KONST. Sidenväv, K.A. Almgrens. Stockholmsutställningen 1897

2 985 besökare

1 900 kr

  • Frakt
    • DB Schenker (79 kr)
    Mer info
  • Skick
    Begagnat
  • Betalning
    • Paypal
    • Banköverföring
    Betalningsvillkor
  • Lagerstatus
    1 st
  • Om säljaren

Beskrivning

KONST. Vävt konstverk. Sidenväv av K. A. Almgrens Sidenväfveri. Stockholmsutställningen 1897.

Vävt dekorativt konstverk i siden över Stockholmsutställningen 1897, fantastiskt utförande! Mycket sällsynt!

Sidenväven avbildar utställningens mest iögonfallande byggnad, den stora industrihallen med kupolen, sina fyra minareter och utsiktstornet (ett bevis på fantastisk svensk ingenjörskonst och arkitektur, kanske den förnämsta byggnad som någonsin uppförts i Sverige).

Väven är inramad i en samtida original träram, skyddad av en passepartout och glasskiva (allt är samtida och i original så som objektet såldes på utställningen år 1897)! Träramen har något slitage. Jag har haft träramen avlägsnad för att kontrollera skicket, och sidenväven, passepartouten och glasskivan är samtliga i absolut perfekt skick!

Väven är tillverkad av firma K.A. Almgrens Sidenväfveri, vilken var representerad som utställare på Stockholmsutställningen 1897. Av anteckningar på baksidan kan man utläsa att väven tillverkades som minnes- och reklamobjekt på utställningsplatsen åt en "Herr Nilsson" till ett pris av "Kr 2.50".

Storlek 35 x 40 cm (ram), 19 x 20 cm (sidenväv). Perfekt skick!


K.A. Almgrens Sidenväveri
Firman grundades 1833 av Knut August Almgren på Repslagaregatan 15 A på Södermalm i Stockholm. Almgren startade firman efter att ha varit på resa till Lyon i Frankrike och bekantat sig med sidenväveri. Vid hemresan smuggla han med sig en nedmonterad s.k jacquardvävstol (det var vid denna tiden strängt förbjudet att ta dessa maskiner ur landet).

Vid Knut Almgrens bortgång år 1884 blev sonen Oscar Almgren ledare för företaget. Oscar fortsatte faderns traditioner i företaget.

Fram till sekelskiftet 1900 var det bra avsättning på siden från väveriet och det var representerat på flera ledande utställningar, bland annat på världsutställningen i Chicago 1893 och naturligtvis på världsutställningen i Stockholm 1897.

Allmänna Konst- och Industriutställningen i Stockholm 1897
Utställningen, med ca 4000 utställare, ägde rum på Djurgården i Stockholm. Premiärdag var 15 maj 1897, och 3 okt stängdes portarna. Biljettpriset var 2 kr (premiärdagen hela 10 kr). Ca 1,5 miljoner personer besökte utställningen.

Man brukar kalla andra halvan av 1800-talet för de stora utställningarnas tid. Stockholm var en i raden av storstäder som anordnade dessa. Syftet var att främja den tekniska utvecklingen och den nationella självkänslan. Det var vid denna tid som flera av dagens stora svenska exportföretag såg dagens ljus.

På utställningen fanns nyheter av alla slag, från telefonapparater till fabriksframställd glass. Stockholm var på 1890-talet världens telefontätaste stad och telefonapparater uppvisades i riklig mängd. Med röntgenmaskinen kunde man för 25 öre få sin hand genomlyst eller sin portmonnä avslöjandes på innehåll. I biografsalongen kunde man för första gången i Stockholm få se något så märkligt som rörliga bilder.

Det fanns också konst med en stor mängd både utländska och svenska konstnärer representerade. Bland de mest uppskattade svenska konstnärerna var Anders Zorn, Eva Bonnier och Bruno Liljefors.

Utställningslokalerna varierade i form och storlek och sågs ofta som konstverk i sig själva. Den mest iögonfallande byggnaden var den stora industrihallen med kupolen, sina fyra minareter och utsiktstornet ? ett bevis på fantastisk svensk ingenjörskonst och arkitektur, kanske det förnämsta som någonsin uppförts i Sverige!

Byggnaden var gjord helt i trä, den största träbyggnaden dittills i världen, närmare 100 m hög och med en yta av 17.000 kvadratmeter (motsvarande 2-3 stora fotbollsplaner). I de två främre minareterna gick hissar som tog besökare upp, och via bryggor kunde man gå in till utkiksplatsen i tornet. Byggnaden var bara tillfälligt uppförd och demonterades kort efter utställningen, liksom de flesta andra byggnader. (Beklagligt var att utställningsområdet inte kunde bevaras som en permanent nöjespark).

Arrangörerna var noga med att utställningen och området inte skulle bli för mycket av ett tivoli, men det fungerade långt ifrån enbart som en utställningsyta. Här fanns restauranger, teaterföreställningar, musikevenemang, ballonguppstigning och mycket annat. För barnen hade man byggt upp en särskild sagogrotta. Om kvällarna hyllades den moderna elektriska belysningstekniken. Vissa kvällar lystes utställningsområdet upp av närmare 10.000 kulörta lyktor.

Mitt i all strävan efter det nya fanns en önskan att även uppmärksamma historien. Som en motvikt till alla moderniteter kunde man därför kliva in i ?Gamla Stockholm?. Med hjälp av kulisser visade man upp hur staden tett sig på medeltiden. Skådespelare agerade knektar, handlare och musikanter.