Leontief, Wassily (1905-1999). Nationalekonom. Nobelpriset i Ekonomi 1973.

Medalj tillägnad Wassily Leontief i samband med hans Nobelpris i Ekonomi 1973. Graverad år 1973 av Leo Holmgren (1904-1989), signerad.

Brons 45 mm. Vikt 46,2 gram. Mycket bra skick!

WASSILY LEONTIEF (1905-1999)
Wassily Vasiljevitj Leontief, född 5 augusti 1905 i München, död 5 februari 1999 i New York i New York, var en rysk-amerikansk nationalekonom som belönades med Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne 1973 för sin s.k input-output-analys.

Leontief skrev även publikationer inom internationell handel, bland annat framlade han Leontief-paradoxen.

Han tillbringade sin barndom i Sankt Petersburg, där hans far var professor i nationalekonomi, och började vid Leningrads universitet 1921 där han studerade filosofi, sociologi och nationalekonomi och tog examen 1925. Han fortsatte därefter vid Berlins universitet där han studerade under Werner Sombart och Ladislaus Bortiewicz och tog en doktorsexamen med avhandlingen Wirtschaft als Kreislauf ("ekonomin som kretslopp").

Han var verksam vid institutet för världsekonomi vid Kiels universitet från 1927 till 1930 och arbetade där med att ta fram statistiska utbuds- och efterfrågekurvor, med ett uppehåll 1929 för ett uppdrag i Kina som rådgivare till järnvägsministeriet. 1931 flyttade han till USA och började arbeta vid National Bureau of Economic Research (NBER) i New York och började 1932 arbeta vid Harvard University, där han var professor i nationalekonomi 1946-1975. Från 1975 till sin död 1999 var han verksam som professor i nationalekonomi vid New York University.

Insatser inom nationalekonomi
Efter sin tidiga forskning drog Leontief slutsatsen att så kallad partiell analys inte var tillräcklig för en grundläggande förståelse för ekonomins funktionssätt.[9] 1931 började han därför formulera en allmän jämviktsteori som kunde användas empiriskt. 1932 fick han ett forskningsanslag för att ställa upp de första input-output-tabellerna för USA:s ekonomi för åren 1919 och 1929. Arbetet ledde fram till boken Structure of the American Economy, 1919-1929 som publicerades 1941.
Kärnan i input-output-modellen var tabeller som visade vad enskilda branscher köpte från och sålde till varandra. Med tillägg av offentliga sektorn, konsumenter, andra länder och andra aktörer skapades sammantaget en översikt av de varor och tjänster som cirkulerade i en nationell ekonomi. Olika former av input-output-modeller har senare använts i många länder för både planering och prognoser.

I samband med sitt arbete med input-outputmodellen började Leontief använda sig av en storskalig mekanisk räknemaskin 1935 och den första stora elektromekaniska datorn Harvard Mark I 1943.

Leontief påpekade också det som kom att kallas för Leontief-paradoxen. Nationalekonomer hade antagit att ett lands export återspeglade den produktionsfaktor som landet hade mest gott om, endera arbete eller kapital. Leontief påpekade att USA var mer rikt på kapital än de flesta andra länder, men att huvuddelen av USA:s export trots detta var arbetsintensiva varor. På samma sätt bestod huvuddelen av USA:s import av kapitalintensiva varor.

För sina insatser inom nationalekonomin belönades Leontief med Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne 1973, med motiveringen "för utarbetandet av input-output metoden samt för dess tillämpning på viktiga ekonomiska problem".

Insatser inom matematik
Leontief utvecklade linjärprogrammering, en matematisk metod som användes för att lösa komplicerade ekonomiska problem men som också utgör en central metod för optimering inom andra tillämpningar.

LEO HOLMGREN (1904-1989)
Léo Holmgren, född 1904 i Paris och död i Stockholm 1989, var skulptör, medaljkonstnär och myntgravör. Léo Holmgren var son till den svenske porträtt- och landskapsmålaren Wilhelm Holmgren och hans franska hustru Marie Jeanne Ferrand. 1914 flyttade familjen till Sverige. Holmgrens intresse för skulptur- och medaljkonst ledde honom först till studier vid Tekniska skolan mellan 1923 och 1924. Skolan hade under den perioden inriktningen åt den realistiska traditionen. Hans studier fortsatte därefter på Konsthögskolan mellan åren 1925 och 1930. Där han studerade för, bland andra, Carl Milles och Erik Lindberg.

Under studietiden gjorde han ett studieuppehåll 1927 för att tjänstgöra vid det franska myntverket, La Monnai, i Paris. Den kontakten skulle många år senare, på 1950-talet, ge honom tillfälle att formge ett förslag till nytt grekiskt 1000 drachmermynt. Det blev emellertid inte hans förslag utan ett annat som gick i produktion. År 1938 började han arbeta vid Kungl. Mynt- och justeringsverket och 1944 efterträdde han Erik Lindberg i tjänsten som chefsgravör. Under sin tid där formgav han bland annat flera jubileumsmynt och Gustaf VI Adolfs 5-kronorsmynt från 1972.

Efter pensioneringen 1974 fortsatte han sitt konstnärliga arbete bland annat för Sporrong. För dem utförde han belönings- och jubileumsmedaljer, den stora kungaserien 1976 och modellerna till Bernadotternas drottningar med mera.

Holmgrens medaljkonst karaktäriseras av en intim realism och en mjuk modellering med fin komposition som bottnade i den franska medaljimpressionismen. Han deltog i många utställningar både i Sverige och utomlands och vann flera priser. Beställarna av hans verk var såväl privatpersoner som föreningar, företag och statliga verk. Holmgren är representerad vid bland annat Kalmar Konstmuseum och Nationalmuseum, Stockholm.