Törnebohm, Robert & Johansson, Herbert. Initiativtagaren och segraren i första Riksskyttetävlingen 1923.

Minnesmedalj 1962 över Robert Törnebohm och Herbert Johansson för deras gärningar inom den svenska skytterörelsen.

Robert Törnebohm arbetade vid Stockholms-Tidningen, var initiativtgare och var med och utformade den första Riksskyttetävlingen som arrangerades 1923.

Herbert Johansson vann tävlingen 1923 och var således den förste segraren i Riksskyttetävlingens historia. Herbert Johansson var även starkt engagerad föreningsmänniska, mångårig ordförande i Södermalm och Liljeholmens Skytteförening 1933-1953.

Graverad år 1962 av Gösta Carell (1888-1962), signerad "G . CARELL", "1962" i halsavskärningarna. Ingående i Stockholms-Tidningens personmedaljserie för framstående personer inom tidningssfären/svenskt sportskytte. Utdelad av Stockholms-Tidningen i samband med Riksskyttetävlingen 1962. Brons, 40 mm. Vikt 35,8 gram.

(Riksskyttetävlingen kom att bli Sveriges mest omfattande skyttetävling och har haft en mycket stor betydelse för skytterörelsen i Sverige).

ROBERT TÖRNEBOHM (1887-1971)
Otto Robert Törnebohm (1887–1971) föddes i Ljungby som son till handlanden Otto Albert och hans hustru Agnes född Peters. Robert var näst äldst i en skara på sex barn. Familjen flyttade till Västervik 1899. Efter avslutade studier vid Västerviks läroverk 1908 började han arbeta som volontär på Västerviks-Posten. Mellan åren 1910–1919 arbetade Törnebohm som journalist vid Gefle Dagblad. Därefter flyttade Robert till Stockholm där han fick en tjänst på Stockholms-Tidningen. I Stockholmstidningens tjänst var Törnebohm till tidningens nedläggning 1966.

År 1917 gifte han sig med Anna Ottonie född Dybeck, de får tillsammans sonen Hans Magnus Robert 1924.

Redan från unga år hade Robert ett stort intresse av skytte och han grundlade sina ganska stora framgångar inom skytte i Västerviks Skarpskytteförening. I Stockholm tog Törnebohm initiativet till och blev organisatör av riksskyttetävlingarna, han var under många år aktiv som kompanichef för Stockholms stads Skarpskytteförening.

SVENSKA SKARPSKYTTERÖRELSEN 1860-1890 (en civil frivillig försvarsrörelse)
...som ledde fram till ALLMÄN VÄRNPLIKT 1901 och till dagens SPORTSKYTTEKLUBBAR.
Initiativtagare till den svenska skarpskytterörelsen var några kända publicister – Viktor Rydberg och Sven Adolf Hedlund i Göteborg, samt August Blanche och Lars Johan Hierta i Stockholm. Det var samma män som stred för representationsreformen, för allmän rösträtt, för folkhögskolorna och för allmän värnplikt.

Sveriges försvar ansågs av initiativtagarna vara för svagt, och försvarsviljan upplevdes som dålig. Istället för den gamla indelta yrkesarmén ville man ha allmän värnplikt och en frivillig folkbeväpning efter samma mönster som i Schweiz.

För vissa myndigheter tedde sig denna folkbeväpning som nära nog samhällsfarlig. Konservativa tidningar spådde att "vid tillfällen av politisk agitation dessa beväpnade corpser skulle kunna utöva terrorism mot andre samhällsmedlemmar", och att vi skulle "få till oss överflyttade de amerikanska scener, där revolvern utgör det mest begagnade argumentet mot olika tänkande".

Efter något besinnande beslutade sig dock regeringen för att hälsa den frivilliga nationalbeväpningen välkommen. Det skedde genom en kungörelse av den 8 mars 1861. Skarpskytterörelsen växte sedan lavinartat. Det blev en verklig folkrörelse, några lokala eldsjälar tog ledningen, och skytteintresserade män från alla samhällsklasser anslöt sig. Med myndigheternas stöd anlades skjutbanor och övningsplatser. Redan 1864 fanns det 239 föreningar med över 33 500 medlemmar. Föreningarna hade ofta även en egen musikkår och manskör.

Efterhand började hänförelsen för skarpskytterörelsen att svalna, och många skyttar tröttnade på de militära formerna samt ville se en friare idrott. Vid slutet av 1800-talet omvandlades skarpskytteföreningarna till civila skytteförbund.

STOCKHOLMS-TIDNINGENS / SVENSKA DAGBLADETS RIKSSKYTTETÄVLING (1923-)
Stockholms-Tidningens riksskyttetävling på hemortens banor arrangerades första gången 1923 och blev Sveriges mest omfattande skyttetävling och har haft en mycket stor betydelse för höjande av skjutskickligheten.

Anledningen till tävlingens instiftande var en omröstning bland Stockholms-Tidningens läsare om den förnämsta idrotten, där skyttet fick högsta röstetalet. Tävlingen utformades av bl.a R. Törnebohm, H. Kjeller, M. Johansson (Fritzing) och Mauritz Eriksson. Den skulle vara en ren precisionsskjutning.

När Stockholms-Tidningen gick i konkurs 1966 tog Svenska Dagladet över initiativet, vilka ända fram till idag har arrangerat tävlingen. År 2022 arrangerades tävlingen för 100:de gången.

GÖSTA CARELL (1888-1962)
Gustaf (Gösta) Imanuel Carell, född 21 maj 1888 i Stockholm, död 1962 i Stockholm, var en svensk medaljgravör.

Han var son till kontrollören Gustaf Carell och Ida Nilsson, och gift första gången 1914 med Emmy Bogstrand och andra gången 1942 med Hjördis Moberg. Carell studerade vid Tekniska skolan i Malmö och anställdes efter avslutad skolgång vid Skånska Cementgjuteriets ateljé för fasaddekorationer 1910.

Han studerade därefter en kortare tid för Bissen den yngre i Köpenhamn. Han vistades i Amerika 1913–1920 och var där verksam vid Victor David Brenners medaljateljé 1916–1919 samtidigt bedrev han studier vid Cooper Union och School of Beaux Arts.

Han återvände till Malmö 1920 och bosatte sig 1922 i Stockholm där han arbetade med större reliefer till gravvårdar, han debuterade som medaljgravör 1925 med medaljen över Frithiof Lennmalm.

En retrospektiv utställning med Carells medaljer visades på Kungliga myntkabinettet 1945 samt på Malmö museum och Nationalmuseet i Köpenhamn 1946. Carell är representerad vid Uppsala universitetsbibliotek och Nationalmuseum samt med nästan hela sin medaljproduktion vid Kungliga myntkabinettet i Stockholm. Carell är begravd på Bromma kyrkogård.