Kristina (1632-1654). Drottningens längtan efter något bättre än det jordiska

Kristina (1632-1654). Drottningens längtan efter något bättre än det jordiska. XR

Medalj graverad av Giovanni Hamerani år 1680, porträtterande drottning Kristina och hennes längtan efter att finna något bättre än det jordiska.

I ett brev skrivet mot slutet av hennes liv yttrar hon: "Den säkraste tillfredsställelsen vinnes, då vi till Guds ära uppoffra allt jordiskt. Det måste i alla fall lemnas, när vi en gång, förr eller senare, varda hädankallade af döden". Även i skrivna självbiografier uttrycker hon längtan och förhoppning om något fullkomligare än det jordiska.

Lite dubbelmoral kan tyckas.... med tanke på hovhållningens kostnader under hennes regerande kom att mångdubblas och öka från 3% till 20% av rikets samtliga inkomster. Kristina bosätter sig så småningom i Palazzo Riario (idag heter byggnaden Palazzo Corsini) i Rom med en frikostig underhållsrecess från Sverige. Hon kommer även i många år framöver att strida om ytterligare ersättningar från Sverige, vilket gör att hennes band med Sverige försämras ytterligare.

Graverad av italienska gravören Giovanni Hamerani (Johannes Hameranus) i Rom år 1680, signerad. Brons 35 mm. Vikt 23,4 gram. Kvalitet 1. Extremt sällsynt! Ex Bonde på Ericsberg. [Referens: Se Dz 191c i referensverket Sveriges Kungliga Medaljer av Roberto Delzanno, del 1, sidan 555].

Proveniens: Medaljen ingick i samling "Bonde på Ericsberg" som såldes i sin helhet på auktioner av Nordlinds mynthandel åren 2007-2010, detta exemplaret i del 6, nr 879 den 19/11 2010.

Atsida: Kristinas högervända bild med lockigt uppsatt hår. Som omskrift "CHRISTINA REGINA". I halsavskärningen gravörsignaturen " . I . H . F . ". (Iohannes Hameranus Fecit - latin för Johannes Hameranus gjorde/tillverkade detta).

Frånsida: Jordglob visande gamla världens länder (Europa, Afrika och Asien). Som omskrift "NE MI BISOGNA NE MI BASTA" (vilket kan översätts till "Varken behövs eller räcker mig"). Nedtill årtalet "1680".

KRISTINA (1632-1654)
Kristina Augusta (antog namnet Kristina Maria Alexandra 1655), född 18 dec 1626 i Stockholm, död 19 april 1689 i Rom i Italien, drottning av Sverige 1632-1654. Dotter till Gustav II Adolf.

Drottning 1632
När Kristina var tre år gammal skildes hon från sin far (som hon aldrig mer skulle se). I ett brev 4 dec 1630 anförtrodde Gustav II Adolf sin dotter i rikskanslern Axel Oxenstiernas vård ifall han skulle dö. Gustav II Adolf ledde de svenska trupperna ut i det trettiåriga kriget 1630 och dog i slaget vid Lützen 6 nov 1632, Kristina blev nu vid 6 års ålder Sveriges drottning. Hon växte upp med en mängd olika stöttande personer, men fick aldrig någon riktigt nära kärlek. Kristina fick dock en bra utbildning. När hon var tolv år började Axel Oxenstierna undervisa henne i statsangelägenheter. 16 år gammal började hon regelbundet att gå på riksrådets sammanträden.

Regerande drottning 1644
Då Kristina fyllde 18 år 8 dec 1644 blev hon myndig och regerande drottning. Hon ägnade sig till en början ivrigt åt regeringsgöromålen, men kom sedan främst att intresserade sig för kultur (språk, litteratur, konst och vetenskap) och att umgås med likasinnade. Hon instiftade t.ex Sveriges första statsorden, Amaranterorden, 1653.

Ogifta drottningar skulle snarast gifta sig och skaffa arvingar, ständerna var på henne om detta i flera år, men hennes verkliga planer skulle komma att gå i en annan riktning. Kristina ville istället för att själv gifta sig göra sin kusin Karl (X) Gustav till efterträdare, viljan gick igenom och Karl Gustav valdes 1650 till arvfurste.

Abdikationen 1654
De sociala missförhållandena försämrades snabbt under Kristinas regeringstid och regeringen kom att ställas inför svåra samhällsproblem. Ett orosmoln var det fördubblade antalet adliga ätter och deras privilegier, vilket de ofrälse stånden högljutt protesterade mot. Hovhållningens kostnader under Kristinas regering kom att mångdubblas och öka från 3% till 20% av rikets samtliga inkomster.

Kristina hade i sin ungdom inte tyckt om den stränga religionsundervisningen utan istället bildat sig en religion efter eget huvud, tills hon under umgänget med katoliker, såsom Pierre Chanut och René Descartes, mer och mer drogs till katolicismen.

Hennes stora intresse för kultur och dragning till katolicismen (i kombination med den ohållbart förda politiken) resulterade i att hon 6 juni 1654 tog steget att abdikera och konvertera till katolicismen och lämna landet för Rom. Detta var en jätteskandal i samtiden då Europas protestantiska ledare, "Lejonet från Norden", Gustav II Adolfs egen dotter ansluter sig till forna fältherrens fiender. Karl X Gustav kröns till konung samma dag som abdikationen.

Kristina bosätter sig så småningom i Palazzo Riario (idag heter byggnaden Palazzo Corsini) i Rom med en frikostig underhållsrecess från Sverige. Hon kommer dock i många år framöver att strida om ytterligare ersättningar från Sverige, vilket gör att hennes band med Sverige försämras ytterligare.

Kristina kom under flera decennier att spela en framträdande roll i Roms kulturliv. I Rom fann hon också sin kärlek i kardinal Decio Azzolino som hon kom att ha en mångårig relation med. Hon dog 19 april 1689 och begravdes med stor högtidlighet i Peterskyrkan.