1/0
Beskrivning
Johnsson, Ivar (1885-1970). Skulptör. Svea Livgarde 400 År, 1926.
Till minnet av Svea Livgardes 400-åriga verksamhet, från Gustaf Vasas personliga livvakter på 1520-talet till storskaligt infanteriförband på 1900-talet.
Stor konstmedalj modellerad av skulptör Ivar Johnsson (1885-1970) år 1926, signerad "IVAR JOHNSSON" på åtsidan på den nedre markplattan. (Ivar Johaansson är sällan förekommande som medaljskulptör). Brons 55,5 mm. Vikt 80,6 gram. Mycket bra skick!
Åtsida: Tre strisberedda livvakter med varierande klädsel och utrustning från 1500- till 1900-tal. Omskrift: "1521 GUSTAF VASAS LIFAKATARE", "KUNGL. SVEA LIFGARDE 1926", samt Svea Livgardes motto "POSSVNT NEC POSSE VIDENTVR" (på modern svenska "De gör det som synes vara omöjligt". Nedtill på tredje plattan gravörsignaturen "IVAR JOHNSSON".
Frånsida: Inom lagerkrans, namnen på olika insatser Svea Livgarde deltagit i. "1521", "BEFRIELSEKRIGET", "RHEN 1631 . LÜTZEN 1632", "WARSCHAU 1656", "TÅGET ÖFVER BÄLT 1658", "LUND 1676 . "LANDSKRONA 1677", "NARVA 1700 . DÜNA 1701", KLISZOW 1702", HOLOVCZYN 1708", "SVENSKSUND", "1790".
SVEA LIVGARDE
Svea livgarde (I 1/Fo 44) var ett infanteriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1521–2000. Före 1793 var namnet enbart Livgardet.
Svea livgarde har anor från den livvakt om 16 man som dalkarlarna avdelade till Gustav Vasa i januari 1521. Den 23 april 1521 utsågs på nytt en livvakt till Gustav Eriksson, denna gång om endast fyra man, men i slutet av 1521 utökades livvakten till 18 man. Från och med 1523 utökades livvakten och kallades för Kunglig Majestäts drabanter. I den äldsta bevarade förteckningen över drabantkårens medlemmar från 1527 omfattade den 23 knektar, av vilka 15 var tyskar.
Svea livgardes motto är Possunt nec posse videntur och översätts av Svea livgarde till "modern svenska" som De gör det som syns vara omöjligt.
Under sin långa historia har regementet burit olika namn, bland annat beroende på vilken kung som regerat Sverige. Regementet hade under åren haft namn som till exempel Konungens Hofregemente, Gula brigaden, Konungens Lifguardie med flera till det 1793 fick namnet Svea livgarde.
IVAR JOHNSSON (1885-1970)
Ivar Viktor Johnsson, född 12 februari 1885 i Vittskövle församling i Kristianstads kommun, död 16 augusti 1970 i Högalids församling i Stockholms län, var en svensk skulptör och formgivare.
Johnsson var medlem av konstnärsgruppen De tolv. Han var klassicist och arbetade i en uttrycksfull stil. Mest känd är Johnsson som monumentalskulptör och många av hans verk finns på offentliga platser i Sverige. Från 1920 fram till sin död 1970 bodde han på malmgården Heleneborg på Södermalm i Stockholm, där han också hade sin ateljé.
År 1902 började Johansson studera vid konstindustriella skolan vid Kulturhistoriska museet i Lund och utbildade sig till möbelarkitekt. Han hade sparat ihop pengarna själv. Det var nu som Johnsson träffade bildhuggaren Henry Nilsson (1882–1922), som också kallades för bildhuggaren från Gulastorp. Hans intresse för modellering och skulptur väcktes fullt ut.
1906 reste Johansson till Stockholm för att utbilda sig på Tekniska skolan. 1908 tog han examen därifrån och fortsatte åren 1908–1911 på Konstakademien i Stockholm. Han fick Konstakademiens kanslersmedalj för en träskulptur. Direkt efter sin examen från Konstakademien reste han på resestipendium till Paris där han stannade i ett år under 1911–1912. Det kom att bli ett dramatiskt år i Johanssons utveckling.
Fram till år 1911 hade Johnsson, precis som så många andra, arbetat enligt Auguste Rodins inflytande kring en impressionistisk formgivning, med en obestämd, uppluckrad och detaljerad yta. Efter studieåret i Paris ändrades detta till en mer detaljfri slät yta, som bildade en tydlig gräns för skulpturens gestalt. Detta upptäckte Johnsson först i Paris trots att skulptörer som Carl Milles i Sverige och Aristide Maillol redan arbetat på det sättet i snart 10 år.
