1/0
Beskrivning
Adlerbeth, Gudmund Jöran (George) (1751-1818). Politiker, författare. Död, 1818.
Medalj utgiven till minne över Gudmund Jöran Adlerbeth (1751-1818) efter hans död 1818.
Graverad år 1818 av Johan Salmson (1798-1859), från sin studio i Paris. Slagen på Kungliga Myntet, Stockholm. Utgiven av Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien 1821. Järn 42,5 mm, Vikt 33,3 gram.
Åtsida: Bröstbild i profil, höger. "G . G . ADLERBETH . LIR . BAR . CONS . STAT . EQV . COM . RR . 00 .". Under porträttet gravörsignatur "SALMSON F.".
Frånsida: "NULLI FLEBILIOR". En kvinna (symboliserar Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien ), med tre kransar (symboliserar priser akademien ämnar utdela) i ena och ett granatäple i andra handen, sitter sörjande vid en grafurna omgiven av akademiens sinnebilder, en Iyra, en pergamentsrulle och en sfinx. I avskärningen "SOCIO . DEN MDCCCXVIII", "R . ACAD . LITT . HUM .", "H . A .". Nederst "SALMSON. F." med liten text.
GUDMUND JÖRAN (GEORG) ADLERBETH (1751-1818)
Gudmund Jöran Adlerbeth (även Georg), född 21 maj 1751 i Jönköping, död 7 oktober 1818 på Ramsjöholm, var en svensk friherre, författare och politiker. Han var ledamot av Svenska Akademien på stol 9 från Akademiens instiftande 1786.
Adlerbeth gifte sig 22 april 1781 i Stockholm med Karin Ridderborg (1760–1815). Hon var dotter till överstelöjtnanten Carl Adolf Ridderborg och Catharina Printzensköld. De fick tillsammans sonen sekreteraren Jakob Adlerbeth (1785–1844) vid ecklesiastikexpeditionen.
Adlerbeth uppfostrades på familjens gods Ramsjöholm vid Huskvarnaån med sin far, assessor Adlerbeth, som lärare. Adlerbeth blev 1768 student i Uppsala.
År 1771 ingick han i en kunglig krigsexpedition, där han 1773 befordrades till kopist och kanslist. I Uppsala blev han invald i sällskapet Apollini sacra och i Stockholm ledamot av sällskapets modersamfund Utile Dulci. År 1773 blev han genom författaren Gustaf Fredrik Gyllenborg presenterad för Gustav III. Samma år blev Adlerbeth ledamot av Musikaliska akademien, vars sekreterare han var en period. Som en följd av sin fria översättning av Racines Iphigénie började han arbeta konstnärligt vid hovet.
1774 följde Adlerbeth kungen på resor inom landet och blev protokollssekreterare. Han utnämndes 1778 till riksantikvarie (vilket han var till 1793) och till kungens handsekreterare. 1783 följde han kungen på en resa till Italien. 1786 blev han ledamot av Svenska akademien vid dess stiftande. Samma år blev han även ledamot av Vitterhetsakademien, i vilken han blev sekreterare. Han blev kansliråd 1787 och året därpå, 1788, ledamot av Vetenskapsakademien. 1793 tog han avsked från sekreterarplatsen i Vitterhetsakademien. Vid kanslikollegiets upplösning 1801 fick han plats i det så kallade kanslersgillet. Han blev också ledamot av Vetenskapssocieteten i Uppsala och 1812 hedersledamot av Lantbruksakademien. Han var medlem i 1811–1814 års psalmbokskommitté. Adlerbeth var personlig vän till Gustaf Fredrik Gyllenborg, Carl Gustaf af Leopold, Johan Gabriel Oxenstierna och Nils von Rosenstein.
