningholms slottsteater i Mozarts Bastien och Bastienne. Från 1949 till 1980 var hon engagerad vid Stockholmsoperan, men uppträdde också vid så gott som alla de största operascenerna världen över och gjorde talrika skivinspelningar. 1959–64 och 1983–87 var hon knuten till Metropolitan Opera i New York. Sin operakarriär avslutade hon under tidigt 1990-tal, med undantag för en tillfällig, spektakulär comeback som Grevinnan i Tjajkovskijs Pikovaja dama (Spader Dam) vid Metropolitan 1999.
1993–1996 var hon konstnärlig ledare för Drottningholms slottsteater. Bland sina offentliga uppdrag blev hon 1967 utsedd till ledamot av Sveriges Radios styrelse.
Elisabeth Söderström var dotter till direktör Emanuel Söderström och pianisten Anna Palasova; modern hade flytt från Ryssland under revolutionen 1917 och Söderström talade ryska flytande. Elisabeth Söderström gifte sig 1950 med kommendörkapten Sverker Olow (1925–2010) [3] och paret fick tre barn. Hon är begravd på Galärvarvskyrkogården i Stockholm.
Söderström var en av de få sångerskor i världen som verkat framgångsrikt även utomlands och på skiva sjungit samtliga tre ledande kvinnoroller i Richard Strauss Der Rosenkavalier, Sophie, Octavian och Fältmarskalkinnan.
Söderströms tekniskt fulländade och samtidigt omisskännliga, personliga sopranröst och dramatiskt säkra spelteknik tillät henne att på hög nivå sjunga en mycket bred repertoar, såväl röst-, karaktärs- som tidsmässigt, från Monteverdi genom hela den klassiska och romantiska repertoaren, vidare genom 1900-talet fram till samtida operor, såsom Ligetis Le Grand Macabre och Argentos The Aspern Papers, vilka hon båda var med om att uruppföra, den förstnämnda vid Kungliga Operan, den senare i Dallas. The Aspern Papers fick efter några år sitt svenska uruppförande - med Söderström - även i Stockholm.
Hon har ofta nämnts som en av sin tids mest övertygande skådespelare på operascenen, en sida av hennes konstnärskap som också bidrog till framgångar i det unga tv-mediet. Söderström har uppträtt i många verk inspelade för tv och dessutom i egna produktioner och tv-serier, som ibland rört sig en bra bit utanför operagenren, ofta tillsammans med Kjerstin Dellert (till exempel serien Prima primadonnor) 1972–1973.
Också som konsertsångerska var Elisabeth Söderström internationellt verksam, både på scen och på skiva. Till denna sida av hennes verksamhet hör att hon sjöng in ett stort antal solosånger (totalt 8 LP) ur den ryska 1800-talsrepertoaren med Vladimir Asjkenazi vid pianot, en insats som fick varma lovord av musikkritiken internationellt. Söderström har gjort ett mycket stort antal grammofonupptagningar för svenska och utländska skivbolag, främst Decca, bland annat har hennes upptagningar av Leoš Janáceks viktigaste operor blivit flerfaldigt prisbelönade och stilbildande.
EMI gav 1975 ut en skiva där Söderström sjunger verk av Richard Strauss och där Fältmarskalkinnans monolog är medtagen. Inspelningen blev en internationell storsäljare.

Hugo Hasslo (16 May 1911 Bohuslän - 20 January 1994 Stockholm) was a Swedish operatic baritone.
Hasslo studied in Stockholm with Hjaldis Ingebjart and Joseph Hislop and made his debut at the Stockholm Opera, as Guglielmo in Cosi fan tutte, in 1940, where he remained until 1964, quickly establishing himself as first baritone.
He was particularly admired in the Italian repertory singing roles such as Figaro in Il barbiere di Siviglia, Belcore in L'elisir d'amore, Malatesta in Don Pasquale, the title role in Macbeth and Rigoletto, di Luna in Il trovatore, Riccardo in Un ballo in maschera, Marcello in La boheme, etc. He also sang in Mozart and Wagner operas, and attempted the tenor role of Cavaradossi in Tosca, in 1943.
In Stockholm, he took part in the creation of Natanael Berg's Genoveva, in 1947, and in Kurt Atterberg's Der Sturm, in 1948.
He made guest appearances in Hamburg, the Royal Opera House in London, the Edinburgh Festival, the latter two in 1959.
Hasslo was also much appreciated in concert and often appeared in oratorios.

(Wikipedia)