Lindberg, Erik (1873-1966), mynt- och medaljgravör. Av Léo Holmgren 1975.

Medalj av Léo Holmgren, porträtterande den store medaljgravören Erik Lindberg (1873-1966).

Modellerad av Léo Holmgren 1975 (Léo Holmgren studerade för Erik Lindberg på Konsthögskolan vid slutet av 1920-talet). Utgiven av Myntverket 1976. Brons 45 mm. Vikt 46,8 gram.

Åtsida: Erik Lindbergs porträtt, höger. Omskrift "J ERIK LINDBERG MYNTGRAVÖR 1916-1944". I armavskärningen gravörsignaturen "LÉO HOLMGREN", "1975".

Frånsida: Ett litet urval av de mynt, och en medalj, som Lindberg lät prägla under sin verksamma tid. Nedtill gravörverktyg, och ovanpå dessa en blomkvist.

ERIK LINDBERG (1873-1966)
Johan Erik Lindberg, född 31 dec 1873 i Stockholm, död 28 sept 1966, var en svensk medaljgravör.

Efter mogenhetsexamen studerade Erik Lindberg vid Konstakademin 1893–1897 och vid sin far Adolf Lindbergs ateljé 1892–1899. Han fick i Paris undervisning av J. C. Chaplain och P. Tasset 1899–1902. Han företog även en studieresa till Italien. 1902 gifte han sig med Johanna Dagmar Maria Treffenberg.

Lindberg var gravör vid Kungliga Myntet 1916–1944. Under denna tid utförde han merparten av de svenska mynten och medaljerna. Vid Konstakademin var han professor från 1930.

I Erik Lindbergs tidigaste verk kan man se hur han influerades av Chaplain och sin fars monumentala stil i fråga om porträttkonst. Han blev känd i samband med att han utförde de tre svenska nobelmedaljerna 1901.

LÉO HOLMGREN (1904-1989)
Léo Holmgren, född 1904 i Paris, död i Stockholm 1989, var skulptör, medaljkonstnär och myntgravör. Léo Holmgren var son till den svenske porträtt- och landskapsmålaren Wilhelm Holmgren och hans franska hustru Marie Jeanne Ferrand. 1914 flyttade familjen till Sverige.

Holmgrens intresse för skulptur- och medaljkonst ledde honom först till studier vid Tekniska skolan 1923-1924. Studierna fortsatte därefter på Konsthögskolan 1925-1930 där han studerade för bland andra, Carl Milles och Erik Lindberg.

Under studietiden gjorde han ett studieuppehåll 1927 för att tjänstgöra vid det franska myntverket, La Monnai, i Paris. År 1938 började han arbeta vid Kungl. Mynt- och justeringsverket och 1944 efterträdde han Erik Lindberg i tjänsten som chefsgravör. Under sin tid där formgav han bland annat flera jubileumsmynt och Gustaf VI Adolfs 5-kronorsmynt från 1972. Efter pensioneringen 1974 fortsatte han sitt konstnärliga arbete bland annat för Sporrong. För dem utförde han belönings- och jubileumsmedaljer.