Drottning Kristinas kröning den 20 oktober 1650 - En symbolisk pjäs

Drottning Kristinas kröning den 20 oktober 1650 - En symbolisk pjäs
Silver, 42.2g, 42mm, graverad av Erich Parise. SKM 48b (Sveriges kungliga medaljer av Delzanno 2024), Hildebrand 39, mindre märken, kvalitet 1+ . Medan detta minnesobjekt, präglat för ceremonin, fångar den officiella berättelsen i sin bild, avslöjar en närmare blick på dess ytor en djupare historia. Här blir svaga spår av en äldre förgyllning och tecken på varsamt slitage och rengöring till ledtrådar som vittnar om hur medaljen en gång burits som ett praktfullt hedersbevis. Det är just dessa spår av ett levt liv som ger objektet dess unika historiska själ.

Åtsida
Kristinas vänstervända porträtt med initialerna "EP", vid kanten under bilden, för gravören Erich Parise. Omskriften lyder: "CHRISTINA REGINA" (Drottning Kristina).

Frånsida
Guds hand sträcks ner från ett moln och håller fram kronan, en direkt symbol för att hennes makt är given av Gud. Under bilden står den latinska devisen: "AVITAM ET AVCTAM" – Fäderneärvd och utökad.

Maktens Teater: Spelet bakom drottning Kristinas kröning
Stockholm, oktober 1650. En rå, fuktig höstdimma kryper in från Östersjön och lägger sig över huvudstadens trånga gränder. Staden håller andan i väntan på en ceremoni av sällan skådat slag. Den unga stormakten Sverige ska kröna sin drottning – den 24-åriga Kristina, dotter till den fallne hjältekonungen Gustav II Adolf. Men bakom den skimrande fasaden döljer sig en iskall kalkyl. För Kristina är ceremonin inte en början, utan ett omsorgsfullt iscensatt slut. Hon har redan fattat sitt omvälvande beslut: att överge både tronen och den lutherska tro hon snart ska svära att försvara. Kröningen är den magnifika slutakten i ett politiskt drama, nödvändig för att köpa sig den ultimata friheten.

En stormakt på parad
Festligheterna inleds den 17 oktober med ett intåg som lamslår huvudstaden. Processionen från Jakobsdal till slottet Tre Kronor är så ändlös att dess sista led fortfarande befinner sig i Solna när täten når Stockholms portar. Trumpetfanfarer, dånande kanonsalvor och salut från fyrtio örlogsfartyg på Strömmen skapar en öronbedövande kuliss. Tåget är en manifestation av Sveriges maktambitioner. Ryttare, pager och till och med kameler visar upp rikets vidd. Kristina själv färdas i en påkostad fransk kröningsvagn. Mycket av prakten är importerad – ett medvetet drag för att sända en signal till kontinenten. Budskapet till Europa är otvetydigt: Sverige är inte längre bara en krigarnation, utan en gryende kulturnation att räkna med. Men bakom paradtågets glans uppenbarar sig en annan verklighet. Stockholm har vuxit explosionsartat, men kaotiskt. Här, i skuggan av adelns nybyggda stenpalats, trängs vanligt folk i osanitära trähus. Verkligheten präglas av bostadsbrist, svindlande klassklyftor och ett samhälle under hårt tryck.

Drottningens inre konflikt
Tre dagar senare, under en fyra timmar lång gudstjänst i Storkyrkan, sätts kronan på Kristinas huvud. Den efterföljande banketten är ett överflöd av lyx, samtidigt som folket bjuds på oxe och vin ur offentliga fontäner. Men drottningens tankar är redan på väg bort från larmet och festen.

Kristina är en drottning av intellektet – en filosof, konstälskare och fritänkare. Hennes hov har blivit en magnet för Europas skarpaste hjärnor, däribland René Descartes. Deras samtal om själens natur och sanningens väsen är en direkt provokation mot det strängt ortodoxa lutherska Sverige – en intellektuell kollision som slutar med filosofens död i den svenska vinterkylan. Hon vägrar att gifta sig. "Det är mig omöjligt", förklarar hon – en kodad fras som döljer ett redan fattat beslut. Genom att tvinga fram sin kusin Karl Gustav som arvtagare undkommer hon plikten att säkra en protestantisk tronföljd. Hennes sikte är inställt på Rom.

Politiskt mästerspel
Samtidigt navigerar hon maktens korridorer med iskall precision. Rikskansler Axel Oxenstierna kämpar för ett rådsstyre kontrollerat av adeln; Kristina kräver oinskränkt kungamakt. Hon utmanar honom öppet, insisterar på att krönas med en kungakrona, inte en drottningkrona, och sitter på en silvertron beställd av hennes gunstling, Magnus Gabriel De la Gardie. Kröningen sammanfaller med en turbulent riksdag där de lägre stånden – präster, borgare och bönder – öppet utmanar adelns privilegier. Kristina spelar mästerligt ut ståndens missnöje för att säkra Karl Gustavs position som tronföljare. Kröningen blir därmed inte bara en ceremoni, utan ett politiskt schackparti – teater som taktik.

Epilog: Ridån faller
Fyra år senare abdikerar Kristina. Hon lämnar Sverige för att slutligen konvertera till katolicismen i Rom. Först då blir kröningens sanna syfte uppenbart. Den var aldrig menad att befästa hennes plats på tronen. Den var strategin som gav henne legitimiteten, makten och medlen att för alltid lämna den. Hon hade fulländat sin roll – och köpt sig friheten.

DELBETALA DITT KÖP
Önskar du förvärva dyrare objekt erbjuder vi dig att dela upp din betalning på upp till 24 månader, kontakta mig för mer information.