Ernst Didring - Författare

Föräldrar var litografen Anders Gustaf Andersson och Maria Juliana Hellberg. Didring påbörjade läroverksstudier, men kunde inte avsluta dem på grund av brist av pengar. Han blev kontorsskrivare i Järnvägsstyrelsen 1890 och gifte sig 1899 med den danska konstnären . Han var 1908–1914 förste bokhållare i milkontoret, 1904–1910 fullmäktig i Statens järnvägstrafiks pensionsinrättningar, och 1910 ledamot av direktionen för dessas kassa och 1906–1908 sekreterare eller ordförande i pensionsfullmäktiges arbetsutskott.

Från 1914 var Didring författare på heltid. 1913–1914 var han teateranmälare i "" och 1914–1918 i "". Under tiden 1915–1920 blev han ledamot av  hjälpkommitté för krigsfångar och på uppdrag utgav han 1920 redogörelsen Sveriges hjälp till krigsfångarna. Efter första världskriget reste Didring 1920–1922 i Frankrike, Schweiz, Italien och Tyskland.

Åren 1915–1920 och 1923–1929 var Didring ordförande i .