Mona Johansson 1924-2010. Bildkonstnärinna och grafiker från Göteborg. Studerade vid Hovedskous målarskola 1946-1949. Hon är representerad vid bla Moderna museet, Nationalmuseum, Göteborgs konstmuseum, Hallands kulturhistoriska museum. 1991 tog hon emot Varbergs hedersplakett.

Sommaren 1963 kom hon till Varberg för första gången för att sedan återvända varje sommar. Hennes kärlek till gamla hus resulterade i en unik konstskatt bestående av hus som inte mer finns.

Motiv: Fästningsterassen i Varberg med musik och utsikt över havet.

Mona älskade att vara med på sina bilder. Här sitter hon till vänster om trädet med sin karaktäristiska fläta och hatt.

Mona skriver i sin bok, Mona Varberg: Jag sitter och skriver just dessa rader till min bok Monas Varberg i en stor sal. Avlång, med tre sidor höga fästningsmurar och en långsida som vetter mot Kattegatt. Det är ett magnifikt rum med himlen till tak. Jag sitter vid ett vindpinat träd vid en kaffe och räksmörgås. Över mig svävar fiskmåsar. Det är mödosamt att komma hit upp, men det är mödan värt. Det är den tjugosjunde sommaren jag sitter här. Den första sommaren fick jag en hundralapp av min mammaför att gå hit. Jag lade sedeln i en särskild portmonnä och penningainnehållet räckte hela sommaren. En kaffe plus en mjuk kaka kostade två kronor och femtio öre. Jag hade ännu ej fått smak för räksmörgås, då hade inte hundralappen räckt. Jag har kvar en nota då Nya Konditoriet skötte serveringen. Det var musik varje dag, utom måndag, tror jag. Då fanns inte sommartid utan man kund få uppleva den sammetssvarta natten däruppe på Fästningsterassen. Jag minns att bara pianisten spelade de sista veckorna. Det hände att bara jag satt kvar, sov då spelade han Chopin, Beethoven, Brahms. De stunderna glömmer jag aldrig. Jag har under alla år önskat mig Charles Trenets La Mer, Blå hav. Nu spelar Wienerbröderna den melodin för mig. Deras fyndiga namn, Wienerbröderna, har Sten Sjöblom kommit på.

Storlek: 32x24cm

OBS! Tavlan kan avlämnas I VARBERG