Gustav III – Konungens kröning den 29 maj 1772

En pampig och mycket vacker medalj över konungens kröning i Stockholms storkyrka den 29 Maj 1772. Vacker medalj med fin glans, smakfull patina och hög relief i porträttet.

Gustav III:s kröning ägde rum den 29 maj 1772 i Storkyrkan i Stockholm. Ceremonin var högtidlig och präglades av prakt och symbolik i tidens anda. Kungen kröntes av ärkebiskop Magnus Beronius, och drottning Sofia Magdalena kröntes vid samma tillfälle.
Kröningen följde den svenska tradition som etablerats sedan Karl XI:s tid och blev en manifestation av Gustav III:s uppfattning om kungamakten av “guds nåde”.

Se film på YouTube: https://www.youtube.com/shorts/uJGweNuKNH8

Kvalitet: 1+, sliten på de högsta punkterna, hack, hårlinjer, rispor, rengjord. Diverse små hack och märken.
Metall: Silver
Vikt: 66 g
Diameter: 56,2 mm
Sällsynthet (SKM): Au:UNIK/1, Ag:16, Br:RR/4, Sn:RR/3, Fe:RR/2
Referensverk: Delzanno/SKM: 20b · Hildebrand/HK: 15

Åtsida: GUSTAVUS III. D. G. REX SVECIAE. Högervänd bröstbild med långt, utslaget hår, i krona och kröningsdräkt samt över denne de fyra ordenskedjorna. Nedanför porträttet: LIUNGBERGER

Frånsida: PATRIAE CFRA SALUSQVE TUAE. Konungen i kröningsdräkt, med krona och spira, sitter på en gående, prydligt smyckad häst. I afskärningen: CORONAT HOLMIAE / D XXIX MAII / MDCCLXXII

Gustav III 1746–1792 (Konung 1771–1792)
Gustav III föddes den 24 januari 1746 på Stockholms slott som son till kronprins Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika av Preussen. Han fick en omfattande utbildning i språk, filosofi och statskunskap och influerades tidigt av upplysningstidens idéer. När fadern dog 1771 blev Gustav kung vid 25 års ålder. Sverige befann sig då i politiskt kaos efter frihetstidens partistrider, och Gustav såg det som sin uppgift att återställa ordningen. Redan året därpå genomförde han en oblodig statskupp, den så kallade statsvälvningen 1772, som återgav kungen makten och införde en ny regeringsform.

Under Gustav III:s regeringstid stärktes monarkin, men han försökte också framstå som en upplyst och rättvis härskare. Han reformerade rättsväsendet, mildrade straffen och främjade religionsfrihet. Inom kulturen blev han en drivande kraft – han grundade Svenska Akademien, Dramaten och Operan, och gjorde hovet i Stockholm till ett centrum för konst och litteratur. Gustav talade flera språk och såg sig själv som både politiker och konstnär. Hans intresse för teater och dramatik var djupt personligt, och han deltog ibland själv i hovets föreställningar.

Utrikespolitiskt var hans regering mindre framgångsrik. År 1788 inledde han ett krig mot Ryssland för att stärka sin ställning hemma, men resultatet blev magert. Missnöjet växte bland adeln, som ogillade hans auktoritära styre och hans försök att begränsa deras privilegier. Trots motståndet lyckades han behålla makten genom skicklig propaganda och folklig popularitet. Han införde också 1789 års förenings- och säkerhetsakt, som ytterligare stärkte kungamakten på riksdagens bekostnad.

Gustav III mördades den 16 mars 1792 vid en maskeradbal på Operan i Stockholm, där konspiratörer ur adeln låg bakom attentatet. Han dog tretton dagar senare av sina skador, 46 år gammal. Hans död chockerade Europa och markerade slutet på den gustavianska glansperioden. Gustav III ihågkoms som den teaterälskande kungen som ville förena makt med kultur – en av Sveriges mest färgstarka och motsägelsefulla regenter.

Hildebrand: “Kröningen hade blifvit länge uppskjuten till följd af Ständernas strider, bland annat om sättet att ännu ytterligare inskränka konungamakten. Slutligen afgåfvo de d. 28 Febr., “till Kongl. Maj:ts nådiga underskrift och fastställande”, en konunga försäkran innehållande bland annat att “Kongl. Maj:t är benägen att alltid instämma med Rikets Ständer, såsom maktegande nu och framdeles att göra sådana beslut, stadgar och förordningar om sig och riket, som de pröfva tjenlige till det allmänna bästa samt deras frihet, säll- och trygghet.” Kröningsakten förrättades af Arkebiskop Magnus Beronius, som jemte äldsta Riksrådet Grefve Adam Horn påsatte kronan. Hyllningen skedde d. 1 Juni på “yttre slottsborggården mot skeppsbron” (Logården).”