Kallocain av Karin Boye, 1966

Boken "Kallocain" av Karin Boye, utgiven av Svenska Bokförlaget / Bonniers. Omslagsillustration av Per Andersson. Tryckt av Stockholm, Alb. Bonniers boktryckeri 1966.

EDetta är den spännande romanen om den ambitiöse kemisten Leo Kall som uppfunnit en drog som fått namn efter honom: Kallocain.

När en försöksperson får den gröna vätskan injicerad i armen förloras genast förmågan att hålla något hemligt. Spärrarna släpper, alla frågor besvaras utan tvekan. Det märkliga preparatet - sanningsdrogen - är precis vad som behövs i en diktatorisk stat. Nu kan en medborgare som kallas till förhör inte längre dölja sina innersta tankar.

Leo är gift med Linda. De har tre barn i åldrarna åtta till fyra: sonen Ossu och döttrarna Maryl och Laila. De bor i en lägenhet under jord i Kemistaden nr 4. I varje lägenhet finns polisörat och polisögat som registrerar allt som pågår i hemmet.

Både Leo och Linda tillhör de priviligierade som har ovanjordslicens och kan röra sig uppe på gatorna. De är lydiga medborgare, eller "medsoldater" som det kallas. Landet de bor i, Världsstaten, är ständigt i krig med Grannstaten. Undantagstillstånd råder jämt.

När romanen börjar har Leo fått beröm från överordnade för sin utomordentliga uppfinning, men hans glädje över framgången störs av att Linda på sista tiden visat intresse för hans chef, Edo Rissen...