Patti Smith Horses

Författaren Philip Shaw berättar i boken Horses om musik och händelser i Patti Smiths barndom, om inspirationskällorna Rimbaud, Blake, Little Richard, Puccini, Eliot, Brian Jones, Jimi Hendrix, Jim Morrison ... Horses utmanar gränserna mellan manligt / kvinnligt, homo / hetro, levande och döda, mellan poesi och rock´n´roll. Patti Smith´s idé är att förlora kontrollen, känna lust, upphetsning, extas, vrede, förtvivlan, passion, frihet ... Ursprunget till debutvinylen Horses fanns fyra år innan skivsläppet, på en poesiscen på nedre Manhattan där Patti Smith var förband och kompades av vännen Lenny Kaye på hans råa elgitarr. I publiken satt många av dåtidens kändisar. Den klassiska ikonbilden på Patti Smith på skivan tog sedan Robert Mapplethorpe i en lägenhet i Greenwich Village på Manhattan. Om det berättar också författaren Philip Shaw. På Patti Smitt´s debutalbum Horses får hennes texter sin kraft ur kriminalitet, synd, frälsning, ur erotiken i våldsam död. Hennes uttryck har kallats Rock´n´Rimbaud , en kombination av rock´n´roll och poesins makt. Hon ger orden kropp, de blir ljud, besatthet. Patti Smith river gränserna mellan fin- och fulkonst. my sins my own they belong to me. Me , ett par av raderna i öppningslåten "gloria".