Porslinsdocka hemsökt

MIA – DOCKAN SOM JAG INTE LÄNGRE VÅGAR HA HEMMA
Läs hela annonsen innan du bestämmer dig för om du vågar ta över henne.
Jag trodde aldrig att jag skulle skriva en sådan här annons.
Men Mia har en historia som jag själv inte längre kan släppa.
Det började i söndags.
Min 11-åriga dotter var på loppmarknad tillsammans med sitt korttidsboende. Där fick hon syn på en äldre docka som hon ville köpa.
Innan köpet berättade den äldre damen som sålde dockan något för henne:
Hon sa att dockan heter Mia.
Hon sa att Mia kommer från ett gammalt hus som fortfarande står kvar.
Och hon sa något som verkligen lade på minnet:
”Mia ska absolut inte vara i mörka rum.”
min dotter ville ändå köpa henne.
Min dotter brukar egentligen inte vara särskilt intresserad av dockor, men just Mia ville hon ha med sig. Hon tog med henne tillbaka till korttidsboendet.

FÖRSTA NATTEN – ROXANNA

Under kvällen märkte min dotter att hon blev väldigt trött.
Det kändes nästan som om Mia tog energi från henne.
När min dotter sedan skulle sova hände något som fick mig att reagera när hon berättade det dagen efter.
Hon vaknade ungefär en gång i timmen under hela natten.
Varje gång kände hon sig rädd.
min dotter 11 år och är normalt inte mörkrädd. Därför var det här väldigt olikt henne.
På måndagen hämtade jag henne vid tvåtiden eftersom hon skulle till tandläkaren.
Det var då hon berättade för mig vad den äldre damen hade sagt.
Jag frågade henne:
”, är du verkligen säker på att damen sa så? Hon sa verkligen att Mia kommer från ett gammalt hus och att hon inte ska vara i mörka rum?”
Roxanna tittade på mig och sa:
”Ja mamma. Jag skulle aldrig ljuga om det.”
Jag såg på henne att hon menade det.
Och när jag såg Mia för första gången kände jag själv en kall kår genom hela kroppen.
Jag tyckte att det var obehagligt.
Men jag tänkte inte så mycket mer på det.
Vi åkte hem.
Vi gjorde våra vanliga rutiner.
Mia var bara en docka.
Trodde jag.
FÖRSTA NATTEN HEMMA
Den första natten hemma med Mia fick jag en stark känsla av att någon iakttog mig.
Mia låg i vardagsrummet.
Jag var i sovrummet.
Ändå var känslan av obehag väldigt stark.
Det kändes nästan som om en främmande person befann sig i lägenheten.
Till slut somnade jag, men sov väldigt oroligt.
På morgonen var jag trött och fortsatte dagen som vanligt.
Men när kvällen kom förändrades känslan igen.
När jag skulle lägga mig kunde jag inte somna direkt.
Jag fick en märklig känsla av att någon främmande var här och ville ha sällskap.
Men jag visste ju att det bara var jag, barnen och vår svarta katt Sussi hemma.
Till slut somnade jag.
Men bara någon eller några timmar senare vaknade jag.
RUNT 02-TIDEN
Jag vaknade mitt i natten med en mycket stark känsla av att något ville att jag skulle gå till vardagsrummet.
Det var mörkt i hela lägenheten.
Och då tänkte jag på orden från den äldre damen:
”Mia ska absolut inte vara i mörka rum.”
Jag gick ut till vardagsrummet.
Jag tog tag i Mia och tittade på henne en stund.
Och då kom den där känslan igen.
En kall närvaro runt henne.
Det kändes som om något fanns där.
En känsla som jag upplevde som att den ville följa med mig tillbaka till sovrummet.
Men samtidigt fick jag plötsligt en väldigt stark magkänsla:
”Lägg henne på balkongen.”
Så jag gjorde det.
Jag tog Mia och lade henne på balkongen.
Och nästan direkt blev jag lugnare.
Men känslan försvann inte helt.
Det kändes fortfarande som om något fanns kvar på avstånd.
Och det är där jag står nu.
JAG ÄR SPLITTRAD
En del av mig vill faktiskt veta vad som händer härnäst.
Av ren nyfikenhet vill jag nästan se vad nästa natt innebär.
Men samtidigt vill jag absolut inte veta.
För jag har två barn hemma.
Och jag vill inte utsätta dem för något som jag själv upplever som så starkt och obehagligt.
Jag har aldrig varit särskilt intresserad av hemsökta dockor.
Jag har aldrig förstått människor som frivilligt samlar på sådana saker.
Men efter Mia förstår jag det på ett helt annat sätt.
De som vågar ha sådana här dockor hemma måste vara otroligt modiga.
För när man själv sitter där mitt i natten och känner en närvaro som man inte kan förklara, då känns det inte längre som en spännande historia.
Då vill man bara att det ska sluta.
MIA ÄR INTE VÄLKOMMEN HOS OSS
Jag känner därför att Mia behöver komma till någon annan.
Helst någon som verkligen kan det här området.
Någon som har erfarenhet av hemsökta dockor, paranormala föremål eller liknande och som vet hur man hanterar ett föremål med en sådan här historia.
Jag vill inte att hon ska hamna hos någon som köper henne för att skoja, provocera eller göra en TikTok av henne.
Jag vill att hon ska behandlas med respekt.
Och jag vill vara helt ärlig:
Jag kan inte bevisa att Mia är hemsökt.
Det här är mina och min dotters upplevelser, tillsammans med den historia som den äldre damen berättade för oss.
Men jag kan inte heller låtsas som att jag inte upplevt det jag upplevt.
Därför säljs Mia på egen risk.
Och jag skulle väldigt gärna vilja hålla kontakten med den som tar över henne.
Om något händer efter köpet – om du känner något, hör något eller får någon annan upplevelse – snälla hör av dig och berätta.
Jag vill faktiskt veta.
För även om Mia lämnar vårt hem så har jag en känsla av att...
det här kanske inte är slutet på hennes historia.
Det kanske bara är början på nästa kapitel.
Kommer enligt tidigare ägare från ett gammalt hus som fortfarande står kvar
Namn: Mia
Tidigare ägare varnade för att hon inte ska vara i mörka rum
Första natten vaknade min 11-åriga dotter upprepade gånger och kände sig rädd
Jag vaknade senare själv mitt i natten med en stark känsla av att dras till Mia
Jag upplevde en kall närvaro runt henne
Mia ligger nu på balkongen
Säljs på egen risk
Endast seriösa köpare med respekt för historien
Jag söker inte vem som helst.
Jag söker någon som vågar ta över Mia – och som förstår att man inte ska leka med saker man inte förstår.
Vågar du bli Mias nästa ägare?