Johnsson skulpturer innan Parisresan, till exempel Sjuk flicka från 1909, blev nu gammalmodiga. I Paris blev han inspirerad av Maillol som han tog till sig, fastän med sin egen "touch". Detta visar sig till exempel i skulpturen Kvinnohuvud från 1912. Han återvände kort till Sverige, där han gifte sig med textilkonstnären Svanhild (kallades för Vavi) Elina Maria Schlyter (1887–1971). Tillsammans fick de sonen Tomas. 1913 reste Ivar Johnsson och Vavi till Italien, där han nu med en stor nyfikenhet och intresse tog del av det senaste inom konsten. Redan år 1914 blev de dock tvungna att återvända till Sverige på grund av första världskriget, men de bosatte sig ett kort tag i Köpenhamn. Johnsson fick uppdrag i samband med Tekniska skolans nybyggnation och de reste därför snart till Stockholm. Vid Tekniska skolan fick han en tjänst som lärare 1918, och 1922 blev han ledamot av Konstakademien.
Ivar Johnsson har skapat ett stort antal offentliga konstverk där det första var Flickan och sjötrollen i Göteborg år 1919. De kanske viktigaste konstverken är dock Vegamonumentet år 1930 i Stockholm, fontänskulpturgruppen Arbetets ära och glädje år 1942 i Eskilstuna, Tycho Brahe på Ven år 1946, Livets brunn i Skövde år 1956 och Yngling bestiger häst år 1956 i Gamla stan i Stockholm.
Johnsson har mest blivit känd som en monumentalskulptör med verk över nästan hela landet, många av dem välkända. Han kom att få en rad utmärkelser för sina konstverk med bland annat Konstrådets pris år 1946 och Sergelpriset år 1950.
Johnsson dog år 1970 i Stockholm och ligger begravd i Högalidskyrkan på Södermalm, i närheten av malmgården Helenenborg där han bodde under åren 1920–1970.
Till minnet av Svea Livgardes 400-åriga verksamhet, från Gustaf Vasas personliga livvakter på 1520-talet till storskaligt infanteriförband på 1900-talet.
Stor konstmedalj modellerad av skulptör Ivar Johnsson (1885-1970) år 1926, signerad "IVAR JOHNSSON" på åtsidan på den nedre markplattan. (Ivar Johaansson är sällan förekommande som medaljskulptör). Brons 55,5 mm. Vikt 80,6 gram. Mycket bra skick!
Åtsida: Tre strisberedda livvakter med varierande klädsel och utrustning från 1500- till 1900-tal. Omskrift: "1521 GUSTAF VASAS LIFAKATARE", "KUNGL. SVEA LIFGARDE 1926", samt Svea Livgardes motto "POSSVNT NEC POSSE VIDENTVR" (på modern svenska "De gör det som synes vara omöjligt". Nedtill på tredje plattan gravörsignaturen "IVAR JOHNSSON".
Frånsida: Inom lagerkrans, namnen på olika insatser Svea Livgarde deltagit i. "1521", "BEFRIELSEKRIGET", "RHEN 1631 . LÜTZEN 1632", "WARSCHAU 1656", "TÅGET ÖFVER BÄLT 1658", "LUND 1676 . "LANDSKRONA 1677", "NARVA 1700 . DÜNA 1701", KLISZOW 1702", HOLOVCZYN 1708", "SVENSKSUND", "1790".
SVEA LIVGARDE
Svea livgarde (I 1/Fo 44) var ett infanteriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1521–2000. Före 1793 var namnet enbart Livgardet.
Svea livgarde har anor från den livvakt om 16 man som dalkarlarna avdelade till Gustav Vasa i januari 1521. Den 23 april 1521 utsågs på nytt en livvakt till Gustav Eriksson, denna gång om endast fyra man, men i slutet av 1521 utökades livvakten till 18 man. Från och med 1523 utökades livvakten och kallades för Kunglig Majestäts drabanter. I den äldsta bevarade förteckningen över drabantkårens medlemmar från 1527 omfattade den 23 knektar, av vilka 15 var tyskar.
Svea livgardes motto är Possunt nec posse videntur och översätts av Svea livgarde till "modern svenska" som De gör det som syns vara omöjligt.
