Thorén, Bo (1940-2016). Bildkonstnär. Valsverksprägling och Polhems maskinkonstruktion Hakespel, 1600-talet.

Stor konstmedalj graverad av bildkonstnär Bo Thorén (1940-2016), signerad "BT" nedtill på frånsidan. Utgiven av svenska Myntverket i Eskilstuna 1981. Brons, 45 mm. Vikt 56,0 gram. Mycket trevligt utförd medalj! Mycket bra skick!

År 1981 kunde man köpa medaljen direkt ifrån Myntverket i Eskilstuna för 143 kr.

Åtsida:
Principen för valsverksprägling av mynt - En mynt-ten (en lång kopparremsa) rullandes igenom mellan två präglingsvalsar, och ut på högersidan det färdigpräglade myntbilden till ett s.k kopparklippingsmynt (1/2 öre 1625). Namnen på de myntorter där kopparklippingar präglades, ARBOGA, NYKÖPING och SÄTER.

Frånsida:
Christopher Polhem maskinkonstruktion, Hakespelet, som revolutionerade malmuppfordringen ur gruvorna. Istället för rep (av kohudar) som malmkorgarna vindades upp med konstruerade Polhem det s.k Hakespelet som fick malmtunnorna att "vandra" upp på hakar drivet av vattenkraft.

BO THOREN (1940-2016)
Bo Thorén, född 1940, död 2016, var en svensk bildkonstnär.

Bo Thorén utbildade sig till skulptör först på Konstfack i Stockholm och sedan under fem år på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Han gjorde ett flertal minnesmynt och medaljer för Myntverket, och har också formgivit den sista svenska 50-öringen i koppar från 1970-talet.

HAKESPELET - POLHEMS KONSTRUKTION
Många av Christopher Polhems (1661-1751) mest kända och viktigaste maskinkonstruktioner kom till i samband med verksamheten vid Stora Kopparbergs gruva i Falun. Där var han under en tid ansvarig för gruvmekaniken, det vill säga han utvecklade och underhöll gruvans alla maskiner. Bergskollegiet – som hade ansvaret för Sveriges främsta inkomstkälla, järn- och kopparbrytningen – gav honom bland annat i uppdrag att konstruera ett uppfordringsverk, alltså en maskin som hissade upp malm ur gruvorna. Vanligtvis använde man sig av en hästdriven hissanordning som drog upp malmen i korgar eller lädersäckar. Polhem konstruerade en ny sorts maskin som istället drevs av vattenkraft och undvek den gamla maskinens svaga länk – hisslinorna. Dessa tillverkades av oxhudar och för detta ändamål gick det åt ett enormt antal oxar (enligt folktraditionen blev det falukorv av allt oxköttet som blev över). Istället för hisslinor lät Polhem malmtunnorna ”klättra” upp ur gruvschaktet med hjälp av ett »hakspel» där två hakförsedda stänger med upp- och nedåtgående rörelse lyfte tunnan från ett par hakar till nästa. Uppe på landbacken transporterades malmen vidare till smältugnen där tunnorna tömdes för att sedan återvända ner i gruvan. Det blev i stort sett en automatisk maskin där endast ilastningen av malmen gjordes manuellt.

År 1693 hade man uppfört detta uppfordringsverk i gruvan Blankstöten. Men vid samma tid fanns där också en konkurrerande maskin av traditionell typ. För att pröva vilken maskin som var effektivast utlyste man en ”uppfordringstävling” och efter ett par sommarveckor utsågs Polhems maskin till vinnare.