Adlerbeth bidrog starkt till antagandet av 1809 års författning. Han var då en av de mest inflytelserika ledamöterna i konstitutionsutskottet och i tryckfrihetskommittén, som utarbetade de nya grundlagarna. Med hjälp av sitt anseende hos adeln drev han igenom att den nya regeringsformen antogs snabbt utan strider. Samma år utnämndes han till statsråd och friherre. 1815 fick han på begäran avsked från statsrådsämbetet. Han deltog i 1817 års riksdag som ordförande i expeditionsutskottet. Året därpå dog han den 7 oktober 1818 på Ramsjöholm.
JOHAN SALMSON (1798-1859)
Johan Salmson före kristnandet Isak Salmson, född 21 januari 1798 i Stockholm, död 1859 i Paris, var en svensk skulptör, medalj- och stengravör.
Han blev tidigt elev vid Konstakademien, där han gjorde lovande framsteg bland annat tilldelades flera utmärkelser. År 1820 reste han tillsammans med Bengt Fogelberg till Paris där han blev kvar fram till sin död.
Redan i ungdomsåren fick han lära sig stålgravyr i sin fars verkstad och i Paris fördjupade han sina kunskaper i gravyr genom att studera medaljgravyr och kom därefter att övergå till medaljkonsten. Bland hans noterbara medaljer märks de över riks antikvarien Gudmund Göran Adlerbeth, Carl De Geer och kronprins Oskar som universitetskansler samt medaljer på beställning av kung Ludvig Filip och kejsar Napoleon III.
Under åren 1852–1853 gav han gravyrlektioner till sin systerdotter Lea Ahlborn.
VITTERHETSAKADEMIEN
Drottning Lovisa Ulrika instiftade sin Kongl. Swenska Witterhets Academien den 20 mars 1753. När Gustav III ombildade akademien 1786 fick den det namn som fortfarande gäller: Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien (KVHAA). I dagligt tal och mindre officiella sammanhang används förkortningen Vitterhetsakademien.
Vitterhetsakademien har som sitt främsta syfte att främja och finansiera forskning inom humaniora och samhällsvetenskap samt kulturmiljövård.
Medalj utgiven till minne över Gudmund Jöran Adlerbeth (1751-1818) efter hans död 1818.
Graverad år 1818 av Johan Salmson (1798-1859), från sin studio i Paris. Slagen på Kungliga Myntet, Stockholm. Utgiven av Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien 1821. Järn 42,5 mm, Vikt 33,3 gram.
Åtsida: Bröstbild i profil, höger. "G . G . ADLERBETH . LIR . BAR . CONS . STAT . EQV . COM . RR . 00 .". Under porträttet gravörsignatur "SALMSON F.".
Frånsida: "NULLI FLEBILIOR". En kvinna (symboliserar Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien ), med tre kransar (symboliserar priser akademien ämnar utdela) i ena och ett granatäple i andra handen, sitter sörjande vid en grafurna omgiven av akademiens sinnebilder, en Iyra, en pergamentsrulle och en sfinx. I avskärningen "SOCIO . DEN MDCCCXVIII", "R . ACAD . LITT . HUM .", "H . A .". Nederst "SALMSON. F." med liten text.
GUDMUND JÖRAN (GEORG) ADLERBETH (1751-1818)
Gudmund Jöran Adlerbeth (även Georg), född 21 maj 1751 i Jönköping, död 7 oktober 1818 på Ramsjöholm, var en svensk friherre, författare och politiker. Han var ledamot av Svenska Akademien på stol 9 från Akademiens instiftande 1786.
Adlerbeth gifte sig 22 april 1781 i Stockholm med Karin Ridderborg (1760–1815). Hon var dotter till överstelöjtnanten Carl Adolf Ridderborg och Catharina Printzensköld. De fick tillsammans sonen sekreteraren Jakob Adlerbeth (1785–1844) vid ecklesiastikexpeditionen.
Adlerbeth uppfostrades på familjens gods Ramsjöholm vid Huskvarnaån med sin far, assessor Adlerbeth, som lärare. Adlerbeth blev 1768 student i Uppsala.
