Originaltitel: "La tía Julia y el escribidor". Norstedts 2010. Häftad, 321 sidor. Bra skick. 333 gram.

ISBN 978-91-1-303637-3

Wikipedia: Jorge Mario Pedro Vargas Llosa, förste markis av Vargas Llosa, född 28 mars 1936 i Arequipa, är en peruansk författare, journalist och politiker (höger). Vargas Llosa räknas som en av Latinamerikas ledande romanförfattare och essäister, och som en av de främsta författarna i sin generation. Han anses vara en av de mest inflytelserika av de latinamerikanska författare som slog igenom under den latinamerikanska boomen under 1960- och 70-talen. 2010 tilldelades han Nobelpriset i litteratur för sin "kartläggning av maktens strukturer och knivskarpa bilder av individens motstånd, revolt och nederlag".

Vargas Llosa fick sitt genombrott på 1960-talet med romanerna Staden och hundarna och Det gröna huset. Han är aktiv inom en rad litterära genrer och verkar som litteraturkritiker och journalist. Bland hans verk finns komedier, deckare, historiska romaner och politiska thrillers. I många av sina verk ger han sin syn på det peruanska samhället, men han har med tiden blivit mer internationellt inriktad och hans senare verk berör också andra delar av världen. I karriären har Vargas Llosa gått från en litterär modernism till en mer lekfull postmodernistisk stil.

Som många andra latinamerikanska författare har Vargas Llosa varit politiskt aktiv genom hela sin författarkarriär. Hans politiska åsikter har gradvis gått från vänster till höger. Den kubanska revolutionen under Fidel Castros ledning hade till en början Vargas Llosas stöd, något han senare ångrat. 1990 ställde han upp som presidentkandidat i det peruanska valet för center-högerkoalitionen Frente Democrático (FREDEMO) och förespråkade nyliberala reformer. Betecknande för Vargas Llosas politiska hållning är hans grundläggande liberala värderingar, såsom vikten av individens frihet och moraliska ansvar, och hans försvar av demokratin. Senare har han stött mer traditionellt konservativa kandidater. År 1990 påstod han i ett uttalande på mexikansk teve att "Mexiko är den perfekta diktaturen", ett uttalande som levt kvar länge i Mexiko och internationellt."