Palme, Johan Henrik (1841-1932). Bankdirektör, finansman. Grundare och 50 års ledarskap för Stockholms Intecknings Garanti AB, 1919.

Gigantisk mycket trevlig plakett! Modellerad år 1919 av skulptören Christian Eriksson (1858-1935), signerad "Chr Er". Tillverkad vid firma Rasmussen, Köpenhamn. Utgiven 1919 med anledning av Henrik Palmes 50-åriga verksamhet som grundare och ledare inom Inteckningsbanken. Brons 78 x 143 mm. Vikt 542 gram. Sällsynt, upplaga endast 250 exemplar. Praktskick!

JOHAN HENRIK PALME (1841-1932)
Johan Henrik Palme, född 16 september 1841 i Kalmar, död 9 maj 1932, var en svensk bankdirektör, finansman och grundare av villaförstaden Djursholm.

Palme förlorade vid nio års ålder sin mor och placerades på internatskola. Redan som 15-åring tog han studentexamen i Lund. Han reste till Stockholm och fick anställning vid Riksdagen som stenograf, trots att han ej kunde stenografera. Han skrev i klarskrift lika fort, som de andra stenograferna kunde stenografera. Palme tog initiativet till Inteckningsbanken (Stockholms Intecknings Garanti AB), Östermalms Saluhall, Nationalekonomiska Föreningen, den smalspåriga Djursholmsbanan (som numera är en del av Roslagsbanan), samt flera andra projekt.

Efter att ha varit verksam som ämbetsman, ekonomisk debattör och affärsman reste Palme 1888 till USA. Här studerade han de Garden City-områden som hade börjat byggas. Åter i Sverige köpte Palme 1889 Djursholms gods (för 500 000 kronor) och bildade Djursholms AB tillsamman med hustrus svåger konsul Oscar Ekman, grosshandlaren Emil Egnell och bankiren Louis Fraenckel. Planeringen för Djursholms villastad sattes genast igång. Industrialismen på 1890-talet gjorde att inflyttningen till Stockholms innerstad var enorm. Djursholm blev bland annat förebild för det 1891 av Knut Agathon Wallenberg grundade Saltsjöbaden. I ett prospekt för Djursholms villastad kunde man läsa:

"Den ofta pinsamma känslan af tryck har hos mången storstadsbo framkallat önskan att kunna fly undan detsamma och denna önskan har i sin ordning gifvit upphof åt de talrika s.k. villastäder, hvilka särdeles under senaste årtionden uppstått kring nästan alla utlandets storstäder. När dessa villastäder äro ändamålsenligt ordnade, så kunna deras innevånare njuta af landtlifvets många behag och fördelar, utan att likväl behöfva sakna de beqvämligheter, som för stadsbon blifvit till vana och utan att vara aflägsnade från storstadens arbetstillfällen, nöjen och bildningsmedel."

Henrik Palme blev stamfar till månghövdade grenar av släkterna Palme och Lagercrantz; hans yngre halvbror Sven Palme blev stamfar till en annan månghövdad gren av släkten Palme. Han gifte sig 1878 med Anna Lavonius (1858-1935). Henrik fick en dotter och fyra söner, bland dem konstnären Carl Palme och företagsledaren Lennart Palme. Han var farfar till skådespelaren Ulf Palme och till svensk-mexikanske företagsledaren René Palme. Henrik Palme var morfar till företagsledaren Stig Lagercrantz och museimannen Bo Lagercrantz. Henrik och Anna Palme jämte söner vilar i Palmeska familjegraven på Djursholms begravningsplats strax till höger om porten till kapellet.
Han erhöll Frihetskorset av första klass 1918. Henrik Palme bodde fram till sin död 1932 i Djursholm, på Svalnäs gård (idag Blomsterfondens Gästhem Svalnäs).

INTECKNINGSBANKEN
Inteckningsbanken var en 1869 grundad svensk affärsbank under namnet Stockholms Intecknings Garanti Aktiebolag (SIGAB). Initiativtagare var Henrik Palme, som även var bankens förste VD.

Banken hyrde först två rum i bottenvåningen på Lilla Nygatan 4 i Stockholm för sin verksamhet. 1872 flyttade man in i grannhuset, det Petersenska huset. År 1874 köptes det nyligen nedbrunna Hornska palatset på Fredsgatan 2 för 515 000 kronor, vilket byggdes om. Bankpalatset inrymmer numera Medelhavsmuseet.

Banken bytte 1943 namn till Inteckningsbanken och slogs samman 1955 med Svenska Handelsbanken. Innan dess var Inteckningsbanken Sveriges femte största affärsbank.

CHRISTIAN ERIKSSON (1858-1935)
Christian Eriksson, född 30 juni 1858 på gården Haget i Taserud, Arvika landsförsamling, Värmland, död 6 november 1935 i Maria Magdalena församling, Stockholm, var en svensk skulptör. Han var gift 1894–1911 med Jeanne Tramcourt och hade med henne sonen bildhuggaren Matts Eriksson.

Christian Eriksson var i mitten av 1870-talet lärling hos en ornamentssnickare i Stockholm och studerade samtidigt vid Tekniska skolan. 1877-1883 arbetade han som möbelarkitekt och modellör vid en möbelfabrik i Hamburg och reste sen till Paris, där han var elev vid École nationale supérieure des arts décoratifs och École nationale supérieure des Beaux-Arts och arbetade i Alexandre Falguières ateljé. För att försörja sig hjälpte han andra konstnärer med modellering och marmorhuggning. År 1888 ställde han ut statyn Martyren på Parissalongen och fick medalj och stipendium för sitt debutverk. Det verkliga genombrottet kom dock året därpå med bronsvasen Tjusning, som idag finns på Nationalmuseum och 1890 vasen Blindbock, idag på Göteborgs konstmuseum. 1891 tillkom den stora gipsreliefen Linné, som 1894 utfördes i marmor för Nationalmuseum och uppställdes där.

Christian Erikssons arbeten utmärks av friskhet, originalitet, samt ofta med inslag av humor. Han gjorde även förtjänstfulla konsthantverksföremål och i mindre upplagor även medaljer och plaketter.