Gustav II Adolf (1611-1632). Konungens död, tapperhet och saknad. Av Jan Loof 1634. XR.

Kunglig medalj, graverad av Jan Loof år 1634, över Gustav II Adolfs död 1632, tapperhet och saknad. Utgiven i samband med konungens begravning 1634.

Graverad av nederländske kopparstickaren och medaljgravören Jan Loof (Jan van Looff) år 1634 (verksam medaljgravör i Middelburg, Nederländerna från 1627 fram till sin död 1651). Mörkpatinerad tenn, 57 mm. Vikt 34,8 gram. Gjuten (som de flesta medaljerna vid denna tiden). Kvalitet 1+, mycket trevligt exemplar! Extremt sällsynt! [Referens: Dz 312b, se referensverket Sveriges Kungliga Medaljer av Roberto Delzanno, del 1, sidan 370].

Åtsida: Krönta stora riksvapnet upptill. Text på 16 rader; "Invic. tiff.", "princeps, Gustavus,", "ejus nominis secundus, rex", "Suecorum &c. patriæ & orbis ter-", "rarum æternum decus, Germanicæ", "libertatis assertor, patronus, vindex:", "pietatis & fortitudinis, sine exemplo", "exemplum: dum ad Lipsiam, cruento", "prælio, dimicat, ibique, ut antea, & ubiq.,", "victoriam obtinet, non uno vulnere", "cadens, nec cedens, coelo, unde lap-", "sus, redditus, sibi immortalem", "gloriam, hostibus invidiam,", "amicis desiderium &", "lachrijmas reliquit", "VI. 9b. mdcxxxii" [6 novembris 1632]. Därunder gravörsignaturen "I . L . F ." (Där initialerna I. L. står för I(J)an Loof och F:et för Fecit som är latin för "gjorde den").

Åtsidans text i översättning: [Den obesegrade fursten Gustav, den andre med detta namn, konung över svearna, etc, sitt fosterlands och hela världens eviga prydnad, den tyska frihetens tillskyndare, beskyddare och försvarare, ett exempel utan like på fromhet och tapperhet. Medan han kämpade i en blodig drabbning vid Leipzig och där, liksom tidigare och överallt, vann seger, stupade han av mer än ett sår men utan att vika, och han återskänktes till den himmel, från vilken han kommit ned, och kvarlämnade en odödlig ära åt sig själv, avund hos sina fiender, saknad och tårar hos sina vänner. Den sjätte november 1632].

Frånsida: "* DEXTRA . MANVS . SVECIS . SVPEREST . PEREVXTE . SIXISTRA" [Hans högra hand har svenskarna kvar, medan den vänstra går förlorad]. Konungens harneskklädda högra arm genombrytandes molnen, hållandes ett upprätt svärd. Upptill symbolen för Jehova (Gud) med tetragrammet med de fyra hebreiska bokstäverna för Jehova, vars strålar genombryter molnen. På marken ett sklett av konungens vänstra arm.

GUSTAV II ADOLFS (1611-1632) - 30-ÅRIGA KRIGET, DÖDEN OCH BEGRAVINGEN
Gustav II Adolf, född 9 dec 1594, död 6 nov 1632 i slaget vid Lützen, Sveriges kung 1611-1632. Han var son till Karl IX, barnbarn till Gustav Vasa, gift 25 nov 1620 med Maria Eleonora av Brandenburg, och far till drottning Kristina.

Sveriges ingripande i trettioåriga kriget år 1630
Gustav II Adolf's mest välkända handling var när Sverige gick in i det trettioåriga kriget, där han ledde de svenska trupperna (på de protestantiska ländernas sida) mot de katolska arméerna under den tysk-romerske kejsaren. Den 25 juni 1630 landsteg svenska armén på ön Usedom utanför Pommerns kust (då 30-åriga kriget redan pågått i tolv år).

Anledningen till Sveriges ingripande var att kriget hade då nått upp till Östersjöns sydkust och hotade därifrån Sverige med omedelbar fara. Många såg Gustav II Adolf som en troskämpe för att främja protestantismen, men detta var snarare medlet för att skapa bundsförvanter och kunna driva tillbaka motståndarna från Östersjöområdet. Sverige ville kontrollera Östersjön då landets största inkomster kom just ifrån tull och handel med omvärlden.

Slaget vid Breitenfeld 1631 och Lützen 1632
Fältslagen i Tyskland gick Sveriges väg i slag efter slag, Östersjön var redan säkrad, men framgångarna gav mersmak (kanske lite storhetsvansinne), bortdrivandet av katolikerna fortsatte och man krossade de tysk-romerska arméerna i slaget vid Breitenfeld 7 sept 1631, en av Sveriges största segrar genom tiderna. Gustav II Adolf var därmed redo att erövra den kejserliga tronen och bli en av Europas stora ledare, men stupade i strid under det påföljande slaget vid Lützen 6 nov 1632.

Man kan bara spekulera över hur ett fortsatt krigsscenario hade kunnat sett ut?

Gustav II Adolf enda barn, Kristina, som var född den 18 december 1626, var endast fem år gammal vid faderns död, vilket ledde till att Sverige kom att styras av en förmyndarregering med Axel Oxenstierna i dess ledning fram till Kristinas myndighetsdag, den 18 december 1644.

(Redan i kraft av Norrköpings arvförening 1604 beslutades att även kvinnor skulle kunna bli tronarvingar, i avsaknad av manlig avkomma. Detta var ett sätt att stärka den egna ättens (familjens) möjligheter att sitta kvar vid tronen. År 1627, året efter Kristinas födelse, lät Gustav II Adolf få detta på nytt bekräftat och fick Rikets Ständer att tydligt erkänna henne som rikets rätta arvfurstinna utifall manlig avkomma skulle saknas. Farhågor fanns att tronanspråk annars skulle kunna komma att ställas från polskt håll.).