I februari 1978 får paret Bengt och Eva Svensson besked om att de, efter många års väntan och längtan, blivit godkända som adoptivföräldrar. De åker till Bogotá, Colombia och hämtar sin son, som de döper till Anders. Anders Svensson växer upp, som parets enda barn, i Orminge utanför Stockholm. Under uppväxten funderar han mycket på sitt ursprung. När han är 22 år åker han till Colombia på besök - mot sin adoptivpappas vilja. "Vad fan ska du dit och göra? Du är ju svensk!" utbrister Bengt. Anders känner sig omedelbart hemma i Bogotá och bestämmer sig att återkomma för att studera spanska och försöka förstå dragningskraften han känner till landet. Under en av dessa resor öppnar paret Svensson hemma i Sverige, som har hand om sonens post, ett kuvert från patentverket. Brevet förkunnar att Anders Svenssons namnbyte till födelsenamnet Emilio Cuesta blivit godkänt. I samband med detta inser föräldrarna till sin bestörtning att sonen inte bara är på besök i Colombia - landet de förknippar med våld, fattigdom och allmänt obehag - utan att han faktiskt har flyttat dit.

Helt ny

Samfraktar självklart - postens tabell gäller.