Klementsson, Erik (1918-2011), sportskytt, militär, reporter. Minne 1980.

Medalj till hedrandet av framstående sportskytten och tidningsmannen Erik Klementsson (1918-2011), med 35 års bevakning av sportskyttet i Sverige.

Graverad år 1980 av skulptör David Wretling (1901-1986), signerad "DAVID WRETLING 1980" i halsavskärningen. Ingående i Svenska Dagbladets personmedaljserie för framstående personer inom tidningssfären/svenskt sportskytte. Utdelad av Svenska Dagbladet i samband med Riksskyttetävlingen 1980. Brons 40 mm. Vikt 33,4 gram.

ERIK KLEMENTSSON (1918-2011)
Erik Klementsson tillbringade sin uppväxttid i Malmö och i Skärseröd, Hästveda, där föräldrarna hade sitt sommarställe. När andra världskriget bröt ut 1939 studerade han på Tekniska Högskolan i Stockholm för att bli civilingenjör. I december samma år anslöt han sig till den svenska frivilligkåren i finska vinterkriget.

I all hemlighet utbildades han och hans kamrater till luftvärnssoldater på Göta Livgarde i Stockholm. Från januari 1940 till krigsslutet tjänstgjorde han på Salla-fronten och i Märkäjärvi i Finska Lappland. Med sin Boforskanon sköt hans förband verkningseld mot sovjetiska flygplan. I detta ödemarkskrig var förhållanden ytterst svåra. Erik och hans kamrater tvingades uthärda temperaturer som bitvis sänkte sig ner till minus 45 grader. Som eldvakt en natt i mars 1940 mottog han beskedet i batteriradion om att fred slutits mellan Sovjetunionen och Finland. Erik och hans kamrater avtackades av marskalk Gustaf Mannerheim.

Efter tjänstgöringen i Finland utbildade Erik Klementsson sig till luftvärns-officer, tjänstgjorde vid den strategiskt viktiga malmbanan och kommenderade 1941 ett fältförband vid Bodens södra station när tågen anlände för utspisning av den tyska Engelbrechtdivisionen. Två år senare tjänstgjorde han vid LV 7 i Luleå där han mötte sin blivande hustru Karin f. Jansson. När kriget började var han menig, när han slutade som reservofficer var han bataljonschef.

Efter kriget återupptog Erik Klementsson sina studier vid Tekniska högskolan men lockades av en kamrat att börja på Stockholmstidningen som journalist där han blev kvar fram till tidningens nedläggning 1966. Då fick han anställning på Svenska Dagbladet. Som reporter med teknik och skytte som specialitet men också som redigerare och nattredaktör fortsatte han sin tidningsmannabana fram till pensionen 1982.

I yngre år var Erik Klementsson tävlingsskytt. Sedan han slutat tävla var han i många år högste ansvarige ledare för Stockholmstidningens riksskyttetävling, som efter det att Stockholmstidningen upphört övergick till Svenska Dagbladet. Det var en mycket arbetskrävande uppgift eftersom tävlingen regelbundet samlade 10 000-20 000 deltagare från Ystad i söder till Karesuando i norr.

DAVID WRETLING (1901-1986)
David Otto Wretling, född 18 december 1901 i Umeå, död 14 januari 1986 i Stockholm, var en svensk skulptör.

Efter avslutad skolgång vid Umeå tekniska aftonskola och arbete vid faderns verkstad studerade han skulptur för Carl Milles vid Konstakademien 1922–1925 och kompletterade därefter sin utbildning vid Académie Scandinave i Paris 1930. Han bedrev självstudier under resor till Italien 1925 och 1927 samt Frankrike 1929 och 1932.

Han arbetade i trä, sten, terrakotta, brons och marmor i en realistisk stil med genrestudier, religiösa och profana monumentalskulpturer, porträtt, reliefer, plaketter och medaljer.

SVENSKA SKARPSKYTTERÖRELSEN 1860-1890 (en civil frivillig försvarsrörelse)
...som ledde fram till ALLMÄN VÄRNPLIKT 1901 och till dagens SPORTSKYTTEKLUBBAR.

Initiativtagare till den svenska skarpskytterörelsen var några kända publicister – Viktor Rydberg och Sven Adolf Hedlund i Göteborg, samt August Blanche och Lars Johan Hierta i Stockholm. Det var samma män som stred för representationsreformen, för allmän rösträtt, för folkhögskolorna och för allmän värnplikt.

Sveriges försvar ansågs av initiativtagarna vara för svagt, och försvarsviljan upplevdes som dålig. Istället för den gamla indelta yrkesarmén ville man ha allmän värnplikt och en frivillig folkbeväpning efter samma mönster som i Schweiz.

För vissa myndigheter tedde sig denna folkbeväpning som nära nog samhällsfarlig. Konservativa tidningar spådde att "vid tillfällen av politisk agitation dessa beväpnade corpser skulle kunna utöva terrorism mot andre samhällsmedlemmar", och att vi skulle "få till oss överflyttade de amerikanska scener, där revolvern utgör det mest begagnade argumentet mot olika tänkande".

Efter något besinnande beslutade sig dock regeringen för att hälsa den frivilliga nationalbeväpningen välkommen. Det skedde genom en kungörelse av den 8 mars 1861. Skarpskytterörelsen växte sedan lavinartat. Det blev en verklig folkrörelse, några lokala eldsjälar tog ledningen, och skytteintresserade män från alla samhällsklasser anslöt sig. Med myndigheternas stöd anlades skjutbanor och övningsplatser. Redan 1864 fanns det 239 föreningar med över 33 500 medlemmar. Föreningarna hade ofta även en egen musikkår och manskör.

Efterhand började hänförelsen för skarpskytterörelsen att svalna, och många skyttar tröttnade på de militära formerna samt ville se en friare idrott. Vid slutet av 1800-talet omvandlades skarpskytteföreningarna till civila skytteförbund.

STOCKHOLMS-TIDNINGENS / SVENSKA DAGBLADETS RIKSSKYTTETÄVLING (1923-)
Stockholms-Tidningens riksskyttetävling på hemortens banor arrangerades första gången 1923 och blev Sveriges mest omfattande skyttetävling och har haft en mycket stor betydelse för höjande av skjutskickligheten.

Anledningen till tävlingens instiftande var en omröstning bland Stockholms-Tidningens läsare om den förnämsta idrotten, där skyttet fick högsta röstetalet. Tävlingen utformades av bl.a R. Törnebohm, H. Kjeller, M. Johansson (Fritzing) och Mauritz Eriksson. Den skulle vara en ren precisionsskjutning.

När Stockholms-Tidningen gick i konkurs 1966 tog Svenska Dagladet över initiativet, vilka ända fram till idag har arrangerat tävlingen. År 2022 arrangerades tävlingen för 100:de gången.