Wolmar Fellenius, född 10 september 1876 i Salems församling, Stockholms län, död 1957, var en svensk väg- och vattenbyggnadsingenjör.

Fellenius blev student 1894 och utexaminerades 1898 från Kungliga Tekniska högskolans avdelning för väg- och vattenbyggnadskonst, var avdelningsingenjör vid riksgränsbanan 1899, 1:e biträdande ingenjör vid Norrköpings stads byggnadskontor 1899–1903, Härnösands stads byggnadschef och stadsbyggmästare 1903–05 och nedlade som avdelningschef vid Göteborgs hamnstyrelse 1905–11 förtjänstfullt arbete (bland annat anläggningen av Stigbergskajen samt Fiskhamnen och Sannegårdshamnen och projektet till central- och frihamn) för utveckling av landets främsta hamn. Samtidigt (1906–11) verkade han som lärare i väg- och vattenbyggnadskonst vid Chalmers tekniska läroanstalt.

Åren 1911–42 var Fellenius professor i vattenbyggnadslära vid Kungliga Tekniska högskolan och från 1915 föreståndare för högskolans fackavdelning för väg- och vattenbyggnadskonst, vars vattenbyggnadslaboratorium tillkom på hans initiativ. Han utnämndes 1904 till löjtnant, 1920 till major och 1930 till överstelöjtnant i Väg- och vattenbyggnadskåren.