Natur och kultur. 2006. Inbunden bok. 200 sidor. En ung paleontolog från Uppsala, Otto Zdansky, upptäckte 1921 den första tanden av Pekingmänniskan som man då trodde var världens äldsta förhistoriska människa. Zdansky stoppade tanden i fickan, tog med den till Uppsala och höll tyst om sin hemlighet i fem år. Efter att det stora fyndet offentliggjorts 1926 intensifierades jakten. Amerikanerna tog över och satte i gång stora Rockefeller-finansierade utgrävningar. Zdanskys insatser glömdes bort och andra tog åt sig äran. Så har det förblivit i historieskrivningen tills nu.
Fram till 1937 hade man funnit lämningar efter fyrtio individer av Pekingmänniskan. Vid Japans ockupation av Kina samma år avstannade utgrävningarna. År 1941 krävde japanerna att få ta över de värdefulla fynden men de var spårlöst borta och än i dag vet ingen vart de tog vägen. Det enda spår som finns kvar är tre tänder som fördes till Uppsala.
Här skildras den spännande historien om Pekingmänniskan ur ett delvis nytt perspektiv, en vetenskapshistorisk granskning med ett personligt tonfall. Vi får följa en fascinerande process som berättar om upptäckterna, människorna och den vetenskapliga tävlingsandan