År 1771 ingick han i en kunglig krigsexpedition, där han 1773 befordrades till kopist och kanslist. I Uppsala blev han invald i sällskapet Apollini sacra och i Stockholm ledamot av sällskapets modersamfund Utile Dulci. År 1773 blev han genom författaren Gustaf Fredrik Gyllenborg presenterad för Gustav III. Samma år blev Adlerbeth ledamot av Musikaliska akademien, vars sekreterare han var en period. Som en följd av sin fria översättning av Racines Iphigénie började han arbeta konstnärligt vid hovet.
1774 följde Adlerbeth kungen på resor inom landet och blev protokollssekreterare. Han utnämndes 1778 till riksantikvarie (vilket han var till 1793) och till kungens handsekreterare. 1783 följde han kungen på en resa till Italien. 1786 blev han ledamot av Svenska akademien vid dess stiftande. Samma år blev han även ledamot av Vitterhetsakademien, i vilken han blev sekreterare. Han blev kansliråd 1787 och året därpå, 1788, ledamot av Vetenskapsakademien. 1793 tog han avsked från sekreterarplatsen i Vitterhetsakademien. Vid kanslikollegiets upplösning 1801 fick han plats i det så kallade kanslersgillet. Han blev också ledamot av Vetenskapssocieteten i Uppsala och 1812 hedersledamot av Lantbruksakademien. Han var medlem i 1811–1814 års psalmbokskommitté. Adlerbeth var personlig vän till Gustaf Fredrik Gyllenborg, Carl Gustaf af Leopold, Johan Gabriel Oxenstierna och Nils von Rosenstein.
Adlerbeth bidrog starkt till antagandet av 1809 års författning. Han var då en av de mest inflytelserika ledamöterna i konstitutionsutskottet och i tryckfrihetskommittén, som utarbetade de nya grundlagarna. Med hjälp av sitt anseende hos adeln drev han igenom att den nya regeringsformen antogs snabbt utan strider. Samma år utnämndes han till statsråd och friherre. 1815 fick han på begäran avsked från statsrådsämbetet. Han deltog i 1817 års riksdag som ordförande i expeditionsutskottet. Året därpå dog han den 7 oktober 1818 på Ramsjöholm.
JOHAN SALMSON (1798-1859)
Johan Salmson före kristnandet Isak Salmson, född 21 januari 1798 i Stockholm, död 1859 i Paris, var en svensk skulptör, medalj- och stengravör.
Han blev tidigt elev vid Konstakademien, där han gjorde lovande framsteg bland annat tilldelades flera utmärkelser. År 1820 reste han tillsammans med Bengt Fogelberg till Paris där han blev kvar fram till sin död.
Redan i ungdomsåren fick han lära sig stålgravyr i sin fars verkstad och i Paris fördjupade han sina kunskaper i gravyr genom att studera medaljgravyr och kom därefter att övergå till medaljkonsten. Bland hans noterbara medaljer märks de över riks antikvarien Gudmund Göran Adlerbeth, Carl De Geer och kronprins Oskar som universitetskansler samt medaljer på beställning av kung Ludvig Filip och kejsar Napoleon III.
Under åren 1852–1853 gav han gravyrlektioner till sin systerdotter Lea Ahlborn.
VITTERHETSAKADEMIEN
Drottning Lovisa Ulrika instiftade sin Kongl. Swenska Witterhets Academien den 20 mars 1753. När Gustav III ombildade akademien 1786 fick den det namn som fortfarande gäller: Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien (KVHAA). I dagligt tal och mindre officiella sammanhang används förkortningen Vitterhetsakademien.
Vitterhetsakademien har som sitt främsta syfte att främja och finansiera forskning inom humaniora och samhällsvetenskap samt kulturmiljövård.
------------------------
Fraktalternativ: Postnord frimärkt, alternativt Schenker spårbart/försäkrat. Samfraktar alltid.
Butik
Adlerbeth, Gudmund Jöran (George) (1751-1818). Författare mm. Död, 1818
Pris
475 kr
