Holmbergson, Johan (1764-1842), professor juridik, Lunds universitet. Till minne, 1854.

Framtagen på initiativ av Lunds universitet och Johan Holmbergsons forna universitetsstudenter, för sitt förtjänstfulla arbete vid universitet.

Graverad av Lea Ahlborn 1854. Präglad vid Kungliga Myntet först 1859. Brons 51 mm. Vikt 52, 7 gram. [Ref: Hy II:109].

Åtsida: Johan Holmbergsons porträtt, vänster, med kallott. Som omskrift "JOH. HOLMBERGSON JUR. D. ET PROF. LUND.", nedtill "NAT. MDCCLXIV. DEN. MDCCCXLII." Under halsavskärningen gravörens signatur "LEA AHLBORN".

Frånsida: Svenska lagboken liggande på en fyrkantig fotställning. Upptill "INTERPRETI SAGAClSSIMO". I avskärningen nedtill "PIETAS DISCIPULORUM", "MDCCCLIV.".

JOHAN HOLMBERGSON (1764-1842)
Johan Holmbergson, född den 24 juni 1764 i Härnösand, död den 26 maj 1842 i Lund, var en svensk professor i juridik vid Lunds universitet. Holmbergson befordrades 1810 från en adjunktsplats i Uppsala till professionen i Lund, där han i 30 år ensam, och mycket framgångsrikt, utgjorde den Juridiska Fakulteten.

Holmbergson blev student i Uppsala 1781 och promoverades till filosofie magister 1788. Efter avlagd juris kandidatexamen utnämndes han 1790 till docent i kyrkolagfarenheten. Med bibehållande av docenturen tjänstgjorde han som vice notarie i Svea hovrätt 1794-99, varefter han under två terminer förordnades att i Uppsala upprätthålla juris œconomiæ et commerciæ professorns ämbete.

Under riksdagarna 1809 och 1810 verkade han som sekreterare i lagutskottet och kallades 1810, sedan han i Uppsala samma år promoverats till juris doktor, till juris professor vid Lunds universitet. Som sådan upprätthöll han större delen av tiden ensam den juridiska undervisningen vid nämnda universitet, till dess han 1840 erhöll en medhjälpare i Carl Johan Schlyter.

Holmbergsons betydelse som juridisk lärare torde i övrigt till stor del ha berott på själva lärometoden. De studerande fick nämligen, i strid mot vad som då var brukligt vid universiteten, under hans ledning själv lösa juridiska frågor. Det var ett samarbete, som i hög grad verkade till utbildandet av en självständig och mogen uppfattning hos de studerande. Han gav dessutom undervisningen en praktisk inriktning genom att ofta ge de uppställda rättsfrågorna den konkreta form, som de har i det verkliga livet.

Detta höjde de studerandes intresse för vetenskapen och gjorde dem bättre förberedda för yrkeslivet. Att han kunde ge undervisningen denna utformning berodde till stor del på de insikter, som han vunnit under egen praktisk tjänstgöring. Resultatet blev att han, trots det att han under 30 år var ensam ansvarig för den juridiska undervisningen i Lund och trots det att han ej i någon högre grad verkade som skriftställare, kunde komma att, såsom han gjorde, på ett avgörande sätt bringa nytt liv i studiet av sin vetenskap samt höja Sveriges allmänna ämbetsmannabildning.

------------------------
Fraktalternativ: Postnord frimärkt, alternativt Schenker spårbart/försäkrat. Samfraktar alltid.