Agathe är en iskall gallerist med stenkoll på allt - inklusive sina hårt tyglade känslor, sin vänlige sambo och sin välartade son. Hon är vass, dominerande och ocharmig och passar perfekt in i familjens oklanderliga Paris-våning.

Ensamstående, bostadslöse allkonstnären Patrick är Agathes motsats - han är full av otyglade känslor och han drar sig inte för att yppa både dem och allehanda funderingar som passerar revy - inte sällan med fokus på sex, bröst och sprit.

Via sönerna och en walk-in-closet korsas deras Paris-liv och klass-kraschen är total. Men olikheterna som båda till en början ser på med avsmak övergår såsmåning om till en långsamt ökad tolerans.

Det är smärtsamt och kul på samma gång, omöjligt och hoppfullt, osannolikt men trots allt begripligt.

Agathes och Patricks skilda världar dras obönhörligt till varandra i en serie av rappa replikskiften, tragikomiska scener och dramatiska vändningar.

Anne Fontaine har ett cv av varierande kvalitet och har här bidragit till både manus och regi med ett framgångsrikt resultat. Stilistiskt är den långt ifrån snygga "Coco - Livet före Chanel"(2009) men känslan för karaktärerna är densamma.