Se även mina andra auktioner där jag säljer fler äldre böcker, jag samfraktar gärna!

Litografi
med bidrag av
Philip von Schantz, Rolf Sellgrad, Beate Sydhoff
FiBs Konstklubb 1971
LITOGRAFI
nr 18 i Konstklubbens ärsboksserie
är satt med Gar 9/12
tryckt på 120 gr bestruket papper i 11 000 ex. för medlemmar
samt 2 000 ex. för bokhandeln Tiden Barnängen tryckerier AB
Stockholm 1970
Häftad
64 sidor

fläckar på omslaget (se bilder)
annars bra skick

"FÖRORD
Sedan litografin uppfanns i slutet av sjuttonhundratalet har nästan varje betydande konstnär utnyttjat konstartens möjligheter. Alla frân Goya ill Picasso har känt lockelsen att göra bilder p? den planslipade grávita sten-ytan. Litografin blev för västvärlden vad träsnittet varit för Asien. För utvecklandet av den moderna grafiska industrin blev den av avgörande betydelse.
Litografin är den direktaste av alla grafiska metoder. De svarta feta krit. spären överförs exakt till trycket och papperets lyskraft dämpas inte av tryck-ton eller raster. Denna materialets följsamhet ger konstnären en frihet som knappast n?s i nagot annat grafiskt medium.
Alla litografiska bilder är inte bra. Malningar "översatta" till litografi utan förstäelse för dess egenart är i bästa fall hyggliga reproduktioner.
Men utan den rika utgivning som ägt rum under 1900-talet skulle den moderna konsten vara mänga mästerverk fattigare och kunskapen om oss själva än torftigare.
Philip von Schantz"

"Tryckningen av en litografi kan vara ganska komplicerad ech kräva stor erfarenhet, varför flertalet konstnärer i allmänhet arbetar i intimt samarbete med en yrkestryckare.
Litografi är plantryck (flattryck), dvs. bilden ligger i samma nivä som stenens övriga delar. Bilden trycks frán en speciell sorts planslipad kalk-sten. Även kornerad tunn zink- eller aluminiumplät, s. k. offsetplät, kan användas som bottenmaterial. Nägot förenklat kan man säga att metoden bygger pa principen att fett och vatten stöter bort varandra.
Bilden tecknas eller malas pa stenen med speciella litokritor, litografiska pennor eller litograftusch. Kritan bestär huvudsakligen av vax, tväl och svart färgstoff och finns i ett flertal härdhetsgrader. Tuschen finns färdig men kan ocks? lätt rivas av tuschstäng. Stängen gnides därvid mot en tallrik varefter den avsatta tuschen rörs ut med vatten. Tuschen kan málas p? med pensel eller eventuellt blisas pa med fixativspruta. Delar av ytan liksom marginalen kan dâ skyddas med utklippta pappersschabloner eller av pâmilad gummilösning. (Gummilösningen som sedermera borttvättas
hindrar den feta tuschen att tränga ned i stenytan.) Laveringar med tusch och vatten g?r att göra men de är i allmänhet mycket osäkra. Vid tryckning av en större upplaga tar vattenlaveringen lätt upp allt mer färg för att till sist trycka alldeles svart. Laveringar gjorda pä överföringspapper har i allmänhet större motständskraft. Tillsats av terpentin eller isättika till vattenlöslig tusch fär denna att dela sig och ge en strukturerad yta.
I den tuschmilade ytan kan vita linjer skrapas fram med en näl eller knivspets och ljusare partier skrapas med knivblad eller pimpsten (korrektur-stift). Ett skrapat parti kan som regel inte övermálas igen.
Slipning av litografisk sten
Före användningen måste en sten slipas alldeles plan och helt ren frân fett.
En bild kan slipas bort, varefter stenen kan användas p? nytt. Slipningen görs med ett speciellt slipverktyg eller med hjälp av en mindre sten vid vilken ett handtag monterats s? att den snabbt kan roteras över stenytan. Tvä stenar kan ocks? slipas mot varandra. Som slipmedel användes lämpligen först pimpsten och karborundumpulver och vatten därefter kiselsand och vatten.
Stenytan kornighet kan varieras med användande av olika grov sand."