Det sarmatiska havet är djupt och vidsträckt. Från Östersjön till Kreta och Altai svallar dess böljor, över pontiska och pannoniska skär och holmar, längs kuster utan början eller slut. Gravkullar med stenbeläten och labyrinter höjer sig över horisonten, gömmande på onda minnen och guld. De långa stränderna är beströdda med benknotor och brinnande stenar. Men dess mjuka sand är inte sand, utan mycket små pusselbitar. Och blundar du hör du bara hästarna.

Sarmatiska havet är resultatet av sexton års spaning efter fakta och myter kring vår skandinaviska identitet. Det är ett verk som visar släktskap med såväl Walter Benjamins Passagearbetet som med Jorge Luis Borges metafiktioner om biblioteket och världen.