Karl XI - 8 Mark 1694/3 - Mycket vackert exemplar - Med randskrift

Karl XI - 8 Mark 1694/3 - Mycket vackert exemplar

En härligt exemplar med mycket lyster och fina ytor och vacker originalpatina. Ett exemplar utöver det vanliga. Kvalitet 1+/01++, SMB 26

Åtsida
Konungens högervända bröstbild iklädd manteldraperat harnesk. Bärande sedvanlig barockperuk med långt utslaget lockigt hår. I omskriften: "CAROLVS · XI · D · G · REX · SVEC ·. Denna latinska inskription är en förkortning för Carolus XI, Dei Gratia, Rex Sveciae, vilket på svenska betyder Karl XI, med Guds nåde, Sveriges konung. Omskriften avslutas med en liten ros som är gravören Arvid Karlsteens gravörsymbol.

Frånsida
Sveriges krönta lilla riksvapen (sköld med tre kronor). I fälten valören 8 M samt myntmästaren Anders Strömners initialer A S (verksam som myntverksdirektör 1684-1699), I omskriften kungens valspråk: "DOMINVS · PROTECTOR · MEVS", vilket översätts till Herren (är) min beskyddare. Sist i omskriften årtalet 1694 med sista siffran på 3.

1694 på 3
Vad innebär då en sådan överprägling i klartext?
Ofta färdigställdes stampar löpande för att snabbt kunna tas i bruk vid behov i produktionen, och det var inte ovanligt att man tillverkade fler stampar än som faktiskt behövdes för ett visst årtal – som i detta fall med årtalet 1693 inpunsat i stampen. För att kunna använda stampen även under 1694 återanvändes den som ursprungligen var avsedd för 1693, och den ”uppdaterades” genom att siffran 4 slogs in över siffran 3. Detta gjorde att den underliggande siffran i stort sett utplånades, men vid själva präglingen kunde delar av det första årtalet ändå framträda. Särskilt tydligt syns 3:ans övre och nedre runda slängar sticka ut från 4:an. I vissa fall berodde överpräglingen istället på att man av misstag först punsade in en 3:a felaktigt – man tog helt enkelt fel puns – och därefter rättade till misstaget genom att slå in den korrekta 4:an ovanpå. Effekten av båda varianterna är i praktiken densamma.

Randprägling (Randskrift)
Myntet har en intressant randskrift på latin: "MANIBUS NE LAEDAR AVARIS" som översatt lyder: "Må inga händer skada mig". Randskriften såg till att ingen kunde skära av en bit av myntet och ta silvret utan att det syntes.

Det första randskyddet på ett svenskt mynt förekommer på 8 mark 1670, även om inte alla exemplar från detta år har sådan inskrift. Texten lyder: CIRCUMEUNDO SERVAT ET ORNAT – ”Den bevarar och pryder genom att gå runt omkring (myntet).” Redan år 1672 infördes en ny randskrift på samma valör, QUOD FELIX FAUSTUMQUE SIT – ”Må det vara lyckligt och lyckosamt.” Denna förekommer endast detta år. Därefter dröjde det till 1692 innan randskrift åter användes, och då infördes den mest kända och kanske också mest fyndiga av dem, återigen på 8 markmynten: MANIBUS NE LAEDAR AVARIS – ”Må jag icke skadas av giriga händer.” Fram till 1718 är det enbart 8 markmynten som bär randskrift, men detta år överförs devisen MANIBUS NE LAEDAR AVARIS även till riksdalern och fyra caroliner. Riksdalern fortsatte därefter att randmärkas med samma text fram till 1827 (delvis även detta år), med två undantag: jubileumsriksdalrarna 1721 och 1821, som i stället bär inskriften GLORIA IN EXCELSIS DEO – ”Ära vare Gud i höjden” (Luk. 2:14).