Kristina (1632-1654). BIE. Obehandlad, brons. 1900-tal

Kristina (1632-1654). BIE. Obehandlad, brons. 1900-tal.

Medalj i hög relief över Sveriges drottning Kristina (1632-1654), modellerad efter förlaga av en av Johan Carl Hedlingers 1700-talsmedaljer.

Porträttet modellerat efter förlaga av Johann Carl Hedlingers medalj från 1733 över svenska universitetet i Åbo (se sista bilden eller jämför med Dz 10 i referensverket Sveriges Kungliga Medaljer av Roberto Delzanno). Tillverkad av BIE, 1900-tal, signerad "BIE". Gjuten i brons, obehandlad. Hålmarkeringen upptill i original. Brons 96 mm. Vikt 223 gram. Sällsynt obehandlat exemplar! [Referens: Dz-. Saknas i referensverket Sveriges Kungliga Medaljer].

Efter gjutningen lät man efterbehandla medaljen, först avlägsna eventuella gjutrester, slipa kanten och sedan normalt försköna den med patinering och förgyllning. Hålmarkeringen upptill är original, då detta redan var markerat vid gjutningen, för att efteråt enkelt kunna borras igenom (vilket inte har gjorts på detta exemplaret). Detta är ett obehandlat exemplar så som det såg ut direkt efter gjutningen (sällsynt)!

Åtsida: Drottning Kristinas bröstbild, höger, iklädd harnesk och lagerkransad antik hjälm (s.k kask), med hårlockar svallande ut under hjälmen. Upptill till vänster ingjutet "KRISTINA", till höger regeringsåren "1632-1654".

Frånsida: Blank frånsida. Tillverkarnamn "BIE" ingjutet nedtill.

KRISTINA (1632-1654)
Kristina Augusta (antog namnet Kristina Alexandra 1655), född 18 dec 1626 i Stockholm, död 19 april 1689 i Rom i Italien, drottning av Sverige 1632-1654. Dotter till Gustav II Adolf.

Drottning 1632
När Kristina var tre år gammal skildes hon från sin far (som hon aldrig mer skulle se). I ett brev 4 dec 1630 anförtrodde Gustav II Adolf sin dotter i rikskanslern Axel Oxenstiernas vård ifall han skulle dö. Gustav II Adolf ledde de svenska trupperna ut i det trettiåriga kriget 1630 och dog i slaget vid Lützen 6 nov 1632, Kristina blev nu vid 6 års ålder Sveriges drottning. Hon växte upp med en mängd olika stöttande personer, men fick aldrig någon riktigt nära kärlek.

Kristina fick en bra utbildning. När Kristina var tolv år började Axel Oxenstierna undervisa henne i statsangelägenheter. 16 år gammal började hon regelbundet att gå på riksrådets sammanträden.

Regerande drottning 1644
Då Kristina fyllde 18 år 8 dec 1644 blev hon myndig och regerande drottning. Hon ägnade sig till en början ivrigt åt regeringsgöromålen, men kom sedan främst att intresserade sig för kultur (språk, litteratur, konst och vetenskap) och att umgås med likasinnade. Hon instiftade t.ex Sveriges första statsorden, Amaranterorden, 1653.

Ogifta drottningar skulle snarast gifta sig och skaffa arvingar, ständerna var på henne om detta i flera år, men hennes verkliga planer skulle komma att gå i en annan riktning. Kristina ville istället för att själv gifta sig göra sin kusin Karl (X) Gustav till efterträdare, viljan gick igenom och Karl Gustav valdes 1650 till arvfurste.

Abdikationen 1654
De sociala missförhållandena försämrades snabbt under Kristinas regeringstid och regeringen kom att ställas inför svåra samhällsproblem. Ett orosmoln var det fördubblade antalet adliga ätter och deras privilegier, vilket de ofrälse stånden högljutt protesterade mot. Hovhållningens kostnader under Kristinas regering kom att mångdubblas och öka från 3% till 20% av rikets samtliga inkomster.

Kristina hade i sin ungdom inte tyckt om den stränga religionsundervisningen utan istället bildat sig en religion efter eget huvud, tills hon under umgänget med katoliker, såsom Pierre Chanut och René Descartes, mer och mer drogs till katolicismen.

Hennes stora intresse för kultur och dragning till katolicismen (i kombination med den ohållbart förda politiken) resulterade i att hon 6 juni 1654 tog steget att abdikera och konvertera till katolicismen och lämna landet för Rom. Detta var en jätteskandal i samtiden då Europas protestantiska ledare, "Lejonet från Norden", Gustav II Adolfs egen dotter ansluter sig till forna fältherrens fiender. Karl X Gustav kröns till konung samma dag som abdikationen.

Kristina bosätter sig så småningom i Palazzo Riario (idag heter byggnaden Palazzo Corsini) i Rom med en frikostig underhållsrecess från Sverige. Hon kommer dock i många år framöver att strida om ytterligare ersättningar från Sverige, vilket gör att hennes band med Sverige försämras ytterligare.

Kristina kom under flera decennier att spela en framträdande roll i Roms kulturliv. I Rom fann hon också sin kärlek i kardinal Decio Azzolino som hon kom att ha en mångårig relation med. Hon dog 19 april 1689 och begravdes med stor högtidlighet i Peterskyrkan.