Under sin långa historia har regementet burit olika namn, bland annat beroende på vilken kung som regerat Sverige. Regementet hade under åren haft namn som till exempel Konungens Hofregemente, Gula brigaden, Konungens Lifguardie med flera till det 1793 fick namnet Svea livgarde.
IVAR JOHNSSON (1885-1970)
Ivar Viktor Johnsson, född 12 februari 1885 i Vittskövle församling i Kristianstads kommun, död 16 augusti 1970 i Högalids församling i Stockholms län, var en svensk skulptör och formgivare.
Johnsson var medlem av konstnärsgruppen De tolv. Han var klassicist och arbetade i en uttrycksfull stil. Mest känd är Johnsson som monumentalskulptör och många av hans verk finns på offentliga platser i Sverige. Från 1920 fram till sin död 1970 bodde han på malmgården Heleneborg på Södermalm i Stockholm, där han också hade sin ateljé.
År 1902 började Johansson studera vid konstindustriella skolan vid Kulturhistoriska museet i Lund och utbildade sig till möbelarkitekt. Han hade sparat ihop pengarna själv. Det var nu som Johnsson träffade bildhuggaren Henry Nilsson (1882–1922), som också kallades för bildhuggaren från Gulastorp. Hans intresse för modellering och skulptur väcktes fullt ut.
1906 reste Johansson till Stockholm för att utbilda sig på Tekniska skolan. 1908 tog han examen därifrån och fortsatte åren 1908–1911 på Konstakademien i Stockholm. Han fick Konstakademiens kanslersmedalj för en träskulptur. Direkt efter sin examen från Konstakademien reste han på resestipendium till Paris där han stannade i ett år under 1911–1912. Det kom att bli ett dramatiskt år i Johanssons utveckling.
Fram till år 1911 hade Johnsson, precis som så många andra, arbetat enligt Auguste Rodins inflytande kring en impressionistisk formgivning, med en obestämd, uppluckrad och detaljerad yta. Efter studieåret i Paris ändrades detta till en mer detaljfri slät yta, som bildade en tydlig gräns för skulpturens gestalt. Detta upptäckte Johnsson först i Paris trots att skulptörer som Carl Milles i Sverige och Aristide Maillol redan arbetat på det sättet i snart 10 år.
Johnsson skulpturer innan Parisresan, till exempel Sjuk flicka från 1909, blev nu gammalmodiga. I Paris blev han inspirerad av Maillol som han tog till sig, fastän med sin egen "touch". Detta visar sig till exempel i skulpturen Kvinnohuvud från 1912. Han återvände kort till Sverige, där han gifte sig med textilkonstnären Svanhild (kallades för Vavi) Elina Maria Schlyter (1887–1971). Tillsammans fick de sonen Tomas. 1913 reste Ivar Johnsson och Vavi till Italien, där han nu med en stor nyfikenhet och intresse tog del av det senaste inom konsten. Redan år 1914 blev de dock tvungna att återvända till Sverige på grund av första världskriget, men de bosatte sig ett kort tag i Köpenhamn. Johnsson fick uppdrag i samband med Tekniska skolans nybyggnation och de reste därför snart till Stockholm. Vid Tekniska skolan fick han en tjänst som lärare 1918, och 1922 blev han ledamot av Konstakademien.
Ivar Johnsson har skapat ett stort antal offentliga konstverk där det första var Flickan och sjötrollen i Göteborg år 1919. De kanske viktigaste konstverken är dock Vegamonumentet år 1930 i Stockholm, fontänskulpturgruppen Arbetets ära och glädje år 1942 i Eskilstuna, Tycho Brahe på Ven år 1946, Livets brunn i Skövde år 1956 och Yngling bestiger häst år 1956 i Gamla stan i Stockholm.
Johnsson har mest blivit känd som en monumentalskulptör med verk över nästan hela landet, många av dem välkända. Han kom att få en rad utmärkelser för sina konstverk med bland annat Konstrådets pris år 1946 och Sergelpriset år 1950.
Johnsson dog år 1970 i Stockholm och ligger begravd i Högalidskyrkan på Södermalm, i närheten av malmgården Helenenborg där han bodde under åren 1920–1970.
------------------------
Fraktalternativ: Postnord frimärkt, alternativt Schenker spårbart/försäkrat. Samfraktar alltid.
Butik
Johnsson, Ivar (1885-1970). Skulptör. Svea Livgarde 400 År, 1926
Pris
475 kr
