Gustav II Adolf (1611-1632). Konungens död och dennes heroiska insatser och självuppoffring för protestantismen. Av Friedrich Fecher 1634. XR.

Kunglig medalj, graverad av Friedrich Fecher år 1634, över Gustav II Adolfs död 1632 och minnet av konungens heroiska insatser och självuppoffring för protestantismen.

Det allegoriska motivet gestaltar konungen som en Simson, som var en biblisk person känd för sin styrka och självuppoffring, som skakande filistéernas tempel, vilket med brutna kolonner faller samman och dödar alla filistéerna och sig själv. (Symboliken med Gustav II Adolfs heroiska insatser och självuppoffring för protestantismen är entydig).

Graverad av guldsmed och medaljkonstnär Friedrich Fecher (1588-1659) år 1634. verksam i Strassburg och Basel. Åttakantig med inåtböjda sidor. Silver 25 x 30 mm (detta exemplaret har mindre mått p.g.a metallförluster). Vikt 3,93 gram. Gjuten (som de flesta medaljerna vid denna tiden). Kvalitet 1, kantförluster. Extremt sällsynt! [Referens: Dz 283b, se referensverket Sveriges Kungliga Medaljer av Roberto Delzanno, del 1, sidan 361].

Åtsida: Upptill ". CVM DEO ET VICTRICIBVS ARMIS ." (Med Gud och segerrika vapen), nedtill ". ALTER ERAT ." (Han var den 2:e). Allegoriskt motiv där Gustav II Adolf framställs som en Simson (biblisk person, israel, känd för sin styrka och självuppoffring) skakande filistéernas tempel, vilket med brutna kolonner faller samman och dödar alla filistéerna och sig själv. Nedtill konungens monogram "GA" inom en ornamenterad oval.

Åtsidans scen är hämtad ur Domarboken (kapitel 16, vers 25-31) som handlar om den fängslade Simsons sista bedrift, död och begravning. Hur filistéerna lät hämta Simson ur fängelsehålan för att förlusta sig över honom inför tusentals filistéiska åskådare. De ställde honom synligt för alla mellan templets kolonner. Simson ropade till Herren och sade: "Herre, HERRE, tänk på mig och styrk mig allenast denna gång, o Gud, så att jag får taga hämnd på filistéerna". Därefter fattade Simson de båda mittkollonnerna som templet vilade på och sade: "Må jag nu själv dö med filistéerna". Sedan tog han i med sådan kraft, att templet föll omkull och krossade alla som fanns där (inklusive sig själv). Hans bröder och hela hans familj kom sedan dit och tog honom med sig och lät honom värdigt begravas.

Frånsida: Omskrift "SIC IMMOR TALIS ER1T", "NEC ETIAMINVLTVS". Upptill symbolen för Jehova (Gud) med tetragrammet med de fyra hebreiska bokstäverna för Jehova. Under gudssymbolen en arm ur ett moln, som med handen griper tag om halsen på en pelikan som står med höjda vingar i sitt bo, öpnande bröstet för sina ungar. Därunder tre harneskklädda armar greppandes ett svärd och en tornerlans lagda i kors. (De tre beväpnade armarna torde antyda hoppet att Sverige och dess bundsförvanter skulle fullfölja striden mot katolikerna och hämnas konungens död).