Gustav II Adolf (1611-1632). Avtäckningen och invigningen av minnesmonumentet i Lützen 6 nov 1837.

Kunglig minnesmedalj utgiven i samband med avtäckningen och invigningen av Gustav II Adolfs minnesmonument i Lützen den 6 november 1837.

Minnesmonumentet i form av en järnbaldakin i gotisk stil finansierades genom medel från kungen av Preussen Fredrik Wilhelm III och staden Lützen. En betydande del fick man också in genom en allmän insamling bland Tysklands protestanter, som påbörjades i samband med 200-årsfesten 1832 till minne av Gustav II Adolfs död 1632. Vid invigningen av monumentet år 1837 var cirka 30 000 människor på plats. Baldakinen gjöts i järn, på det kungliga järngjuteriet i Berlin, efter arkitektur av Karl Friedrich von Schinkel.

Graverad av Anton Friedrich König. Präglad vid kungliga myntverket i Berlin 1837. Försilvrad brons, 34 mm. Vikt 15,9 gram. Kvalitet 1/1+, kantslag. [Referens: Dz 356-, se referensverket Sveriges Kungliga Medaljer av Roberto Delzanno del 1, sid 385. Medaljen finns i referensverket upptagen i guld, silver och brons, men saknas där i denna varianten i försilvrat brons.].

Åtsida: Konungens högervända lagerkrönta bröstbild, iklädd harnesk och pälsfodrade mantelveck ihopdragna över axeln.. Omskrift: "GVST. ADOLPH. R. SVEC. FID. EV. PROTECT. N. D. 9 DEC. 1594". Under armavskärningen signaturen "LOOS D. KÖN. F." (medaljen präglad vid myntverket i Berlin under Gottfried Bernhard Loos' ledning, efter gravering av Anton Friedrich König).

Frånsida: Minnesmonument, i form av en järnbaldakin i gotisk stil, rest över Gustav II Adolfs minnessten. Minnesstenen med inskrift "G A", "1632". I bakgrunden ett öppet landskap med staden Lützen och dess torn i bakgrunden. Vid höger sida landsvägen med sin poppel-allé. Omskrift: "OB. AP. LVETZEN D. 6 NOV. 1632.". I avskärningen nedtill: "POPVLOR. PIETAT.", "D. 6 NOV.", "1837".

GUSTAV ADOLFS MINNESMÄRKE (Schwedenstein, minnesmonument, minneskapell och museum)
Schwedenstein (Sverigestenen) är en minnessten, belägen strax nordost om staden Lützen i förbundslandet Sachsen-Anhalt i östra Tyskland. Stenen restes till minnet av den svenske kungen Gustav II Adolfs död i Slaget vid Lützen den 6 nov 1632, på den plats där han efter slaget hittades ihjälskjuten.

Den 6 nov 1837 restes ett monument i form av en 10 meter hög järnbaldakin i gotisk stil ovanför stenen, ritat av den vid denna tid ledande preussiske arkitekten Karl Friedrich Schinkel. Baldakinen finansierades genom en insamling bland Tysklands protestanter i samband med 200-årsfesten 1832 till minne av Gustav II Adolfs död. Vid invigningen år 1837 var cirka 30 000 människor på plats.

Redan Axel Oxenstierna hade planer på att utmärka kungens dödsplats med ett minneskapell. Det skulle dock dröja nära tre sekler innan rikskanslerns tanke förverkligades. År 1907 invigdes ett minneskapell intill monumentet, ritat av arkitekten Lars Israel Wahlman och bekostat av den svenske konsuln och filantropen Oscar Ekman och hans fru Maria. Ekmans efterlevande instiftade 1931 Stiftelsen Lützenfonden, en avdelning inom Riksföreningen för svenskhetens bevarande i utlandet, med uppdraget att underhålla minnesplatsen i Lützen och främja Gustav II Adolfs minne i utlandet.

Hela platsen benämns idag Gustav Adolf Gedenkstätte (Gustav Adolfs minnesmärke) och har numera även ett litet museum, inrymt i en stuga i svensk stil.