Swahn, Oscar. (1847-1927). Skytt, OS-guld (3 st). Till minne, 1954.

Minnesmedalj över Oscar Swahn (1847-1927), en av Sveriges mest framgångsrika tävlingsskyttar genom tiderna, flerfaldig OS-guldmedaljör. Innehar än idag rekordet för äldsta OS-guldmedaljör (64 år), och äldsta OS-medaljör (72 år).

Graverad år 1954 av Gösta Carell (1888-1962), signerad "CARELL" i halsavskärningen. Ingående i Stockholms-Tidningens personmedaljserie för framstående personer inom tidningssfären/svenskt sportskytte. Utdelad av Stockholms-Tidningen i samband med Riksskyttetävlingen 1954. Brons, 40 mm. Vikt 29,1 gram.

Bild 4.) Oscar Swahn vid Olympiska Spelen i Stockholm 1912.Bild 5.) Det svenska skyttelaget vid OS 1912. Från vänster: Alfred Swahn, Åke Lundeberg, Oscar Swahn och Per-Olof Arvidsson.

OSCAR SWAHN (1847-1927)
Oscar Gomer Swahn, född den 20 oktober 1847 på gården Skärbo vid Sannäsfjorden i Tanums socken, död den 1 maj 1927 i Kungsholms församling, Stockholm (begravd på Danderyds kyrkogård), var en svensk tävlingsskytt, flerfaldig OS-guldmedaljör.

Swahn vann i början av 1900-talet sex olympiska medaljer (varav 3 guld, 1 silver och 2 brons) och innehar rekordet både som äldsta guldmedaljör och äldsta medaljör vid ett olympiskt spel.

Swahn deltog i hjortskytte i tre Olympiska spel: 1908, 1912 och 1920. 1908 tog han, genom guldet i löpande hjort, enkelskott, Sveriges första individuella guldmedalj. 1912 blev han historisk som den hittills äldste (64 år och 258 dagar) OS-guldmedaljören någonsin. År 1920 tog han, 72 år och 280 dagar gammal, silver i hjortskyttets lagtävling och blev därmed den äldste OS-medaljören någonsin.

Oscar Swahn var – 76 år gammal – anmäld även till 1924 års olympiska spel. Denna gång tvangs hann dock lämna återbud på grund av sjukdom.

Sonen Alfred Swahn blev ännu mer framgångsrik än fadern och tog mellan 1908 och 1924 totalt nio olympiska medaljer – 3 guld, 3 silver och 3 brons. Även hans medaljer kom i olika former av hjortskytte. I de lag Oscar Swahn ingick i som vann olympiska medaljer ingick även sonen Alfred.

Oscar Swahn var yrkesverksam som kamrer vid Svenska Telegrambyrån. Han utnämndes redan 1903 till riddare av Vasaorden. Swahns omfattande prissamling av silverpjäser och medaljer finns numera förvarad på Armémuseum i Stockholm, medan sonen Alfs dito donerats till Svenska Skyttesportförbundet.

SVENSKA SKARPSKYTTERÖRELSEN 1860-1890 (en civil frivillig försvarsrörelse)
...som ledde fram till ALLMÄN VÄRNPLIKT 1901 och till dagens SPORTSKYTTEKLUBBAR.
Initiativtagare till den svenska skarpskytterörelsen var några kända publicister – Viktor Rydberg och Sven Adolf Hedlund i Göteborg, samt August Blanche och Lars Johan Hierta i Stockholm. Det var samma män som stred för representationsreformen, för allmän rösträtt, för folkhögskolorna och för allmän värnplikt.

Sveriges försvar ansågs av initiativtagarna vara för svagt, och försvarsviljan upplevdes som dålig. Istället för den gamla indelta yrkesarmén ville man ha allmän värnplikt och en frivillig folkbeväpning efter samma mönster som i Schweiz.

För vissa myndigheter tedde sig denna folkbeväpning som nära nog samhällsfarlig. Konservativa tidningar spådde att "vid tillfällen av politisk agitation dessa beväpnade corpser skulle kunna utöva terrorism mot andre samhällsmedlemmar", och att vi skulle "få till oss överflyttade de amerikanska scener, där revolvern utgör det mest begagnade argumentet mot olika tänkande".

Efter något besinnande beslutade sig dock regeringen för att hälsa den frivilliga nationalbeväpningen välkommen. Det skedde genom en kungörelse av den 8 mars 1861. Skarpskytterörelsen växte sedan lavinartat. Det blev en verklig folkrörelse, några lokala eldsjälar tog ledningen, och skytteintresserade män från alla samhällsklasser anslöt sig. Med myndigheternas stöd anlades skjutbanor och övningsplatser. Redan 1864 fanns det 239 föreningar med över 33 500 medlemmar. Föreningarna hade ofta även en egen musikkår och manskör.

Efterhand började hänförelsen för skarpskytterörelsen att svalna, och många skyttar tröttnade på de militära formerna samt ville se en friare idrott. Vid slutet av 1800-talet omvandlades skarpskytteföreningarna till civila skytteförbund.

STOCKHOLMS-TIDNINGENS / SVENSKA DAGBLADETS RIKSSKYTTETÄVLING (1923-)
Stockholms-Tidningens riksskyttetävling på hemortens banor arrangerades första gången 1923 och blev Sveriges mest omfattande skyttetävling och har haft en mycket stor betydelse
för höjande av skjutskickligheten.

Anledningen till tävlingens instiftande var en omröstning bland Stockholms-Tidningens läsare om den förnämsta idrotten, där skyttet fick högsta röstetalet. Tävlingen utformades av
bl.a R. Törnebohm, H. Kjeller, M. Johansson (Fritzing) och Mauritz Eriksson. Den skulle vara en ren precisionsskjutning.

När Stockholms-Tidningen gick i konkurs 1966 tog Svenska Dagladet över initiativet, vilka ända fram till idag har arrangerat tävlingen. År 2022 arrangerades tävlingen för 100:de gången.