Ulrika Eleonora (1719-1720). Ur Skytteöverstyrelsens regentlängd (1986)

Ulrika Eleonora (1719-1720). Ur Skytteöverstyrelsens regentlängd (1986).

Kunglig medalj, efter förlaga avJohann Carl Hedlingrs medaljporträtt från år 1719, framtagen av Skytteförbundens Överstyrelse (Skytte ÖS) år 1986, porträtterande Sveriges regerende drottning Ulrika Eleonora (1719-1720).

Förlaga till porträttbilden av medaljgravör Johann Carl Hedlinger (1691-1771) år 1719. Brons 39 mm. Vikt 32,8 gram. Kvalitet 01/0. [Referens: Dz-. Denna medaljen saknas i referensverket Sveriges Kungliga Medaljer.].

Porträttets förlaga är en medalj graverad av Johann Carl Hedlinger (1691-1771) år 1719 med anledning drottning Ulrika Eleonoras kröning den 17 mars 1719 (se medalj Dz 9, del 2 sid 851 i Sveriges Kungliga Medaljer, eller jämför med de två sista bilderna i denna annons).

SKYTTEFÖRBUNDENS ÖVERSTYRELSE
Skytteförbundens Överstyrelse (Skytte ÖS) är en riksorganisation för den frivilliga (ej militära) skytterörelsen som bildades 1893. Vid bildandet delades alla landskap in i länsvisa skytteförbund, totalt 26 st. Uppdraget var att organisera, förena och stimulera den frivilliga skytterörelsens föreningar som hade växt fram de senaste decennierna. (Det var tanken om ett folkförsvar som fick Viktor Rydberg att år 1860 skriva artiklar i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, dessa artiklar räknas som den tändande gnistan för den svenska skytterörelsen).

Överstyrelsens första rikstäckande tävling den s.k Propagandatävlingen arrangerades första gången 1934. Tävlingen var nationell, men anordnades länsvis på någon av respektive länsförbunds hemmabanor. Resultaten rapporterades sedan in till överstyrelsen som sammanställde den nationella resultatlistan.

Skytteöverstyrelsens kungliga regentlängd
Priserna som delades ut var från början donerade av olika personer och företag. Från 1941 tog man fram speciella plaketter modellerade av konstnärer. Mellan åren 1974-1996 utdelades en egen serie kungliga medaljer, den s.k Skytteöverstyrelsens kungliga regentlängd med samtliga svenska kungar från Carl XVI Gustaf tillbaka till Gustav Vasa.

Man börjar med den nytillträdde kung Carl XVI Gustaf 1974 och går sedan bakåt i tiden, Gustav VI Adolf (utgiven 1975), Gustav V (1976) o.s.v ända tillbaka till Gustav Vasa (1996).

Därefter ärade man prins Bertil med 1997 års medalj för mångårigt ordförandeskap i Skytteförbundens Överstyrelse. Prins Bertil avbildas även på en kompletterande medalj år 1985 då Frivilliga Skytterörelsen firade 125-årsjubileum (första lokala föreningen bildades 1860, Stockholms Frivilliga Skarpskytteförening).

Totalt ingår 23 st medaljer i den kungliga regentlängden (25 st om man räknar med de båda medaljerna på ordföranden prins Bertil).

Att få tag på en del av dessa medaljer är klart görligt, men en komplett regentlängd är nog en livsuppgift.

JOHAN CARL HEDLINGER (1691-1771)
Johan Carl Hedlinger (1691-1771) var myntgravör vid Kungliga Myntet i Stockholm 1718-45. Han kom från Schweiz och hade utbildats i Frankrike. Hedlinger räknas som den främste av 1700-talets mynt- och medaljgravörer. Förutom att han graverat många svenska mynt så har han också gjort huvuddelen av medaljerna i den s.k "Hedlingers regentlängd".

ULRIKA ELEONORA (1719-1720)
Ulrika Eleonora (den yngre), född 23 jan 1688, död 24 nov 1741, var regerande drottning av Sverige 1719–1720, dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora (den äldre) av Danmark, syster till Karl XII. Hon gifte sig 24 mars 1715 med Fredrik av Hessen, den blivande Fredrik I, men förblev barnlös.

Giftermål
Så snart Ulrika blivit giftasvuxen fick hon många friare. Eftersom hennes bror Karl XII var ogift och barnlös betraktades hon som en trolig arvtagare till svenska tronen, något som drog till sig många äktenskapsanbud.

Efter nederlaget mot Ryssland i slaget vid Poltava juni 1709, uppstod två läger, det ena holsteinskt som ville se Karl Fredrik av Holstein-Gottorp som kungens efterträdare, det andra var ett svenskt läger som ville se Ulrika Eleonora som efterträdare, helst i ett äktenskap med prins Carl av Danmark. Båda förslagen föll då man i augusti fick brev från Karl XII att han undkommit med livet i behåll och var nu i säkerhet i Turkiet.

Istället begärde Fredrik av Hessen 1710 hennes hand, och efter flera års förhandlingar tillkännagavs trolovningen 1714 och giftermålet firades 24 mars 1715. Vid hennes giftermål yttrade hennes bror: "I kväll dansar min syster kronan av sig".

Ulrika Eleonora väljs till Sveriges drottning
Då Ulrika Eleonora 5 dec 1718 underrättades om sin brors död visade hon stor sinnesnärvaro, hon lät hälsa sig som drottning på grund av arvsrätt. Hon förklarade sig villig att avskaffa den s.k. suveräniteten" (det karolinska enväldet) och "sätta rikets styrelse i dess gamla skick och väsen igen". Rådet, överrumplat, satte sig först inte emot detta, men riksdagen tvingade henne att avstå arvrätten för att bli vald till Sveriges drottning. Hon valdes till drottning 23 jan 1719 (på sin 31-årsdag).

Ulrika Eleonora, som var uppfostrad i enväldets grundsatser, blev samarbetet med rådets medlemmar inte så bra.

Önskemål om samregering och abdikering
Ulrika Eleonora hade, när hon valdes till drottning, önskat dela tronen med sin gemål, men adeln avslog detta. Drottningen, uppfostrad i enväldets grundsatser, hade svårt att finna sig i den nya författningens former och samarbetet med rådets medlemmar blev inte så bra. Vid 1720 års riksdag försökte hon återigen få till en samregering med maken, men ständerna nekade, hon valde då helt enkelt att abdikera och avsäga sig regeringen till förmån för sin man. Den 24 mars 1720 hyllades Fredrik av Hessen som kung Fredrik I.

Ulrika Eleonora som drottninggemål
Efter abdikeringen drog hon sig helt undan från politiken och sysselsatte sig istället med välgörenhet, läsnng och umgänge med vänner. Hon gjorde några inhopp som tillfälligt regerande drottning när maken var bortrest och sjuk.

Relationen mellan Ulrika Eleonora och Fredrik beskrivs initialt som lycklig, men relationen förändrades då Fredrik blev kung, och det sades, att då Ulrika Eleonora gav Fredrik kronan, gav hon honom också friheten. Ulrika tog illa av sig av makens utsvävande med andra kvinnor, men försökte inte visa missnöjet utåt. Attityden förvärrades dock efter att Fredrik och mätressen Hedvig Taubes förbindelse resulterade i barn.

Död
Ulrika Eleonora avled av smittkoppor i Stockholm den 24 nov 1741.