Stenkil (1060-1066). Fetlagde konungen & Hadared stavkyrka.

Kunglig medalj som visar den fetlagde konungen Stenkil (1060-1066) och Hadareds Stavkyrka, vår äldsta stavkyrka med ursprung från 1200-talet.

Graverad av Berndt Helleberg år 1976 (signerad "BH-76" på frånsidan. Brons, 40 mm. 44 gram.

Åtsida: Visar den enligt traditionen fetlagde kung Stenkil (Västgötska Stenkilsätten) med en pilbåge.

Frånsida: Hedared Stavkyrka, vårt lands enda bevarade stavkyrka, från 1200-talet och uppförd i den på 1000-talet gängse tekniken. Bredvid syns tre präster, symboliserande det tidigt kristnade Västergötland.

STENKIL (1030-1066)
Stenkil, född omkring 1030, död omkring 1066, var kung av Sverige cirka 1060–1066. Hans namn härrör från kittel (inte kil). Hans eventuella äktenskap med en till namnet okänd dotter till kung Emund gamle kan ha varit avgörande för hans tillträde som kung.

Stenkils härkomst är okänd. Västgötalagens kungalängd berättar att Stenkil älskade västgötar mer än andra i hans rike, och att västgötarna gladdes över honom. Kungalängden säger också att han var en "väldig bågskytt". Hervararsagan berättar att Stenkil under företrädaren kung Emunds regering var jarl i Svitjod. Han uppges ha varit en from man och en kristendomens förespråkare och för att understödja missionsverksamheten i Svitjod lät han upprätta biskopssäte i Sigtuna. Hervararsagan berättar vidare att han "blev sotdöd i Svitjod" ungefär samtidigt som den norske kungen Harald Hårdråde dog i slaget vid Stamford Bridge i England år 1066.

Från Adam av Bremen vet man att han tillhörde kretsen kring kung Emund gamle. Adam var emellertid osäker på Stenkils anknytning till Emund och skrev på ett ställe i sin krönika att han inte visste om Stenkil var Emunds nepos (syskonbarn eller möjligen barnbarn) eller privignus (styvson). På annan plats i Adams text kallas dock Stenkil Emunds nepos utan några reservationer.

Stenkil skall ha varit den ende mannen kring Emund som stödde den av Hamburg-Bremen utsände Adalvard den äldre när den av Osmundus influerade kungen avstyrde dem. Efter att Stenkil blivit kung fortsatte han att stödja den bremiska biskopstolen.

När en ny biskopsdelegation ledd av biskoparna Adalvard den yngre i Sigtuna (senare också biskop i Skara) och Egino i Dalby några år senare ville göra ett nytt försök att missionera i Uppland genom att bränna hednatemplet i Uppsala eftersom de trodde att hela folket då skulle omvända sig till kristendomen, stoppade Stenkil detta. Stenkil var själv kristen men lyckades få biskoparna att avstå från detta, eftersom han befarade att han skulle bli avsatt och de som omvänt sig skulle återfalla i hedendom.

Morkinskinna berättar att han var fet, tung och tyckte om att dricka, samt sitta i lugn och ro i eget bo.

Efter Stenkils död drabbades Sverige av inbördesstrider mellan två tronpretendenter som båda hette Erik. Hans mest betydande efterföljare på tronen blev sönerna Halsten och Inge, och senare kom två av hans sonsöner att uppstiga på den. Denna kungaätt kallas därför för den Stenkilska ätten.

HADARED STAVKYRKA
Hedareds stavkyrka är en kyrkobyggnad belägen i Hedared mellan Borås och Alingsås. Sedan 2018 tillhör kyrkan Sandhult-Bredareds församling (tidigare Sandhults församling) i Skara stift.

Det är även Sveriges enda bevarade medeltida stavkyrka. Den byggdes i början av 1500-talet.

Mycket tyder på att det kan ha funnits (minst) en tidigare kyrka på platsen. Bland annat fann man under en renovering 1934–35 en altartavla som var målad direkt på ytterväggen. Bilden föreställer jungfru Maria kröning och antas vara från slutet av 1300-talet. På grund av typen daterade man länge denna kyrka till 1200-talet (Emil Eckhoff: Svenska Stavkyrkor), men ny forskning och bruk av årsringdatering har fastställt att timret som använts höggs först 1501.

BERNDT HELLEBERG (1920-2008)
Berndt Sigurd Helleberg, född 17 dec 1920 i Härnösand, död 10 juni 2008 i Åkersberga, var en svensk skulptör, tecknare och medaljkonstnär.

Berndt Helleberg tog studentexamen i Härnösand 1940 och flyttade därefter till Stockholm för att utbilda sig i skulptur på Konstfackskolan. År 1949 avlade han avgångsexamen och arbetade under en period vid Pablo Picassos keramikateljéer i Vallauris.

Sitt genombrott fick Berndt Helleberg 1950 i London vid den internationella skulpturtävlingen "Den okände politiske fången" på Tate Gallery. Han representerade Sverige bland 3 600 deltagare och erhöll ett fjärdepris. Han fick delat förstapris tillsammans med Siri Derkert i Stockholms stads pristävling om ny tunnelbanekonst 1961, vilket resulterade i hans gestaltning av tunnelbanestationen Hornstull i Stockholm 1964.